innehåller, förekomma följande frågor till besva-
rande:
1:o Åger någen att bygga en kanal, öfver en
annans egendom, emot egarens vilja och utan
att förut öfverenskomma om den ersättuing som
bör lemnas?
2:o Bör staten med allmänna medel under-
stödja en kanal-byggnad, der redan en jernväg
finnes?
Den första af dessa frågor är juridisk och den
sednare statsekonomisk. I allmäana lagen 25
Kap. 1 . B. B. jemförd med K. F. 1824
stadgas väl, att till allmän landsväg jordegare är
pligtig att lemna jord; men ingen författning är
oss känd, som utsträcker detta stadgande till
kanaler. I andra konstitutionella linder beror
det af den lagstiftande magten att pröfva och
afgöra frågor härom, samt genom en vid hvarje
serskildt fall utfärdad expropriationslag förbinda
jordegaren att cedera af sin jord för ett allmänt
nyttigt kanal-företag mot en ersättning, som fullt
motsvarar den förlust jordegaren lider. Så sked-
de äfven i Sverige vid Götha-kanals anläggan-
de. Att Kongl. Maj:t i administrativ väg skul
le vilja, på sätt insämdaren syues önska, ålägga
oss att mot vårt eget begifvande lemna jord af
vår egendom Forsshaga till den kanal- och sluss-
byggnad, en del possesionater i Wermland vilja
företaga, kunna vi icke föreställa ess. För ar-
tikelförfattaren, som sjelf är jurist, behöfva vi
visserligen icke ådagalägga den osäkerhet i jord-
ägande rätten, som skulle uppkomma genom aa-
tagande af den mening, han i närvarande fall
synes hylla.
Beträffande den andra frågan, huruvida staten
bör genom bidrag af allmänna medel understödja
kanal-byggnader, der af enskilda med betydlig
uppoffring anlagda jernvägar redan finnas, så
är det numera en allmänt känd sak, att man i
Frankrike, Amerika, England, m. ft. länder an-
ser jernvägsanläggningar äga företräde framför
kanaler. De skäl, hvarpå denna mening är
grundad, — nemligen den betydligt mindre kost-
nad för en jernväg, att denna kostaad kan förut
med största säkerhet kalkyleras, då deremot den
för en kanal alltid måste vara oviss, ökas
med ännu 2:ne lika vigtiga skäl, då frågan är
em Sverige, nemligen att vi äga allt för liten
tillgång på kspitaler, men deremot jern utöfver
vårt behof. Vid sådant förhållande skall visser-
ligen en upplyst regering icke med allmänna
medel vilja understödja ett kanal företag, äfven
der sådant lagligen kan ske, då det skulle helt
och hållet tillintetgöra det försök, som af enskild
man utan stats-bidrag blifvit gjordt att äfven hos
oss införa jernvagar och derigenom tillegoa oss
de stora fördelar, dylika vägar redan tillräckligt
visat sig medföra i främmande länder.
Beträffande framställningen om vår 75 åriga
handelsrättigbet på hela landssträckor lärer in-
gen mera än artikelförfattaren kunna anse an-
märkningtvärdt, att Kongl. Maj:t icke funnit
binder möta för bifall till åtskilliga skogsägares
gjorda underdåniga anhållan att få mot vissa
vilkor försälja sina skogseffekter till oss, ehuru
Götheborgare och på Kopet utländvingar som
artike!författaren behagat uppgifva. Imedlertid
har samma författare behagat stämpla detta fria
aftal, såsom ett monopoliskt försök af oss. På
detta sätt kan man lätt nog stämpla lofliga företag
med förhatliga benämningar.
ä Götheborg d. 7 Jan. 1837.
James Dickson :Comp.