innehåller, förekomma följande frågor till besvarande: 1:o Åger någen att bygga en kanal, öfver en annans egendom, emot egarens vilja och utan att förut öfverenskomma om den ersättuing som bör lemnas? 2:o Bör staten med allmänna medel understödja en kanal-byggnad, der redan en jernväg finnes? Den första af dessa frågor är juridisk och den sednare statsekonomisk. I allmäana lagen 25 Kap. 1 . B. B. jemförd med K. F. 1824 stadgas väl, att till allmän landsväg jordegare är pligtig att lemna jord; men ingen författning är oss känd, som utsträcker detta stadgande till kanaler. I andra konstitutionella linder beror det af den lagstiftande magten att pröfva och afgöra frågor härom, samt genom en vid hvarje serskildt fall utfärdad expropriationslag förbinda jordegaren att cedera af sin jord för ett allmänt nyttigt kanal-företag mot en ersättning, som fullt motsvarar den förlust jordegaren lider. Så skedde äfven i Sverige vid Götha-kanals anläggande. Att Kongl. Maj:t i administrativ väg skul le vilja, på sätt insämdaren syues önska, ålägga oss att mot vårt eget begifvande lemna jord af vår egendom Forsshaga till den kanaloch slussbyggnad, en del possesionater i Wermland vilja företaga, kunna vi icke föreställa ess. För artikelförfattaren, som sjelf är jurist, behöfva vi visserligen icke ådagalägga den osäkerhet i jordägande rätten, som skulle uppkomma genom aatagande af den mening, han i närvarande fall synes hylla. Beträffande den andra frågan, huruvida staten bör genom bidrag af allmänna medel understödja kanal-byggnader, der af enskilda med betydlig uppoffring anlagda jernvägar redan finnas, så är det numera en allmänt känd sak, att man i Frankrike, Amerika, England, m. ft. länder anser jernvägsanläggningar äga företräde framför kanaler. De skäl, hvarpå denna mening är grundad, — nemligen den betydligt mindre kostnad för en jernväg, att denna kostaad kan förut med största säkerhet kalkyleras, då deremot den för en kanal alltid måste vara oviss, ökas med ännu 2:ne lika vigtiga skäl, då frågan är em Sverige, nemligen att vi äga allt för liten tillgång på kspitaler, men deremot jern utöfver vårt behof. Vid sådant förhållande skall visserligen en upplyst regering icke med allmänna medel vilja understödja ett kanal företag, äfven der sådant lagligen kan ske, då det skulle helt och hållet tillintetgöra det försök, som af enskild man utan stats-bidrag blifvit gjordt att äfven hos oss införa jernvagar och derigenom tillegoa oss de stora fördelar, dylika vägar redan tillräckligt visat sig medföra i främmande länder. Beträffande framställningen om vår 75 åriga handelsrättigbet på hela landssträckor lärer ingen mera än artikelförfattaren kunna anse anmärkningtvärdt, att Kongl. Maj:t icke funnit binder möta för bifall till åtskilliga skogsägares gjorda underdåniga anhållan att få mot vissa vilkor försälja sina skogseffekter till oss, ehuru Götheborgare och på Kopet utländvingar som artike!författaren behagat uppgifva. Imedlertid har samma författare behagat stämpla detta fria aftal, såsom ett monopoliskt försök af oss. På detta sätt kan man lätt nog stämpla lofliga företag med förhatliga benämningar. ä Götheborg d. 7 Jan. 1837. James Dickson :Comp.