tid torde föga utsigter finnas, emedan de lapp-
landska skogarne, om de än vore ymnigare, an
d2 verkeligen äros, icke någonsin komma att tå-
la stark påkänning, då man måste beräkna 150
års återvext. Masugnarne och bruken, så vida
de drefves i något ansenligare skala (och annet
dugde aldrig), skulle således snart komma att
göre kalt och kallt omkring sig och sålus-
da antingen underkastas oerhördt långa trans-
porter af kol, eller ock tvingas attid efter an-
nan flytta till skogsrikare trakter, hvarigenom
åter andra transporter blefve lika betungande.
Och utomdess blefve landet obeboeligi omkring
dem, då klimatet fordrar en så stor bränsl-
förbrukning. Jernverkea i Leppland skulle så-
ledes, sedan de flyttat landet omksing och för-
ödt skogarna på alla ställen, möjligen blifva
tvungaa att upphöra och, vid sin slutliga bortflytt-
ning, medtaga hela befolkningen, om den icke
skulle förgås. Detta vore kanske ändiligen allt
det nyttiga af företaget alt med våld framtvinga
stora industrianläggningar i björnars och vargars
naturliga hemvist.
Skall då, så invända Hr E. och andra lspp-
optimister, detta outtömliga förråd af det vigt-
gaste råämne på jorden lemnas obegagoadt? —
Nej, visst icke. Det är blott i Lappland,
som det troligen icke kan, med någon fordel, i
stort användas. Han, som icke wille låna sin
kakelugospust åt sin i surveds-nöd stadda gran-
2, men bjöd honom att komma in och pusta
så mycket som han behagade, stödde sig sä-
kerligen på samma principer, som försvararne
af Jjernverksanlöggniogar i Lappland. — Det
rättaste vore visserligen, om det lit sig göra,
att från Gellivare, eller Ruotavare, eiler hyed
de stora jernklumparne allt heta, framskaffa rå-
ämnet till bafvet.
Men, så invänder man, huru skell allt detta
ske? Ni har ju sjelf med håa och spoit tala
om transportmedien i Lappland ; buru will ni
då anstallta om jernmalmernas nedförazde till
hafvet?
Vi mena en jernväg, eller kanske blott en
trälväg uten jern. Evligt kännares omdömen,
dem vi hört, skall landets belägenhet vara gan-
ska lämpligt, så att anläggningen skuile mota
ovanligt få hinder. Läsaren må icke genast tön-
ka på schakt sprängda geeorm berg, inunder stä-
der och upplysta med gas, på gigantiska arka-
der öfver dälder. på ångvagnar, eller på några
af de 777 veildens under, hvarom man ser be-
rättelser från England, Frankrike etc. Belä-
genheten skall verkligen vara så gynnande, att
ioga kolossala planeriogsabeten behöfvss; och
ångvagnar äro ingslunda något nödvändigt bi-
hang till trälvägar. Det är redan en vacker vinst,
att en häst kan draga 20 å 30 gånger större lass,
än han drager på en vanlig väg, och at han
drager det med vida större beqvämlighet.
Vi få troligen höra den invändning, att lika-
som kanaler äro länge obrukbara i ett land,
der en lång vinier råder, så äro äfven trälvä-
gar stängda af samma skäl. Denna invändning
är dock icke så vigtig, som den genast ser ut.
Det är ingen trullkon:t, icke ens någon dyr
konst, att äfven under snötiden hålla ena tralväg
farbar. -Tidnirgarne berättade nyss om prof-
körning -— och det med ångvagnar — på
jenvägen vid ryska lustslottet Zarskeje Selo,
I hvarvid den på skenorna i ymnighet samlade
snön burtsopades framför vagnarna af ett machi-
neri anbragt å vagnarna sjelfva. Det hindret
är således icke farligt, som man hört åtskilliga
förståsigpåare påstå.
Sannt är, ait kostnaden för en sådan jernväg
till en början blefve oerhörd, och att Svenska
kapitaler val icke kunna fås dertill, men sökert
tro vi, att den dagen varder kommande, då nå-
gonting i den vägen blifver verkstäldt cmellan
Gellivsre och närmsta lastagepists, och aw ella.
andra plarer till de stora malimförrådens nyttig-
I görande måste öfvergifvas, såsom antingen o-
verkställbara eller alltför dyra.
Men, hvem skall då taga a!lt det till hafvet
nedförda jernet (ty jern kslla vi en ma!m, som
ger 70, säger sjullie, procent) ? — Svsret är
I mycket enkelt och kort: den som vill köpa det.
Om ingen vill, så blir troligen intet af hela
förslaget; och så pass torde man kunna se, in-
Inan man börjar. — Men, frågar man ytierliga-
re, hvem vill? — Vi hoppas, att vi med iryg-
het kunna svara: hela verlden. — Jnom Sver-
CP Åtminctana vill ac förmada 2 så hlifcer dan