Article Image
tid torde föga utsigter finnas, emedan de lapplandska skogarne, om de än vore ymnigare, an d2 verkeligen äros, icke någonsin komma att tåla stark påkänning, då man måste beräkna 150 års återvext. Masugnarne och bruken, så vida de drefves i något ansenligare skala (och annet dugde aldrig), skulle således snart komma att göre kalt och kallt omkring sig och sålusda antingen underkastas oerhördt långa transporter af kol, eller ock tvingas attid efter annan flytta till skogsrikare trakter, hvarigenom åter andra transporter blefve lika betungande. Och utomdess blefve landet obeboeligi omkring dem, då klimatet fordrar en så stor bränslförbrukning. Jernverkea i Leppland skulle således, sedan de flyttat landet omksing och förödt skogarna på alla ställen, möjligen blifva tvungaa att upphöra och, vid sin slutliga bortflyttning, medtaga hela befolkningen, om den icke skulle förgås. Detta vore kanske ändiligen allt det nyttiga af företaget alt med våld framtvinga stora industrianläggningar i björnars och vargars naturliga hemvist. Skall då, så invända Hr E. och andra lsppoptimister, detta outtömliga förråd af det vigtgaste råämne på jorden lemnas obegagoadt? — Nej, visst icke. Det är blott i Lappland, som det troligen icke kan, med någon fordel, i stort användas. Han, som icke wille låna sin kakelugospust åt sin i surveds-nöd stadda gran2, men bjöd honom att komma in och pusta så mycket som han behagade, stödde sig säkerligen på samma principer, som försvararne af Jjernverksanlöggniogar i Lappland. — Det rättaste vore visserligen, om det lit sig göra, att från Gellivare, eller Ruotavare, eiler hyed de stora jernklumparne allt heta, framskaffa råämnet till bafvet. Men, så invänder man, huru skell allt detta ske? Ni har ju sjelf med håa och spoit tala om transportmedien i Lappland ; buru will ni då anstallta om jernmalmernas nedförazde till hafvet? Vi mena en jernväg, eller kanske blott en trälväg uten jern. Evligt kännares omdömen, dem vi hört, skall landets belägenhet vara ganska lämpligt, så att anläggningen skuile mota ovanligt få hinder. Läsaren må icke genast tönka på schakt sprängda geeorm berg, inunder städer och upplysta med gas, på gigantiska arkader öfver dälder. på ångvagnar, eller på några af de 777 veildens under, hvarom man ser berättelser från England, Frankrike etc. Belägenheten skall verkligen vara så gynnande, att ioga kolossala planeriogsabeten behöfvss; och ångvagnar äro ingslunda något nödvändigt bihang till trälvägar. Det är redan en vacker vinst, att en häst kan draga 20 å 30 gånger större lass, än han drager på en vanlig väg, och at han drager det med vida större beqvämlighet. Vi få troligen höra den invändning, att likasom kanaler äro länge obrukbara i ett land, der en lång vinier råder, så äro äfven trälvägar stängda af samma skäl. Denna invändning är dock icke så vigtig, som den genast ser ut. Det är ingen trullkon:t, icke ens någon dyr konst, att äfven under snötiden hålla ena tralväg farbar. -Tidnirgarne berättade nyss om profkörning -— och det med ångvagnar — på jenvägen vid ryska lustslottet Zarskeje Selo, I hvarvid den på skenorna i ymnighet samlade snön burtsopades framför vagnarna af ett machineri anbragt å vagnarna sjelfva. Det hindret är således icke farligt, som man hört åtskilliga förståsigpåare påstå. Sannt är, ait kostnaden för en sådan jernväg till en början blefve oerhörd, och att Svenska kapitaler val icke kunna fås dertill, men sökert tro vi, att den dagen varder kommande, då någonting i den vägen blifver verkstäldt cmellan Gellivsre och närmsta lastagepists, och aw ella. andra plarer till de stora malimförrådens nyttigI görande måste öfvergifvas, såsom antingen overkställbara eller alltför dyra. Men, hvem skall då taga a!lt det till hafvet nedförda jernet (ty jern kslla vi en ma!m, som ger 70, säger sjullie, procent) ? — Svsret är I mycket enkelt och kort: den som vill köpa det. Om ingen vill, så blir troligen intet af hela förslaget; och så pass torde man kunna se, inInan man börjar. — Men, frågar man ytierligare, hvem vill? — Vi hoppas, att vi med iryghet kunna svara: hela verlden. — Jnom SverCP Åtminctana vill ac förmada 2 så hlifcer dan

14 januari 1837, sida 2

Thumbnail