FHvilka omätliga hinder ligga icke 1 vägen för en bruksanläggning 1 Lappland! Låtom oss tänKa litet närmare på den frågan. Äfven under förutsättning, att tillracklig befolkning skulle finnas på stället, kan man icke dölja för sig, buru föga lämplig den är till bruksdrift. Den kan icke i ett ögonblick emskapas och blifva uteslutande bruksfolk, åtminstoue icke vid en begynnande anläggning, som icke redan genom erfaren heten bevisat möjligheten af sitt framgena bestånd och således icke ger någon säkerhet om oafbruten arbetsförtjenst för en framtid. Troligt är således, att folket icke vill äfventyra att försumma sin nuvarande födkrok, under fruktan att snart få återgå dit. Sommaren är den rätta tiden för både kolaoinag och blåsning; men just då vore folket nödsakadt att sköta sitt jordbruk. Skedde icke detta, så måste alla lifsförnödenheter anskaffas från södra Sverige. Der är sommaren så lång, att andtiderne lemna mellan sig perioder tillrackliga till kolningsar betet; men den korta lappländska sommaren medger inga dylika mellantider. Såsom en nödvädighet torde då böra antagas, att en brukspopulations alla hfsmedel och öfrikb aAa MH -— fr MM Lat MM TS I TT a ga behof måste anskeffas från aflägse trakter; ! ty äfven om icke hela folkmängden i orten användes till bruksrörelsen, utan några jordbrukare funnos bredvid, så producerade de säkert icke något öfverskott att kunna försälja till bruken. Äfven de behöfde säkert efteråt, som förut, köpa lifsmedel, åtminstone spanpmål; och bruken hade då ingenting annat uträttat än ökat behofvet af! stora spanmålstransporter och följaktligen äfven upjagat det redan så oformligt höga spanmålspriset. Detta vore icke blott skadel:gt för folket, utan äfven en säker undergång för bruken sjelfva, hvilka icke kunde täfla med de sydhgre belägna, då båda fingo lika betalt för sitt jern, men hade att vidkännas ojemförligt olika tillverksningskostnad. Bet enda, hvaruti ortens allmoge egentligen komme att vinna på bruksanläggningar inom ig, vore forsling. Men distanserne i Lappland äro så siora, att antingea skola bruken utarma sig blott på forlöner, eller ock skola forlönerne nedsättas så lågt, att allmogen knappast har sina dragares foder ersatt. Mellsn det stora jernberget och hafvet är ju ett afstånd af 18 mil; och änou längre måste jernet vandra, i anseende till de distanser, hvilka, för skogstillgången, måste blifva mellan grufvan och masugnarna, mellan dessa och stånzjernsbruken samt slutligen mellan bruken och lastsgeplais. På sommarioörsler är icke att tänka i ett land, der inga vägar finnas, och der hvarje ögonblick af den blott ett par månader långa sommaren behöfves till landtmannagöromål. Vintren är således den enda tid, då forslor kunaa komma i fråga. Men de, som sett vintren i Lappland, berätta ef.ertänkliga saker om honom. Snön skall vara elliför djup och ständigt rörlig, för att tillåta uppvägade vägar och körning med hästar, och hvad det förslår att föra malm och jern i akjor efier renar, kan man lätt föreställa sig: det lärer vara försökt och beunnet både ömkligt och löj ligt. Lapparne, och allt hvad dem tillhörer och af dem kan bedrifvas, får alldeles uteslutas ur beräkningen. Dessa odugliga och ovilliga nomader försvinna också småningom och lemna intet spår efter sig, likasom de nordamerikanska vilda stammarne, hvilka äre deras motsats i mod, stolthet och finihghet, men deras fullkomliga vederlikar i hat till ansträngning och civihsation. Sverige har i sekler kostat stora bemödanden och skatter på denna vanlottade mezniskorace, utan att hafva förmått göra den för ett öre bättre eller lyckligare. Också synes man så småiningom inse omöjligheten att någonting uträtta; Joch Lapparne, öfverlemnade åt det öde, som alltid väntar det odugliga, sammansmälta med Ihvar dag. Om deras land är ämnadt till menniskoboning loch kan duga till något bättre än ren-bete, om en civiliserad folkstam kan uppväxa der, och TIhuru bäst skall tillställas för dess uppkomst och framtida trefnad — se der just de frågor, hvilka drifvit Hr E. åt norden, och för hvilkas löslning vi här vågat några preliminära räsennemanlger. Vi känna icke nog af de fakta, hvarpå svaret skulle grundas; och vi hafva således icke yttrat oss med den ringaste tillförsigt till våra satser. De underställas de cerfarnares pröf. o Pj oc . ning; och så sker äfven med de asigter, vi nu gå att yttra om den enda utväg, som vitro finnas, för att tillgodogöra de lappländska jernskatterna. Vi hafva redan angifvit vår öfvertygelse, att ide Lappska Jernmalmernas tillgodogörande på