FHvilka omätliga hinder ligga icke 1 vägen för
en bruksanläggning 1 Lappland! Låtom oss tän-
Ka litet närmare på den frågan. Äfven under
förutsättning, att tillracklig befolkning skulle
finnas på stället, kan man icke dölja för sig,
buru föga lämplig den är till bruksdrift. Den
kan icke i ett ögonblick emskapas och blifva
uteslutande bruksfolk, åtminstoue icke vid en
begynnande anläggning, som icke redan genom
erfaren heten bevisat möjligheten af sitt framge-
na bestånd och således icke ger någon säkerhet
om oafbruten arbetsförtjenst för en framtid.
Troligt är således, att folket icke vill äfventyra
att försumma sin nuvarande födkrok, under fruk-
tan att snart få återgå dit. Sommaren är den
rätta tiden för både kolaoinag och blåsning; men
just då vore folket nödsakadt att sköta sitt jord-
bruk. Skedde icke detta, så måste alla lifsför-
nödenheter anskaffas från södra Sverige. Der
är sommaren så lång, att andtiderne lemna
mellan sig perioder tillrackliga till kolningsar
betet; men den korta lappländska sommaren
medger inga dylika mellantider.
Såsom en nödvädighet torde då böra antagas,
att en brukspopulations alla hfsmedel och öfri-
kb aAa MH -— fr MM Lat MM
TS I TT a
ga behof måste anskeffas från aflägse trakter; !
ty äfven om icke hela folkmängden i orten an-
vändes till bruksrörelsen, utan några jordbruka-
re funnos bredvid, så producerade de säkert icke
något öfverskott att kunna försälja till bruken.
Äfven de behöfde säkert efteråt, som förut, köpa
lifsmedel, åtminstone spanpmål; och bruken hade
då ingenting annat uträttat än ökat behofvet af!
stora spanmålstransporter och följaktligen äfven
upjagat det redan så oformligt höga spanmåls-
priset. Detta vore icke blott skadel:gt för fol-
ket, utan äfven en säker undergång för bruken
sjelfva, hvilka icke kunde täfla med de sydhgre
belägna, då båda fingo lika betalt för sitt jern,
men hade att vidkännas ojemförligt olika tillverk-
sningskostnad.
Bet enda, hvaruti ortens allmoge egentligen
komme att vinna på bruksanläggningar inom
ig, vore forsling. Men distanserne i Lappland
äro så siora, att antingea skola bruken utarma
sig blott på forlöner, eller ock skola forlönerne
nedsättas så lågt, att allmogen knappast har sina
dragares foder ersatt. Mellsn det stora jernber-
get och hafvet är ju ett afstånd af 18 mil; och
änou längre måste jernet vandra, i anseende till
de distanser, hvilka, för skogstillgången, måste
blifva mellan grufvan och masugnarna, mellan
dessa och stånzjernsbruken samt slutligen mel-
lan bruken och lastsgeplais. På sommarioörsler
är icke att tänka i ett land, der inga vägar fin-
nas, och der hvarje ögonblick af den blott ett
par månader långa sommaren behöfves till landt-
mannagöromål. Vintren är således den enda
tid, då forslor kunaa komma i fråga. Men de,
som sett vintren i Lappland, berätta ef.ertänk-
liga saker om honom. Snön skall vara elliför
djup och ständigt rörlig, för att tillåta uppvä-
gade vägar och körning med hästar, och hvad
det förslår att föra malm och jern i akjor efier
renar, kan man lätt föreställa sig: det lärer va-
ra försökt och beunnet både ömkligt och löj
ligt. Lapparne, och allt hvad dem tillhörer och
af dem kan bedrifvas, får alldeles uteslutas ur
beräkningen. Dessa odugliga och ovilliga no-
mader försvinna också småningom och lemna in-
tet spår efter sig, likasom de nordamerikanska
vilda stammarne, hvilka äre deras motsats i mod,
stolthet och finihghet, men deras fullkomliga ve-
derlikar i hat till ansträngning och civihsation.
Sverige har i sekler kostat stora bemödanden
och skatter på denna vanlottade mezniskorace,
utan att hafva förmått göra den för ett öre bät-
tre eller lyckligare. Också synes man så småi-
ningom inse omöjligheten att någonting uträtta;
Joch Lapparne, öfverlemnade åt det öde, som all-
tid väntar det odugliga, sammansmälta med
Ihvar dag.
Om deras land är ämnadt till menniskoboning
loch kan duga till något bättre än ren-bete, om
en civiliserad folkstam kan uppväxa der, och
TIhuru bäst skall tillställas för dess uppkomst och
framtida trefnad — se der just de frågor, hvil-
ka drifvit Hr E. åt norden, och för hvilkas lös-
lning vi här vågat några preliminära räsenneman-
lger. Vi känna icke nog af de fakta, hvarpå
svaret skulle grundas; och vi hafva således ic-
ke yttrat oss med den ringaste tillförsigt till vå-
ra satser. De underställas de cerfarnares pröf-
. o Pj oc .
ning; och så sker äfven med de asigter, vi nu
gå att yttra om den enda utväg, som vitro fin-
nas, för att tillgodogöra de lappländska jern-
skatterna.
Vi hafva redan angifvit vår öfvertygelse, att
ide Lappska Jernmalmernas tillgodogörande på