Resa genom Södra Lappland, Jemtland,
Trondhem och Dalarna, år 1834, af J.
Engström; 2 delar. Calmar 1835, 1836.
(Forts. fr. Onsdagsbl.)
Det vigtigaste, som kan göras för eller, rät-
tare sagdi, af Lappland, är emellertid begagnoan-
de af dess outtömliga förråd af jernmalm, ett
förråd, som i många sekler skall förslå att sys-
selsätta Sveriges, ja, hela Europas jernföråd-
lingsanstalier. Malmen är af utmärkt god be-
skaffenhet och ovanligt gifvande. Det är såle-
des en nedslåend2 tanke, att ett land, som ä-
ger så oerhörda skatter inom sig, ändock skall
vara fattigt! Man tänke sig blott den tanken:
om England ägde Ruotavari!
Men huru skola dessa skatter göras gällande?
huru skola de bringas på verldsmarknaden? För
att besvara dessa frågor, fordras en lokalkänne-
dom, som ingen af våra resande ävnu medde-
lat tilifredsställande. Den bör besvara två fö-
regående frågor: finnes på stället nog bränn-
material, för att kunna förädla malmen? finnes
der tillräcklig befolkniog, som kan betjena med
kolning och körslor? och, i fall ej så är, tilå-
ter klimat ach lokzel kolonisering af en dylik
befolkning? Hr E. tyckes hafva godt hopp, men
vi tillså, att vi icke hafva det. Harm wil, att
eit brukstöretag icke skall ske i stor skala, då
han anser det skola ramla, Denna hans snts
hvilar emellertid på den förutsättning, att en
uliräcklig befolkning skall redan vara befintlig,
och att dess arbete och tjensibarheter ej äro
dyrare, än alt de derpå beroeade omkostnader
kuana i billighet tafla med hvad vid jerobruk i
andra landsorter förefinnes. Och är detta verk-
ligen förhållandet? — Måste deremot en kolo-
visstion för ändamålet företagas, så får anlägg-
ningen icke ske i liten skala; då fordras stors
kapitaler, som dessutom måsie i åtskilliga å
umbäras utan frukt.
Men vi frukta, att icke ens detta bjelper; åt
minstone hafva alla hittills gjorda försök rätt-
färdigst denna fruktan. Hermelin, Ekström m.
fi. hafva användt betydande summor och —
förlorat dem. H. M. Konungen har, för al