varje utvertes tecken af dess afhånginghet af
ett annat rike. Sedan norska vapenskölden så-
lunda var skild från den danska, och E. M. i
iörbindelse härmed under den 3 December 1819,
nådigst behagat meddela följande resolution: Det
Norska Folkets värdighet och oafhängighet for-
dra att Norges rikes vapen anbangas på alla de
offentliga byggnader, å hvilka Danska riksvapnet
förut hafc plats? — har, så vidt kändt är, i at-
seende på norska vapnet, och serskildt i aise-
ende på den förbindelse mellan detta och det
svenska såsom unionsvapen, hvilken borde här-
flyta af båda rikenas förening, ingen närmare
beståmmelse blifvit gifven, enär denna sak hvar-
ken varit behandlad i kombineradt norskt och
svenskt Statsråd, eller norska regeringen bekom-
mit anledning att deröfver yttra sin underd. tanka.
Då vi imedlertid anse detta ärende vara af den
vigt, att det bör komma uader nogare öfvervä-
gande, hafra vi trott oss böra derpå fästa E.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet, i det vi rörande
detsamma tillåta oss följande underdåniga yttran-
de.
Grunden för den medelst Eders Maj:ts visa
bemödande tillvägabragta föreningen mellan
Norge och Sverge är, enligt Grundlagens och
Riksaktens bestämmelser, full: omlig likhet i rättig-
heter och ömsesidigt erkörmnande af fullkomlig
natiozaloafhängighet. — Tillämpningen ef denna
grundsats i närvande sak fordrar utan tvifvel,
att båda rikenas vapen upptaga en lika stor del
af unionsvapnet, hvilket måhända rätiast kunde
ske på det sätt, att vapenskölden delas ofvani-
från nedåt i två lika delar, af hvilkea Norska
vapnet upptager ena hälftea och den andra
begagnas at Sverge, på sätt nådigst må bestäm
mas, e!ler, om detta ej finner nädigt bifall, ati
vapenskölden delas medelst tvenne korslagda
bjelkar i fyra delar af hvilka den öfversta och
uadersta begagnas af det ena rikeis vapen, de
två öfrige (den högra och veastra afdelningen)
af det andras. Valjes första alternativet, upp-
står utan tvifvel fråga om hvilket af rikena till-
kommer den sida, åt bvilken förrangen til-
lägges; men denna kan icke afgöras i likhet
med det förfaringssätt, hvilket i allmänhet följes
vid andra inträffande tillfällen i förhållandet
mellan unionsstater, att nemligen hvarje stat, i
det honom ensamt rör, behåller första rummet,
då unionsvspnet, hvilket skall begagnas till em-
blem för rikena såsom förenede (unirede), följ-
aktligen såsom en politisk enhet, må äga en be-
stämd form. I detta hänseende drista vi oss
dock icke att framkomma med närmare inder-
rånigt förslag. Vi hysa emellertid den inner-
ligaste ofvertygelse derom, att hvilken plats, som
under ofvananförde vilkor bestämmes ior Norges
vapen, det Norska folket skall anse sig förvis-
sadt att lika kärlek för båda rikena, lika om-
tanka för bevarandet af bådas rättigheter lifvar
E. K. Maj:t, och alt vapneis plats aldrig skall
gifva hvarken det ena eller andra riket avled-
ning till annat, än att i de tvånne på deita sätt
förenade vapen se en sinnebild af det ingångna
och på lika rättigheter grundade broderliga pak-
tum.
(Forts. följer).