hafva blifvit funnen af sin verkgesäll, Jönsson,
som efterskickat polisbetjening och låtit föra
Nördström till lasarettet, der han efter några
dagars vistande afled. Af läkarebetyget in-
hemtas, att bränaskadan sträckt sig från venstra
armhilan öfver venstra dfverarmen, samt en stor
del ef bröstet, der ytan varit allde!es svart och
den underliggande fetthinnan stekt; vidare var
nästan hela öfra delen af det inre af låren be-
täckt med brånnskorpa och ömtåligare delar så
förbrände, att skadorna voro absolut dödande.
En anmärkningsvärd omständighet vid denna
berättelse ar, att polisreferenten framställt icke
ellenast det för den -aflidnes borgerliga namn
och rykte nog förklenliga omdömet, att han i
lifstiden varit begifven på starka drycker, utan
äfven den bestämda uppgifien, att ett rusigt till-
stånd varit orsaken att han ej kunnat värja sig
för elden, eaktadt intet enda bevis är vidfogadt
det förra, eller berättelsen gifver vid handen ait
något viltne varit afhördt, som intygat, att han
vid olyckshändelsen verkligen varit drucken: ja,
det tyckes till och med på berättelsen, som om
ingen varit inne i rummet, när olyckan inräf-
face. Vi vilje gerna tro polisieferentens upp-
gift; men det motsaita måste dock antagas för
möjligt, emedan det många gånger händt, att
äfven nyktra menriskor blifvit så svårt skadade
af eld, som fattat i deras kläder, att de derige
aom förlorat sansen. Om nu ingen varit inne
i rummet, hvem kan då veta att ruset varit. or-
saken dertill, att Nordström ej kunnat få af sig
kläderna ?
Det måste derföre vara en pligt, när man gör
eb så kränkande beskyllning, som här- skett,
att äfven vidfega bevisen derför, och denna
försigtighet är så mycket mer nödig, som dyli-
ka relationer annars lätt kunde blifva ett me-
del. i polisens hand, att utöfva det förhatligaste
småtyranni emot hvem den behagade, som kom
i någon beröring med densamma, — i syn:
nerhet med den iätt denna autoritet erhållit att
stänga sina dörrar för de profana, så att publi-
citet der ice är tillåten, oaktadt den vore der
lika, om ej mer angelägen, än vid domstolarna.
Detta är också icke första gången man ser
sådant i Dagbladet. Huru kan man t. ex. til-
låta sig, utan bifogand2 af bevis, insinuationer
af den gemena och kränkande art, som i förr-
går vid berättelsen om en skorstenseld i socker-
bruket vid Blas iholmen, hvilken går ut på io-
genting mindre än att göra begripligt för ho
pen, det egaren till huset ogerna såg det arbe-
tas på eldens släckande, emedan huset var hög!
brandförsskradt. Då Dagbladet är den enda
Redaktion, som har tillträde till polisens för-
handlingar, måste dock allt hvad derifrån före-
kommer, anses infordt med denna autoritets
goda minne. Måhända bör anmärkas, att de
ifrågavarande personerne i öfrigt äro oss allde-
les okända.
—