7) Denna Correspondentsmetafysik för politiken
är alldeles ingen abrakadabra; att samma per-
son är och icke är går rätt väl i lås, blott
man ahstraherar från — tiden. Att en ko-
nung af den enbara eller absoluta sort Cor-
respondenten tillber, ena gången låter majori-
teten schakra med makten, em annan gång
skänker denna majoritet till spis åt en hung-
rig minoritet, och en tredje gång, stående
midt emellan, sätter båda partierna i lufven
på hvarandra, för att efter omständigheterna
utse någon godbit åt sig sjelf, är mycket möj-
ligt. Det instämmer med erfarenheten och
motsäges ej af den gyllae regeln divide et
tmpera. (Ife. Svea Rikes häfder, från och
med Odin till och med Gustaf IV.)
) Läsaren känner utan tvifvel att sarkofog be-
tyder köttförtärare, hvarför den ock eger o-
gement värde för en äkta aristokrat.
4) Dessa djupsinniga upptäckter och spekula-
tioner återfinnas i Correspondentens Nr 102,
en afhandling fullkomligt jemförlig med Sk.
Correspondenmtens redan lofordade knäfall för
L royalismen i Nr 100, med hvilken den i öf-
i