Ul kan med imildtt KOUSLUldU IHNICEdS5S, Sd Melt UCL
föredragas framför byggandet af ett nytt. Teaterns
inredande så, att den ej blir eldfarlig, lärer bli ett
serskildt föremål för stadens Byggnadskollegii upp-
märksamhet.
Tiden för öfverlåtandet till någon annan af mitt
nådiga privilegium, i händelse jag är nog lycklig att
erhålla ett sådant, anhåller jag i underdånighet äfven
måtte få bero på omständigheterna. . En Teaters
byggnad medför stora kostnader, svårigheter och om-
tanka. Ått jag icke dertill eger medel, är bekant. Ju
flera restriktioner, som dermed förknippas, desto svå-
rare blir det att erhålla förlagsmän. Om föröfrigt
privilegiet öfverlåtes den ena eller andra tiden, torde
vara likgiltigt, helst det icke. egentligen existerar till
nytta för någon, innan en Teater finnes, på hvilken
det kan begagnas.
Att Kongl. Teaterns egendom af pjeser och mu-
säkalier måste respekteras, såsom all annan egendom,
faller af sig sjelft, och att de stycken eller musik-
kompositioner densamma tillhandlat sig, ej af någon
kan begagnas utan dess tillåtelse, ligger i sakens na-
tur. Men utländska författares eller tonsättares ar-
beten tillhöra ingen uteslutande. Tryckfrihetsförord-
ningen medgifver hvar och en rättigheten att af samma
original göra huru många öfversättningar som helst.
Jag anhåller i underdånighet att äfven få åtnjuta den-
na rätt, och anhåller derom, icke endast för min e-
gen, utan äfven för konstens skull. Kongl. Teatern
eger en mängd både sång- och talpjeser, verkliga mä-
sterstyeken, som för 20, 30 år sedan försvunnit från
dess repertoir, och som skulle vara döda för vår pu-
blik, i fall det förmentes äfven den enskilda Tea-
tern att i ny öfversättnirg gifva dem.,
- Jag har i underdånighet föreslagit, att, i stället
för de påbjudna afgifterna till Kongl. Teatern, gifva
2 representationer, för hvad ändamål E. K. M. funne
för godt att förordna. Grannlagenheten förbjuder mig,
att vidare, än -som skett, insistera på denna fråga.
Jag bör endast i underdånighet nämna, att jag ansett
dessa recetter för det lämpligaste, och det icke blott
för mig eller Teateregaren minst obehagliga; men
jagtöfrerlemnar denna sak helt och hållet till E. M:s
bedömmande, hvarvid jag endast utbeder mig i un-
derdånighet få nämna, att denna bruttoinkomst af 21!
representationer sannolikt skulle komma att utgöra j
mer än de afgifter, som Teaterns pensionskassa,
enligt nuvarande nådiga stadgande, kunde komma att
uppbära.,
Sluteligen lärer jag icke behöfva fästa3E. M:s nå-
diga uppmärksamhet derpå, att en så begränsad ver
telse som den Hr Direktören föreslagit, i sjelfva ver-
ket är ingen, och jag behöfver ej säga, det jag ej:
kunde emottagaden, emedan E. M. utan tvifvel sjelf
af sin höga upplysning och rättskänsla afhålles från
att gifva den. I fall E. M, nådigst behagar finna, att
den begärda tillåtelsen strider emot billighet, publi-
kens fordringar och litteraturens och konstens an-i
språk, så lärer min ansökning rättvist blifva afslagen;
finnes hon åter förenlig med dem, så vågar jag
förutse, att hon beviljas, och att det sker på vilkor,
värdiga dem och värdiga den Höge Berviljaren.
Hvad jag kunnat få veta af sakens vidare be-
handling hos styrelsen, så vidt detta kan trans-
spirera, är följande:
I Statsrådsberedningen afgaf en bland rådgif-
varepersonalen ett skriftligt utlåtande, hvari han
tillstykte Kongl. Maj:t att, utan afseende på
Teaterdirektionens föreslagna inskränkningar, be-
vilja arsökningen i dess helhet. Härmed förena-
de sig alla närvarande, och de, som då icke
voro tillstädes, yttrade, vid föredragningen i
Statsrådet, ingen olika mening, hvarigenom så-
lunda samtlige konlseljens ledamöter enhälligt
tillstyrkt bifall till frågan. Vid föredragningen
hos Kongl. Maj:t som skedde i Juni 1835,
beslöt dock Kongl. Maj:t, att för den gången
uppskjuta målet. Vid en förnyad föredagning,
i Åuvgusti samma år, uppsköts den å nyo, då
Kongl. Maj:t förklarade Sig nlja afgöra detta ä-
rende först i sammanhang med frågan om Kongl.
teaterns bestånd, hvarvid dock en och annan af
Statsrådets ledamöter lär hafva anmärkt, att
de båda frågorne icke hade den gemenskap:
med hvarandra, att de icke kunde afgöras hvar-
för sig. Kort derefter afreste Hans Maj:t
Konungen till Norge, och som jag, enligt
Drätsel- kommissionens beslut, borde inom
den 15 September hafva yttrat mig om
köpet, kunde jag ej längre dröja med att af-
gifva mitt svar, utan måste, som jag förut
nämnt, på vinst och förlust ingå handeln om
tomten. q
Efter Konungens återkomst från Norge, före-
drogs målet för tredie gången i November må-
nad. Konungen fann härvid åter för godt att
uppskjuta beslutet. Sedan det harefter hvi-
lat till Maj månad år 1836, inlemnade Hof-
sekreteraren Berg nedanstående underdåniga ite-
ratum : t
S. A. K.
För något mer än ett år sedan hade jag nåden till
E. M, inlemna en underdånig ansökning om tillåtelse
att här i staden få anlägga en enskild teater. Jag
hoppades att snart derå erhålla ett nådigt bifall och
gick derföre i författning om anskaffande af en tjen-
lig byggnadsplats, hvilken från den 4 April d. å.
varit mig tillgänglig, då jag trodde mig kunna använ-
da hösten och vintern, att samla de dertill erforder-
liga medel och framföra nödigt byggnadsvirke. Den-
4 . . . . ov .- .
na beräkning har likväl slagit felt. Jag har hört sä-
gas, det E. M, i nåder beslutat att ställa denna frå-
gas afgörande i sammanhang med det höga beslutet
om Konel. Teaterns framtida öde och möijlisa åsvf-