kunde beeämna sig den lappska, så har han
mot förlidaa årets slat uppbjudit alla sina kraf-
ter att mota och uppmjuka den förhärdade ti-
den. Han har i synnerhet invigt sig åt striden
mot Aftonbladet, stackars bursch, och derutin-
Ban gjort sis förtjent af det gamla videtur: utj
desint vires, tamen etc. Kamarillans sydliga-
ste kämpe mot Nerska Sterthinget, har han ut-
märkt sig med de underdånigaste rysningar,
i den grad, att de öfvergingo till ett verkligt
eller låtsadt illamående. Han har försvarat det
absoluta veto, så att han bevisat, att en kung
nödvändigt förstår mer, än alla samhällets ut-
märktaste och bögst betrodde män tillsamman-
tagaa. Han har omanad skrifvit theser om ko-
nungamakten, och ännu i yttersta stunden, d. v. s.
i medlet af December gjorde han ett djupt knä-
fall för den envisa rojalismen och frambar
på ett -.sammetshyende sitt facit af en ny kal-
kyl öfver konungamakten, prydligt uttryckt med
3 ord: ändamålet är politiskt, hvadan ho-
nom alltså tillkommer äran att hafva funnit
komplementet till de tre andra orden: ursprun-
get är gudomligt. Vid detta knäfall njöt han
äfven den nåden, att efter förmåga upphäfva,
den allt sedan sal. Dumboms tid existerande
MH - bn kr he AA AA AM ke
— EA
skilnaden mellan esse och non esse, i så måt-
to, att har bevisade: 1:o att konungen sitter
med vågskålen upphöjd midt emellan majorite-
ten och minoriteten, men är på minoritetens
sida när den blir majoritet, och 2:0o att eu ko-
Rung är just den ende, som städse besitter
makt öfver majoriteter, så att han kan skydda
minoriteten ; men att han skänker denna makt
åt majoriteten (hvad minoriteten dervid får, är
ännu ej af Corresp. bestämdt) ).
Sluthgen har Sk. Correspondenten ådagalagt
ett stort bevis på sin kristliga ödmjukhet, i det
kan tilldelat vår Herre ?souverainiteten, och
ställt sig sjelf på samhällets lägsta trappa, eller
näst under pöbelmännen och mäst före tiggarne.
Äfven hans klokhet saknar icke vitnesbörd; han
har alltid satt ordet insändt öfver sina servila-
ste artiklar, syrnerligen vid preaumerationsti-
dens annalkande, han har icke forsummat att
då och då göra ett uttall mot sin skyddspatro-
nessa, och aldrig dragit i betänkande att poli-
tisera invita Minerva. Han synes alltså er-
hållit. och ställt sig till efterrättelse den gamla
varningen: varer listige såsom ormar och görer
eder vänner af den orätta mammon, hvarföre
man ej må förundra sig, om han ännu ej blif-
vit krossad af tidens vingar , dem han, beklag-
ligen med mindre lycka än mod, sökt gifva en
retrograd rigtning. Måtte lyckan ändtligen
på det nya året låta honom återfinna det gam-
la!
Mera trumpen och tvär, men också mera
vördig och antikt luktande presenterar sig Cor-
respondenten, Tidning för politik och litteratur ,
utgifven i Upsala. Medan Correspondenten i
Lund lik en framfusen ungdom svänger sig med
alongeperuk öfver blousen, makar sig Upsala
Corresp. mödosamt i dagen, som en uppstån-
delse ur högarne. Tvänne gånger i veckan vi-
sar han sig, predikar en stund med slutna
ögon om de dödas ben, och sänker sig åter med
en patetisk bjudning att krypa ned och taga
middagslur i hans stoftfyllda boning; då och
då bjuder han på en smula lejonmerg eller
en glimt af den osedde herrskarens glans.
Den långtrådighet Minerva afsagt sig, synes
hafva blifvit honom till andel, och ehuru skäm-
tet är honom betaget, delar han dock med
sin herrskarinona rättigheten att omgjuta sig med
en forforescent gloria.
Mo: Aftonbladet har han stridt utan att för-
tröttas, och oaflåtliger uppkallat grafvarnes ky-
la och mörker mot det muspelhein, som vågar
hota dem eviga snön. För att afvärja revolu-
tionerne sitter han beständigt i säck och asko
ech på det missbrukens fornåldriga stoft ej må
bortblåsas af den nya tidens reformanda, söker
han åt henne bygga en sarkofag ) af den ram-
lande aristokratiens och despotismens spilror. Han
har nyligen upptäckt staten8 trenne potenser,
regering, herremän och arbetare, och sjelf ut-
spekulerat den sanningen att det är regeringen
som bör regera.)
75) Denna Correspondentsmetafysik för politiken