tllständigt, att offentliggöra hvad H. Maj:t der-
vid kunnat behaga yttra. Men genom andra
hade jag hört sägas, det Konungen vore helt
och hållet benägen för saken; att H. Maj:t för-
klarat denna benägenhet för dem af Stats-rådets
ledamöter, som velat underrätta sig om H. Maj:ts
tanka, för Öfverståthållaren o. s. Vv. Jag nämner
detta endast derföre, att det utgjorde en af or-
sakerna, hvarföre jag ansåg mig böra fortfara i
min plan.
I fall jag utgaf denna skrift i mitt eget namn
och under egen ansvarighet, skulle jag tillägga
några reflexioner, hvartill ämnet kunde föranleda.
Men jag har begärt rum för denna uppsats i en
tidning, för hvilken en annan person är ansva-
rig. Jag inskränker mig således endast till en
anmärkning öfver det formella i frågans afgörande.
Målet hade, som man finner, blifvit hos re-
geringen i van!ig form behandladt, och rådgif-
varenas tanka yttrad i ett betänkande. Saken
var således fardig; blott sjelfva decisionen åter-
stod. Denna decision har dröjt i mer. än
halftamnat år, och oaktadt fyra serskilda före-
dragningar. Ett sådant förhållande är hvad re-
geringsformen icke anat och följaktligen ej kun-
oat förebygga. Dess stadganden gå alla ut på,
att få hvarje ärende afgjordt, i enlighet med lag
och statens bästa; men i intet har man tänkt
på, att föreskrifva, det sjelfva afgörandet borde
äga rum, emedan man trodde sådant böra falla
af sig sjelft. Nu fiuner man likvät, att det,
som uppskjutits i halfannat år, kan uppskjutas
i oändlighet, och att således för mången ett
värre förhållande han uppkomma än om det
genast afgjordes emot sökandens önskan, eme-
dan han då åtminstone wisste, efter hvad han
borde rätta sig. Sådant lärer dessutom, om jaz
icke blifvit eriktigt underrättad, hafva bändt flere
än mig. Frågor om tjensters besättande, der
rådgifvare-personalens tanka varit yttrad, och
målen sålunda färdiga till afgörande, hafva npp-
skjutits i månader och år, hvarigenem den de-
signerade kandidaten råkat i värre förlägenhet i
anseende till sina ekonomiska angelägemheters
ordnande, än om tjensten bortgifvits åt en an-
nan; pastorater hafva lemnats obesatta, och de
på förslaget uppförda derigenom hindrats, att
söka andra lediga lägenheter, hvarigenom den
sällsamhet tilldragit sig, att prester begärt af
guost och nåd slippa förslaget till stora, pastora-
ter, ja, att icke ens någon sökande anmält sig
till sådana o. s. Vv. .
I allt detta ligger ingenting stridande emot
konstitutionens bokstaft, och ingen kan derföre
tilltalas, ja, man äger till och med ingen rättig -
het till klander derå. Rådgifvarena ha gjort sin
pligt, då de förberedt målet, och Konungen kan
ej tvingas, att afgöra det; ja, ingen har ens nå-
got uppdrag, att yrka ett besluts fattande. Om
man derföre skulle kunna supponera den, någon
gång i framtiden inträffande händelse, att en Ko-
nungs rådgifvare, som hade ett långsträckt in-
flytande på regenten, ej vågade af farhåga för
anmärkning tillstyrka afslag på en ansökning,
som de likväl ej önskade beviljad, så behöfde
de blott uppgöra ett, med lagen och bhilligheten
enligt betänkande, men förmå Konungen upp-
skjuta beslutet. De voro då skyddade både in-
för grundlag och opinion, och Konungen hade
ej begått någon olaglighet, i fall han ems kunde
supponeras personligen begå en sådan. Det
torde då bli nödigt, att genom ett tillagdt stad-
gande i konstitutionen förebygga detta, och å-
lägga föredraganden, att inom någon lämplig tid
befordra målens afgörande, eller resignera från
sin befattning, hviiket han ru ej kam göra, e-
medan regeringsformen ej blott icke förpligtar,
utan till och med icke ens berättigar honom
dertill,
Imedlertid torde läsaren häraf finna, att det
dröjsmål, som hittills ägt rum med en teaters
byggande, för hvilket åtskilliga anmärkningar
redan försports, och för dess slutliga uteblifvan-
de, icke är mitt fel, att jag ingalunda kunnat
vinna derpå, då jag tvertom deraf hindrats, att
värda min håg och min omtanka på något an-
nat föremål, och underkastat mig en pekuniär
förlust, emedan jag nedlagt möda och kostna-
der på den ifrågavarande tomtens inköp, på
förberedande åtgärder till dess bebyggande, och,
om detta nu skulle slå fel, då rättigheten till
teaterns inrättande utgjort ett vilkor för förlags
erhållande, nödgas betala flera hundrade Riksda-
ler i tomtören för den tid jag innehaft henne,
samt utan att kumma räkna på någon ersättning
derför. Härtill kommer det ännu större obe-
haget, att måhända hafva hindrat Hofsekretera-
ren Berg från fullföljandet af någon annan plan för
sin verksamhet, och motarbetat spekulationer af