ifrån hufvudstaden, utan äfven belastat mig med den
of vannämnda lägenheten för teaterns byggande, jemte
atskilliga andra kostnader. Ehuru betungande dessa än
för mig äro, skulle de dock vara möjliga att fördraga,
om någen säker utsigt funnes för den tidpunkt, då
det nådiga beslutet kan vara att vänta. Men då det-
ta kanhända är uppskjutet till en obestämd termin,
mörknar i samma mån min framtid och mlna törhop-
ningar, hvilka jag aldrig skulle fatta, om icke åtskil-
liga anledningar funnits att hysa dem, om icke den
obenägenhet, som fordom mött förslaget om en en-
skild teaters inrättande i hufrudstaden, nu mera synts
undanröjd.
Jag vågar derföre i und. anhålla, det E. M. täck-
tes nådigst skingra den plågsamma ovisshet, hvari jag
nu ett helt år sväfvat, och afgöra min underd. ansök-
ning. Skulle hon nu mot all förmodan följas af ett
afslag, så är detta, ehuru nedslående, likväl en viss-
het och bättre än det nuvarande tillståndet. Jag
skall då veta, att jag har ingenting att hoppas, och
jag skall kunna rigta min omtanka och verksamhet åt
något annat håll.
TImedlertid hade den Statsrådskoemitd, som fått
sig uppdraget att afgifva ett betänkande, röran-
de Kongl. teatern, fullgjort sitt värf, och sista
hindret för den enskilda frågans definitiva afgö-:
rande, var således undanröjdt. — Man trodde,
derföre, att den ofvannämnde förnyade ansök-
ningens föredragande i det ögonblicket var min-
dre lämpligt, emedan det ansågs för gifvet, att:
frågan om Kongl. teatern, nu snart måste före-
dragas. — Dess spelår gick nemligen till ända,
och dess angelägenheter måste regleras, så myc-
ket mödvändigare, som det slutade spelåret,
lingt ifrån att gifva mågon behållning, tvertom,
likt de föregående, lemnat en förlust af flera tu-
sen riksdaler. — Dessa ständigt vexande skulder
måste en gång betalas, och det var att förmo-
da, att Statsrådets betänkande innehöll antingen
förrslag till utvägar för teaterns framtida ekoro-
miska bestånd, eller till dess upplösning. Af
dessa skäl anhöll jag hos föredraganden, att den
nämnda ansökningen måtte få hvila, intill dess
frågan om Kongl. teatern företogs till afgöran-
de, hvilket förmedades snart skola ske. Denna
förmodan slog likväl felt. Frågan förekom ic-
ke, hösten närmade sig, och den hyresman,
som innehaft tomten vid Brunkebergstorget,
ville veta huru vida han der kunde få bo qvar
eller icke. Jag anhöll derföre å nyo om sakens
föredragning och afgörande, emedan jag, om den
å nyo uppsköts, ärmade anmoda Hofsekretera-
ren Berg om ansökningens återtagande. Saken
föredrogs derföre för fjerde gången, men blef;
Jå nyo uppskjuten, ehuru, såsom man torde se!
af ansökningen, ett bestämdt utlåtande blifvit:
begårdt, vore det än ett afslag.
Jag hade, såsom förut är nämndt, ärnat låta!
I saken förfalla om den icke vid den fjerde före-.
I dragningen afgjordes. Ett närmare eftersinnande.
förmådde mig likväl ändra tanka. Om jag det.
gjort, skulle jag kunnat blottställa mig för!
den rättvisa förebråelsen, att sålunda sjelf
hafva hindrat decisionen i saken, ja att
hafva i otid afklippt knuten, just då Rege-
ringen stod färdig, att lösa den genom ett
slutligt bifall. Frågan rörde för öfrigt icke mig
allena; hon rörde flera personer, på sitt sätt he-
la allmänheten och angick slutligen en vigtig
princip. Jag borde således icke afbryta sakens
gång, utan låta den skrida till ett resultat.
Detta har nu omsider vunnits. Hr Stats-Se-
kreteraren Danckwardt, som, efter en längre
tjenstledighet denna höst, återtog sin portfölj,
önskade få slut på saken, för att slippa se den
l ännu ett år figurera på listan öfver oafgjorda ä-
render. Han lärer derföre i Stats-råds-bered
ningen först ha väckt fråga derom, men der
man bedt honom dröja ännu en eller ett par
veckor, emedan betänkandet om den Kongl.
Teatern ovilkorligen då måste företagas. 9Så-
dant skedde emedlertid icke; och Hr Stats-se-
kreteraren föredrog således ärendet i konseljen
den 16 December förlidet år, der det omsider
blef afgjordt och — afslagct.
De torde kanhändaj gifvas, som anse mig, ef-
ter de flera försök jag gjort, att tillvinra den
dramatiska konsten äfven i vår konstitutionella
tid en del af den frihet, den äger i andra län-
der, och som äfven fordom förunnats henne hos
oss, icke hafva bordt blottställa mig för ett för-
nyadt misslyckande. Dessa beder jag likväl ta-
ga i betraktande de helt och hållet förändrade
omständigheter, hvarunder detta sista försök gjor-
Ides. Man hade alltid förut tro!t, det Kongl.
I Maj:t icke vore obenägen för enskilda teatrars
anläggande i hufvudstaden, åtminstone derföre,
att H. M. icke hyste någon förkärlek för Kgl.
Teatern, hvars bestånd hittills ansetts utgöra
det hufvudsakliga hindret, men att rådgifvarne
afstyrkt det. Nu deremet, hade alla konseljens
ledamöter tillstyrkt bifall; teater-direktionen hade,
aaltadt de föreslagna inskränkringarne. likväl för
I
I
I