HV REA AFPCABPIRE RELIC LI SLL AUNKTENRCO IOF DjUder och bestraffar. En fråga, hvars afgörahde varit emotsedt med mycker nyfizenhet, är Hofsekreteraren Bergs underdåniga ansökning om tillstånd att anlägga en enskild teater i hufvudstaden. Denna ansökning, som redan i Mars 1835 ingafs till Kongl. Maj:t kar sedan flere gånger, första gången i Juni 1835, varit föredragen och uppskjuten, och är nu — afslagen. Hr Kapten Lindeberg, som med Hofsekreteraren Berg hade ingått bolag om theateranläggningen, 1 händelse den bifallits, och hvars älsklingsid alltid varit att få egna sin tid och sima krafier åt en enskild teater, har i anledning häraf begärt rum i detta blad för en fullständig framställning till. allmänheten af denna frågas behandling från början: Några bidrag tll historien om enskilda Teatrars amläggande i Stockholm. Då detta ämne mer än en gångjådregit sig allmänhetens uppmärksamhet; då en stor del deraf interesserat sig för saken; då många personer till mig enskildt yttrat både deltagande för frågan och benägenhet att understödja företaget; då jag, genom. dess återväckande, må hända uppehållit en och annan af dessa personer, som eljest rigtat sin spekulation åt andra håll; då jag sluthgen, med en offentlig auktoritet ingått i en entrepris, hvarvid en teaters byggande var ett af hufvudvilkoren; då tvenne år förflutit sedan denna angelägenhet å nyo bragtes å bane, men ännu intet steg af mig äl taget att realisera planen, anser jag min skyldighet vira, att inför allmänheten, inför dessa enskilda personer och inför den offentliga auktoriteten ådagaligga sakens fullständiga sammanhang, och sålunda rättfärdiga mig för den möjliga misstankan, att lättsinnigt hafva uppgjort planer, dem jag aldrig ärnade verkställa, och att med mina projekter hatva hindrat andras afsigter och företag. i Jag har ännu ett annat motif till allmängörande af frågans historia. Dess behandling utgör nemligen ett så märkvärdigt prof på våra båda legislatifva och administratifva formers olämplighet, att den, som vill studera dessa former, som vill öfvertyga sig om bristerna der, nästan icke skulle behöfva annat än denna historia för att stadga sin tanka i ämnet. Jag måste således, innan jag vidrör sakens ställning, i hvad den angår mig enrskildt, först framlägga det offentliga deraf. Straxt vid sista riksdagens början väcktes fråga om enskilda teatrars anläggning i hufvudstaden och om upphörandet af de afgifter till Kongl. teaterns och hofkapellets pensionskassor, som genom tvenne serskilda kongl. bre! blifvit ålagda privata teatrar och andra offentliga föreställningar. Till några af Ståmdernas medlemmar, med hvilka jag hade tillfälle att tala om ämnet, gjorde jag då genast den anmärkning, att denna fråga troligen skulle finna mot. stånd från Regeringens sida, eller åtminstone från deras, som trodde, att den föreslagna friheten ej vore enlig med styrelsens åsigter, och att det verkliga, eller föregifna skälet deremo skulle bli svårigheten, att kontrollera de på så dana theatrar gifna stycken, hvarigenom sederna, anständigheten och det allmänna vettet skul. le bli lidande, äfvensom sjelfva konsten. Fö att genast från början göra denna invändning kraftlös, rådde jag derföre att föreslå tezterstyckens ställande under tryckfribetslagen, at det på teatern sagda eller föreställda skullc anses såsom offentligejordt genom trycket, sam att Hofkensleren, eller dess ombud, borde fi sig uppdraget, att vaka öfver theatrarna, hvar före dem borde lemnas kostnadsfritt tillträd vid deras representationer, och hvarje på thea trarna uppfordt stycke, före spelningen dit af lemnas. Detia öfverensstämde för öfrigt me hvad jag, i win ansökning år 1833, att på Djurgården få anlögga en teater, föreslagit och hvilket slags censur jag för öfrigt tror att Re geringen ganska väl kuvnat på egen hand för. ordns8, utan Stämdernas tillstyrkan, åtminston lika så väl, som styrelsen, utan detsamma kun nat fördröja tiden med dylika tillståndsbrefs ut färdande, bestämma vissa termer för deras be. sagnande o. S. V. Dessa förslag framställde