begå den inkonseqvens, att förneka sin eger
mening, och utan alla motiver öfverändakast:
ett förut fattadt beslut. Förklaringsgrunden tor-
de imedlertid få sökas i det förhållande, att de
Plenum, der detta skedde, hölls den 6 Sep-
tember, således den tid, då koleran som värs
rasade i Stockholm, då alltför få af Ståndens
ledamöter vanligen voro uppe, och då händel-
sen lårer så fogat, att den fraktion af Ståndet,
hvars mening Hr Wijk uttryckte, för dagen ut-
gjorde pluraliteten.
Betraktar man det faktiska af saken, så fin-
ner man likväl, att tvemne Stånd, Adel och
Prester, således just de, der Regeringens infly-
tande mest förmår göra sig gällande, och der
förslaget således bordt kunna amses möta mesta
motståndet, i händelse man borde antaga, at!
regeringen ogillade det, att, säger jag, dessa
Stånd bifallit förslaget; att Borgareståndets verk -
liga majoritet äfven gjort det, genom sin åter-
remiss af det första betänkandet; att Bondestån-
det, inom hvars sfer dylika frågors bedöman-
de väl icke ratteligen kan anses höra, genom
detta första Betänkandes antagande, likväl hyl-
lat feibetsprincipen, ehuru dess pluralitet icke
uppfattade frågans rätta beskaffenhet, och såle-
des ej ansåg nödigt att frångå sitt första beslut;
men att, ehuru Ständerna således i sjelfva ver-
ket antagit idgen om teatrarnes frihet, förföll
likväl saken, emedan två Ståad stannade emot
två. Hade frågan varit af den beskaffenhet, att
den skolat hänskjutas till förstärkt StatsUtskott,
är det otvifvelaktigt, att den der blifvit anta-
gen; men nu förföll hon, till följe af våra for-
mers besynonerlighet, ehuru Rikets scepresentan-
ter voro så allmänt ense derom, att de röster,
som yttrade em motsatt tamka, knappt nog be-
höfva tagas i betraktande. Det enda, som å-
terstod af hela frågan, blef förslaget om censu-
ren. Detta förslag fanns, som man ser, icke i
Utskottets första betänkande. Det tillkom i det
andra, och förkastades då af Borgareståndet,
Aillika med betänkandets alla öfriga punkter.
Antaget af Adeln och Presterskapet, skulle det
likväl förfallit, em icke Bondeståndet imstämt
deri. Detta Stånd har således i närvarande fall,
.ehuru visserligen med de bästa afsigter, och
ett nit för fribeten i alla dess detaljer, som det
vore orättvist att misskänna, likväl här tvenne
gånger skadat henne, först genom qvarblifvande
vid sitt äldre beslut om den inskränktare rät-
tigheten till teatrars anläggning, och sedan ge-
nom sitt accederande till förslaget om censuren.
Hade detta förslag varit fullständigt och inne-
hållit några bestämda vilkor för granskningens
utöfning, så hade ingenting varit att säga der-
om; men nu innehåller det i allmänna ordalag
endast önskan om en censurs införande för en-
skilda teatrar, hvarigenom Ständerne sjelfva så
ledes lemnat i regeringens händer en obegrän-
sad jus vite et necis öfver dessa enskilda tea-
trar, under det de på sitt sätt sanktionerat hvad
belst, som på den Kongl. Teatern kunde upp-
föras. Regeringens författning härom blef ock-
så lika obestämd, som Ständernas skrifvelse,
emedan den blott i allmänaa termer uppdrager
censuren åt Landshöfdinge - embetena, hvilka
derigenom konstitueras till litterära autoriteter.
Om då styrelsen skulle vilja förqväfva den dra-
matiska litteraturen och konsten genom censu-
rens användande emot dess alster, under det
hon lät hvilka osedliga och förderfliga lärer som
helst predikas från den Kongl. skådeplatsen,
hafva således Ständerna genom sitt eget beslut
öppnat herne vägen dertill, och om hon ej be-
träder den i hela sin juridiska vidd, får man
derföre tacka dess egen rättskänsla och upplys-
ning, icke något afseende på den kontrolleran-
de myndighetens beslut. Det vore imedlertid
orätt, att skrifva detta förhållande på räkningen
af Ständeraas obskurantism eller illiberalitet.
Dessa fel kunna ej med något skäl tillvitas dem;
det är blott formernas olämplighet, som kun-
nat göra ett sådant resultat möjligt, ett resul-
tat, som man med visshet kan säga ej skulle
hafva uppkommit, i fall samma representant-
personal varit annorlunda organiserad.
Nu till sakens andra sida, eller dess behand-
ling hos styrelsen.
(Fortsättning följer).
IT anladning af en insänd artikel ; detta hlad