en gang xommer pa tnronen, anungen nedgas
börja med att bryta förbindelserna mot sina
borgenärer, eller att betunga sitt land med en
skattebörda, som det omöjligen kan bära; ut-
nämna Jungfru Maria till Generalissimus för sin
armee, och således lofva Spaniorerne, om han
kommer till väldet, de goda dagarne af Tor-
qvemadas religions-nit, Filip II:s mensklighet
och sin egen statskonst. Nu uppstå likväl al-
drig de döda ur sina grafvar, och icke ens
Don Carlogs fromma bemödanden förmå i
19:de århundradet återställa det 14:s barbari,
grymhet och mörker. Något annat förstår och
vill ban likväl icke, och dess ursinniga perti,
hlerarkiens och aristokratiens i förening, villin-
gentiog annat. Men Spanska folket, huru rå,
förslafvad och okunnig dess massa än må vara,
fordrar likväl icke mer inqvisitionen och det re-
ma munkväfdet. Pöobeln, sem nu utgör Don
Carloss egentliga bunrdsförvandt, emedan den
får röfva och mörda under hans baner, är ej
mägtig nog att upprätthålla honom, emedan
morden och plundringarne måste få sin gräns,
om han icke vill herska öfver en ödemark, och
ödemarker ge, som man vet, inga skatter och
ingen tionde. Sjelfva pöbelns hjertan, som nu
klappa för Pretendenten Dom Carlos, skulle då
vända sig bort ifrån Konungen; hvem skulle då
försvara hans välde? Månne de, som nu strida
derför, de Baskiska provinserna? Nej, de
kämpa ej för honom, ty han är dem likgiltig,
kanske förhatlig; men han ar tills vidare det
Babels torn, kring hvilket missnöjet och de lo-
kala intressena samlat sig. De kämpa för sina
särskilda previlegier, hvilka de tro icke kunna
stå tillsammans med det konstitutionella syste-.
met. I den stund, Don Carlos kom på thro-
nen, skulle de yrka återfåendet af dessa privi-l
legier. Beviljas de, så äro dessa provinser i
sjelfva verket oberoende af Monarken i Madrid.
Afslås de åter, så tega provinserna sjelfva ut sin
sin rätt, och söndra sig från den öfriga monar-
kien. Men när detta skett, är det sannohkt,
att Spaniens öfriga provinser icke låta denna lära!
gå för sig förlorad; att de gamla minnena hos dem
vakna, att de framleta sina fordna rättigheter,
privilegier och fria författningar, och att Spani-
en på det sättet sönderfaller i en mängd små
stater, ej sammanhållna hvarken genom en öf-
verlägsen makt hos en centralstyrelse, hvilken
då ej kommer att existera, eller genom gemen-
sama interessem. Spanien har sålunda utsigten,
att under Dom Carloss välde, antingen bli ett
helt af mörker, fängelser, bål och bilor, eiler
en kaotisk massa af små stater, hatande, bekri-
gande och förhärjande hvyarsndra, och inom
bvilka måhända sjelfva den safskyvärda, demo-
kratiska principen, torde dyka upp genom den
på ytan liggande betäckningen af barbari och
fanatism.
Det är detta öde, som de goda tidningarne
och de, hvilkas organer de äro, önska bereda
Spanien, ett samhällstillstånd, som på ietet sätt I
qvadrerar med det, de eljest framhålla såsom
typen för ett sådant: det Preussiska, och emot
hvilket sjelfva det Ryska styrelsesystemet vore
en välgerning, emedan detta, ehuru ej vänskap-
ligt simnadt mot friheten, likväl åtminstone äl-
skar folkets lugn och yttre välstånd, samt ej
hatar ljuset ech bildningen, blott de icke rö-.
ra politikens och statens angelägenheter. Må
då folken med sig sjelfva afgöra, om de skulle fin-
na sig serdeles lyckliga att styras efter ett sådant
system, d. v. s. plundrade af samhällets drägg,
samt fängslade, torterade och brända af någon
ting ännu sämre, ännu vildare och vansinnigt
grymmare: Inqvisitioren.
Eegitimitetens apostlar skola visserligen sva-
ra, alt sådan icke är deras afsigt, att de endast
vilja betrygga Spanien mot demokratiers vådor,
för detsamma tilisluta revolutionernas afgrund
och försäkra det om en lagbunden styrelse. De
skola kanske till och med föregifva, att de icke
fästa rågon serdeles vigt vid hvarken Don Cer-
logs eller hans brorsdotters personer, men att
det är endast det förkastliga i Cortes?s konstitu-
tionens principer, som de ogilla. HBuru sådant
står tillsammans med den temligen tydligt åda-
gelagda predilektionen för Don Carles, lemnas
derhän ; men vi vilja för ett ögonblick antaga,
att det så förhåller sig. Låtom OSS under den-
na synpunkt kasta en blick på Spanien och
utsigterna för dess framtid.
Det skulle väl kunna tyckas, som om ett
land, hvilket eger em konstitution, icke behöfde
våldsamt utbyta den emot en annan, hvari det
genast erkänner, att förändringar behöfvas. eme-