en gang xommer pa tnronen, anungen nedgas börja med att bryta förbindelserna mot sina borgenärer, eller att betunga sitt land med en skattebörda, som det omöjligen kan bära; utnämna Jungfru Maria till Generalissimus för sin armee, och således lofva Spaniorerne, om han kommer till väldet, de goda dagarne af Torqvemadas religions-nit, Filip II:s mensklighet och sin egen statskonst. Nu uppstå likväl aldrig de döda ur sina grafvar, och icke ens Don Carlogs fromma bemödanden förmå i 19:de århundradet återställa det 14:s barbari, grymhet och mörker. Något annat förstår och vill ban likväl icke, och dess ursinniga perti, hlerarkiens och aristokratiens i förening, villingentiog annat. Men Spanska folket, huru rå, förslafvad och okunnig dess massa än må vara, fordrar likväl icke mer inqvisitionen och det rema munkväfdet. Pöobeln, sem nu utgör Don Carloss egentliga bunrdsförvandt, emedan den får röfva och mörda under hans baner, är ej mägtig nog att upprätthålla honom, emedan morden och plundringarne måste få sin gräns, om han icke vill herska öfver en ödemark, och ödemarker ge, som man vet, inga skatter och ingen tionde. Sjelfva pöbelns hjertan, som nu klappa för Pretendenten Dom Carlos, skulle då vända sig bort ifrån Konungen; hvem skulle då försvara hans välde? Månne de, som nu strida derför, de Baskiska provinserna? Nej, de kämpa ej för honom, ty han är dem likgiltig, kanske förhatlig; men han ar tills vidare det Babels torn, kring hvilket missnöjet och de lokala intressena samlat sig. De kämpa för sina särskilda previlegier, hvilka de tro icke kunna stå tillsammans med det konstitutionella syste-. met. I den stund, Don Carlos kom på thronen, skulle de yrka återfåendet af dessa privi-l legier. Beviljas de, så äro dessa provinser i sjelfva verket oberoende af Monarken i Madrid. Afslås de åter, så tega provinserna sjelfva ut sin sin rätt, och söndra sig från den öfriga monarkien. Men när detta skett, är det sannohkt, att Spaniens öfriga provinser icke låta denna lära! gå för sig förlorad; att de gamla minnena hos dem vakna, att de framleta sina fordna rättigheter, privilegier och fria författningar, och att Spanien på det sättet sönderfaller i en mängd små stater, ej sammanhållna hvarken genom en öfverlägsen makt hos en centralstyrelse, hvilken då ej kommer att existera, eller genom gemensama interessem. Spanien har sålunda utsigten, att under Dom Carloss välde, antingen bli ett helt af mörker, fängelser, bål och bilor, eiler en kaotisk massa af små stater, hatande, bekrigande och förhärjande hvyarsndra, och inom bvilka måhända sjelfva den safskyvärda, demokratiska principen, torde dyka upp genom den på ytan liggande betäckningen af barbari och fanatism. Det är detta öde, som de goda tidningarne och de, hvilkas organer de äro, önska bereda Spanien, ett samhällstillstånd, som på ietet sätt I qvadrerar med det, de eljest framhålla såsom typen för ett sådant: det Preussiska, och emot hvilket sjelfva det Ryska styrelsesystemet vore en välgerning, emedan detta, ehuru ej vänskapligt simnadt mot friheten, likväl åtminstone älskar folkets lugn och yttre välstånd, samt ej hatar ljuset ech bildningen, blott de icke rö-. ra politikens och statens angelägenheter. Må då folken med sig sjelfva afgöra, om de skulle finna sig serdeles lyckliga att styras efter ett sådant system, d. v. s. plundrade af samhällets drägg, samt fängslade, torterade och brända af någon ting ännu sämre, ännu vildare och vansinnigt grymmare: Inqvisitioren. Eegitimitetens apostlar skola visserligen svara, alt sådan icke är deras afsigt, att de endast vilja betrygga Spanien mot demokratiers vådor, för detsamma tilisluta revolutionernas afgrund och försäkra det om en lagbunden styrelse. De skola kanske till och med föregifva, att de icke fästa rågon serdeles vigt vid hvarken Don Cerlogs eller hans brorsdotters personer, men att det är endast det förkastliga i Cortes?s konstitutionens principer, som de ogilla. HBuru sådant står tillsammans med den temligen tydligt ådagelagda predilektionen för Don Carles, lemnas derhän ; men vi vilja för ett ögonblick antaga, att det så förhåller sig. Låtom OSS under denna synpunkt kasta en blick på Spanien och utsigterna för dess framtid. Det skulle väl kunna tyckas, som om ett land, hvilket eger em konstitution, icke behöfde våldsamt utbyta den emot en annan, hvari det genast erkänner, att förändringar behöfvas. eme