Du skall då mina glesa lockar samla
Med din vänliga flägt och dina blommor ja
Kyssa smärtorna bort, och dessa foglar vi
Sjunga min grafsång ! de
de
-
En pyttig och för personer med stor korres- ib
-pondens säkert välkommen artikel är den ilvF
dessa dagar från stemirycket utkomna Kärtalre
öfver postkontoren i Sverge jemte tabeller, ha
utvisande miltal och postportobelopp, sam-Ve
mandragen af 4. G. Ramsten, 1836. Sjelf-le8
va kartan är väl och tydligt utförd, med Lä-b
nen utmärkta genoms kolo-erade gränslinier, tig
samt alla städer och postkontor jemte vägarna m
dem emellan, äfvensom em med serdeles möda !
utarbetad tabell, hvarigenom man, på samma !n
sätt som på de bekanta vägkartorna, finnerSt
distansen emellan postkontoren, och i ett an- D
nat hörn af kartan en uppgift på portobelop-
pet för ett lod efter vägens längd. Mam kan!P
I således, med tillhjelp af denna karta, på hvad li
I ställe som helst i Sverge, inom några dögon- fö
I blick finna kostnaden för ett bref till hvilken P
annan ort som helst, utan behof af de serskilda ic
postlistorna. h
Åsynen af denna karta ger dessutom en nä- li
stan oundviklig anledning till den reflexion,
huru många brister, som ännu vidlåda Svenska k
postinrättnirgen , genom postkontorens ringa fi
antal, 120, och följaktligen det långa afståndet f
dem emellan. En blick på denna karta säger
tydligt, hvilka serskilda kostnader postföringen A
måste medföra för en del landtmän, som, bo- k
E
S
ende i Sverges folkrikaste trakter, likväl kunna !
hafva ända till fyra å fem mil tll närmaste!
postkontor. Men här är pu icke stället att
undersöka detia närmare; helst svårigheterna till 4
er reform härutinnan äro mångfaldiga.
I
Dramatiska studier af Bernhard von Beskow
och sednare delen af en Resa genom Södral.
Lappland, Jemtland, Trondhjem och Dalar- I
na år 1834, af J. Engström, äro tvenne skrif-.
ter, till hvilka vi förbehålla oss att åter-
i; komma.
af Henrik Gustaf Mellin. Stockholm,)
Hjerta, 1836.
Då historien, som bekant är, står i midten
mellan de strängare vetenskaperna och de skö-
na konsternas område, är det naturligt att en
häfdetecknare måste äga något af hvardera bland
de egenskaper, som tillhöra dessa begge sferer.
Närmast är häfdernas område likväl beslägtadt!
med skaldekonsten; ty de väsentligaste af de
senkepen som tillhöra skalden, fordras äfven
at historieskrifvaren, blott med den skilnad, att
om den skapande fantasien utgör det öfvervä-
gande elementet. hus den förre, är det ordnande
och pröfvande förståndet hufvusakliga egenska-!
pen hos den sednare. I alla fall vore en bäf-
dateckrare illa utstyrd, som saknade alldeles
skaldens egenskaper; en fö:tjenstfull samlare och
ordaare af häfderna kan han väl blifva, men
aldrig en klassisk häfdatecknare, då stilen ech
koloriten fattas. I följd af allt detta är det ej!
underligt, att skalder så ofta i nästan alla Euro-
pas bildade länder öfvergått till historiska ar-
beten, äfvensem historieskrifvarne på sin sida
öfvergifvit Clio för att göra sin uppvaktning hos
de öfriga sångmöerna. Exempel härpå äro tal-
rika nog, vi behöfva blott påminna om Italiens
Machiavelli, en Englands Weaslter Scott, en
Tysklands Schiller, en Sveriges Franzn och
Geijer, jemte flere andra. Historiskt märkvär-
digt är det förhållande för öfrigt, att de flesta
skalderna vid mognare år öfvergått till histo-
rien, ehuru mar icke saknar exempel på mot-
satsen. Så återvände Schiller, sedan han slu-
tat sina ypperliga arbeten öfver trettioåriga kri-
get och Nederländernss affall, med dubbel kärlek
till skaldens gudinna, och skänkte åt verlden
sin Maria Stuart och sin Orleanska Jungfru.
Då vi från dessa allmänna reflexioner åter-
komma till Hr Mellin, som redan gjort sig i
Sverge ett berömdt namn såsom Novellförfatta-
re, så kunna vi visserhgen icke läsa i framtiden
och se hvilken al de tvänne banor han hittills
beträdt, skall blifva den egenriliga för hans fram-
tid. Men det bifall han redan hunnit förvärf-
va sig på båda, ger oss hopp att förmoda, at
hvilkendera som häldst han slutligen väljer, skal
han bevandra den med heder och allt stigande
fullkomlighet. Visserligen skulle kanhända mån-
Sa läsare icgunnerhet hland de okäöna hoeklags
I Fäderneslandets historia för fruntimmer,
I
HU
I
I