Du skall då mina glesa lockar samla Med din vänliga flägt och dina blommor ja Kyssa smärtorna bort, och dessa foglar vi Sjunga min grafsång ! de de En pyttig och för personer med stor korresib -pondens säkert välkommen artikel är den ilvF dessa dagar från stemirycket utkomna Kärtalre öfver postkontoren i Sverge jemte tabeller, ha utvisande miltal och postportobelopp, sam-Ve mandragen af 4. G. Ramsten, 1836. Sjelf-le8 va kartan är väl och tydligt utförd, med Lä-b nen utmärkta genoms kolo-erade gränslinier, tig samt alla städer och postkontor jemte vägarna m dem emellan, äfvensom em med serdeles möda ! utarbetad tabell, hvarigenom man, på samma !n sätt som på de bekanta vägkartorna, finnerSt distansen emellan postkontoren, och i ett anD nat hörn af kartan en uppgift på portobeloppet för ett lod efter vägens längd. Mam kan!P I således, med tillhjelp af denna karta, på hvad li I ställe som helst i Sverge, inom några dögonfö I blick finna kostnaden för ett bref till hvilken P annan ort som helst, utan behof af de serskilda ic postlistorna. h Åsynen af denna karta ger dessutom en näli stan oundviklig anledning till den reflexion, huru många brister, som ännu vidlåda Svenska k postinrättnirgen , genom postkontorens ringa fi antal, 120, och följaktligen det långa afståndet f dem emellan. En blick på denna karta säger tydligt, hvilka serskilda kostnader postföringen A måste medföra för en del landtmän, som, bok E S ende i Sverges folkrikaste trakter, likväl kunna ! hafva ända till fyra å fem mil tll närmaste! postkontor. Men här är pu icke stället att undersöka detia närmare; helst svårigheterna till 4 er reform härutinnan äro mångfaldiga. I Dramatiska studier af Bernhard von Beskow och sednare delen af en Resa genom Södral. Lappland, Jemtland, Trondhjem och DalarI na år 1834, af J. Engström, äro tvenne skrif-. ter, till hvilka vi förbehålla oss att återi; komma. af Henrik Gustaf Mellin. Stockholm,) Hjerta, 1836. Då historien, som bekant är, står i midten mellan de strängare vetenskaperna och de sköna konsternas område, är det naturligt att en häfdetecknare måste äga något af hvardera bland de egenskaper, som tillhöra dessa begge sferer. Närmast är häfdernas område likväl beslägtadt! med skaldekonsten; ty de väsentligaste af de senkepen som tillhöra skalden, fordras äfven at historieskrifvaren, blott med den skilnad, att om den skapande fantasien utgör det öfvervägande elementet. hus den förre, är det ordnande och pröfvande förståndet hufvusakliga egenska-! pen hos den sednare. I alla fall vore en bäfdateckrare illa utstyrd, som saknade alldeles skaldens egenskaper; en fö:tjenstfull samlare och ordaare af häfderna kan han väl blifva, men aldrig en klassisk häfdatecknare, då stilen ech koloriten fattas. I följd af allt detta är det ej! underligt, att skalder så ofta i nästan alla Europas bildade länder öfvergått till historiska arbeten, äfvensem historieskrifvarne på sin sida öfvergifvit Clio för att göra sin uppvaktning hos de öfriga sångmöerna. Exempel härpå äro talrika nog, vi behöfva blott påminna om Italiens Machiavelli, en Englands Weaslter Scott, en Tysklands Schiller, en Sveriges Franzn och Geijer, jemte flere andra. Historiskt märkvärdigt är det förhållande för öfrigt, att de flesta skalderna vid mognare år öfvergått till historien, ehuru mar icke saknar exempel på motsatsen. Så återvände Schiller, sedan han slutat sina ypperliga arbeten öfver trettioåriga kriget och Nederländernss affall, med dubbel kärlek till skaldens gudinna, och skänkte åt verlden sin Maria Stuart och sin Orleanska Jungfru. Då vi från dessa allmänna reflexioner återkomma till Hr Mellin, som redan gjort sig i Sverge ett berömdt namn såsom Novellförfattare, så kunna vi visserhgen icke läsa i framtiden och se hvilken al de tvänne banor han hittills beträdt, skall blifva den egenriliga för hans framtid. Men det bifall han redan hunnit förvärfva sig på båda, ger oss hopp att förmoda, at hvilkendera som häldst han slutligen väljer, skal han bevandra den med heder och allt stigande fullkomlighet. Visserligen skulle kanhända månSa läsare icgunnerhet hland de okäöna hoeklags I Fäderneslandets historia för fruntimmer, I HU I I