? Tag hunden i båten,
Ty här uti bråten
Han skulle dem finna bland tufvorne;
Stå mycket stilla och bara se!
a Fa
Det rör sig i fräken !
?Se der han dök
Tyst; spejaj sök!
Pang! Der ligger steken! —
Hvad plaskar i kassen,
Som står der i vassen?
Bo dit och sök ! —
Fördömda ök,
Med åror så tunga!
Tag i, så de sjunga !
Ha, det är en And, som der håller te. —
Nej. skjut ej; vi ta honom lefvande! —
Så ljuder kring nejden den hela dag;
Men ingen blir trött i så muntert lag.
Och båtarna simma kring vassens rand,
Och hunden förföljer den gömda And.
Nu hördes i gräset det prasslade,
Nu fick man, 1 vassen en unge se;
Straxt small det, och fjädrarna ryka kring —
Men kanske man också får ingenting;
Så händer; en fiskare sällan får
Tillbaka den fist, som af kroken går;
Men jägarn får ofta igen sitt djur,
Fastän det fått höra en hagelskur. —
Rn
-- mV Ul MH AA PE RP BIN TO LY
Och så går man på till den sena qväll;
Och bergen, de sjunga vid hvarje smäll.
Sist räknande öfver den fångst, man har,
Maa åter mot hemmet förnöjd sig drar.
AR Am Ae - mm AA ee bs AA
Men mycket äger än den höljda stranden,
Och samma qvåll man hör den sluga Anden
Sin spridda flotta åter samla hop;
Och ungen kommer fram vid välkändt rop.
Men jägarna säger, när han hör hon lockar:
Blott hunden på en dag sig hvila får,
Jag åter med min säkra bössa går
Till hönsgården igen och litet plockar.
Det är en jagt, den jägarn ofta räknar
Bland nöjen störst; och då ur tjocka fräknar
Den smabba fogeln höjer fullväxt kropp,
At: blixten rikta i ett säkert lopp,
Och klippa scabba vingen, då han svingar
Med ilens far: ur vassbevuxet fly,
Det är en jagt, för ögat alltid ny,
Och som båd lust och pris åt jägarn bringar.
i
Men blatt en tid af fjorton dagar räcker
Den fångst, så lönande, ty fogeln sträcker,
Vid minsta orid, sen till annan sjö;
Och om en enda vid sin flykt får dö,
Så har dock jägarn ej sin möda lönad. —
Nu hvilar han i ställe till den stund,
Då efter Ocrn och Tjädern man gör rund,
Och ser af lycklig jagt sin dag förskönad.
DALEN VID M
Lugn och leende, dal! med dina skuggor
Utaf mossiga trän och höga klippor,
Drar du ständigt mig.hän, bland dina alar
Hvilsn att njuta.
Kommer jag ifrån jagtens tanga mödor
Eller Blomstergudinnans skäna lekar,
Måste alltid till sluts en stig mig leda
Till dina skuggor.
Här jag älskar att efter jagten hvila,
Här att blomstren beskåda, som jag samlat
Mellan ävgarnes öppna fält och bergen,
Höljda af mossor.
Och när, slumrande i ditt lugn från mödan,
Jag mig drömmer en syn bland Greklands nej-
der
Bland de Schweitziska herdars berg, och vak-
nar ,
Blir jag betagen,
Tror mig skåda ännu en skymt af drömmen,
I din hängande klippas hvalf och träden,
Som atspegla i bäcken sina kronors
Darrande lockar.
a, du åldriga del! Till dina klippor
Vill jag följa en gång en flärdfull yngling,
Som, uppammad i pragtens slott, ej känner
. Gud och naturen.
Sväng då åskor omkring de gråa hällar,
Xr ir ee ss AA rac da höga: granar