vår AA nera AREA
FF. IV. Anrepp.
Vi återkomma till detta mål.
BE PRE EEE SENSATIONEN
Vi meddela i dag uti en artikel här nedan,
slutet af det. försvar för Xongl. BergsKollegii å-
sigter. angående smidesförfattningarna och bergs-
bruket, hvaraf början stod att läsa i Lördags-
bladet. . Vi anse nödigt att härvid upprepa, det
vi alldeles. icke tvista med Insämdaren om de-
taljerna af förslaget. Vi hafva endast, hvilket
dena. ifrige försvararen icke synes uppfattat, in-
stämt med: författaren af den ofta omtalade arti-!
kela ur Minerva derföre, att vi anse Bergs-
Kollegium hafve saknat en riktig statsekonomisk
utgåogspuekt för sitt arbete, då detta alltigenom I
utgått, ifrån den fortsatta förutsättningen af sta-
texas. vinskränkta förmyaderskapsrättighet öfver
näringarna. - Det är likväl i sednare tid, man
må, nu förneka. eller förskräckas för theorierna,!
d,. XY. S. grundsatserna, huru mycket som helst
— en jailmåant antagen sanning, som inga sofis-
mer förmå tillbakadrifva, att till eganderätten,
ett samhälles första vilkor, äfven hör rättighe-
ten att få sälja afkastningen af min egendoam till!
hvem; jag behagar och taga derför så mycket
jag kan, i fall jag icke ingått några andra spe-j
ciella. förbindelser; och vidare, att icke i en nä-j
ring .vara inskränkt inom ett visst belopp hvar-
ken af tillverkning eller verktyg och verkstäder,
Det är misskännandet af denna sanning, som
äfven gör en sådan förfärlig förbistring i lagstift-
ningen, om . bränvinsbränningen. - Och det är
denna medborgarens oafhändliga rättighet, som
BergsKoilegium hade i första rummet bordt er-
känna såsom grundsats, i fall det rätt förstått
sin kallelse och sin position i den tid, hvari vi
lefva... Ingen medger hellre än vi, att det hade!
varit vådligt att på en gång genomföra en så-
dan teori med afseende på jerntillverkninzen,
likasom vi: visst icke vilja undandraga Kollegi- ;
vm det beröm det onekligen förtjenar för att
åtminstone ; hafva gjort hvad som skett till en
reform, som för öfrigt i annat fall hade gjort
sig sjelf af en trängande nödvändighet, och som
herde .skett redan för många år sedan; men det-
ta hade icke hindrat att, likasom det skett i
tallsystemet, erkänna sjelfva principen obetin-
gadt, fastän man ansåge nödigt att bereda en
successiv öfvergång, för att icke störta deras e-
xistens, som : etablerat sig under skydd af det
gamla protibitiv systemet. Nu innefattar i det
stallet Kollegii förslag alldeles icke någon bör-
jan till en fullkomlig näringsfrihet i denna väg,
utan förnämligast blott en större frihet för
de redan priviligierade. Det är klart,
ast om någon till en tid profiterat af
sådana inskränkningar, som lagen på en tid
uppställt till skydd för några, emot deras med-
borgares konkurrens, så hafva de privilegierade
en rätt, att icke på en gång se sin välfärd ho-
såad genom hvad man kunde kalla en omstört-
ning, d. v. s. en hastig öpnad fullkomlig fri-
het; men de hafva derföre icke någon rätt att
-för alltid fordra denna fördel på andras bekost-
nad, och samhället har emot dem gjort hela sin
skyldighet och ändå något på köpet , om det
lemnar dem allt det rådrum, som fordras för att
draga sina kapitaler ifrån den ena näringen , i
fall den endast burit sig genom ett konstladt
system, till en annan , som kan bära sig i na-
turlig väg. Att någon skall förlora genom
hvarje förändring i näringsförfattningar, är obe-
-stridligt, men om detta inkast skulle vara nog
till hinder emot hvarje förbättring , så skulle
hka litet någon reform i andra skråinrättningar
eller någon indragning af sinaekurer i embets-
väg kunna ega rum; ty man kan alltid vara
säker på att det är någon som för sin egen
person och sin familj drager parti af och kan-
ske väl behöfver den inkomst, som fortfarandet
af äfven det mest orättvisa system tillskyndat.
Ja! hvarenda ny uppfinning i tillverkningsme-
thod måste till en början tililskynda förlust eller
minskad inkomst åt de idkare af samma yrken,
hvilka ej ega samma skicklighet eller kunskap.
Det är häraf, ordspråket att följa med sim tia
uppkommit. Det vore i sanning besynnerlig!
om man ville förbjuda nya uppfinningar och
bättre verktyger blott för den konservativa väl-
meningen att skydda dem, som ej hade tillfälle
förskaffa sig dylika, mot förluster. Satsen, ge-
nomförd, blir dock demsamma med tillämpning
äfven till författningarne om jernhandteringen
Vi torde nu hafva uttryckt oss nog tydligt fö:
hvar och en, som vill förstå meningen,
2UVill man nn am tatalintrvucket af Minarva.