vår AA nera AREA FF. IV. Anrepp. Vi återkomma till detta mål. BE PRE EEE SENSATIONEN Vi meddela i dag uti en artikel här nedan, slutet af det. försvar för Xongl. BergsKollegii åsigter. angående smidesförfattningarna och bergsbruket, hvaraf början stod att läsa i Lördagsbladet. . Vi anse nödigt att härvid upprepa, det vi alldeles. icke tvista med Insämdaren om detaljerna af förslaget. Vi hafva endast, hvilket dena. ifrige försvararen icke synes uppfattat, instämt med: författaren af den ofta omtalade arti-! kela ur Minerva derföre, att vi anse BergsKollegium hafve saknat en riktig statsekonomisk utgåogspuekt för sitt arbete, då detta alltigenom I utgått, ifrån den fortsatta förutsättningen af statexas. vinskränkta förmyaderskapsrättighet öfver näringarna. Det är likväl i sednare tid, man må, nu förneka. eller förskräckas för theorierna,! d,. XY. S. grundsatserna, huru mycket som helst — en jailmåant antagen sanning, som inga sofismer förmå tillbakadrifva, att till eganderätten, ett samhälles första vilkor, äfven hör rättigheten att få sälja afkastningen af min egendoam till! hvem; jag behagar och taga derför så mycket jag kan, i fall jag icke ingått några andra spe-j ciella. förbindelser; och vidare, att icke i en nä-j ring .vara inskränkt inom ett visst belopp hvarken af tillverkning eller verktyg och verkstäder, Det är misskännandet af denna sanning, som äfven gör en sådan förfärlig förbistring i lagstiftningen, om . bränvinsbränningen. Och det är denna medborgarens oafhändliga rättighet, som BergsKoilegium hade i första rummet bordt erkänna såsom grundsats, i fall det rätt förstått sin kallelse och sin position i den tid, hvari vi lefva... Ingen medger hellre än vi, att det hade! varit vådligt att på en gång genomföra en sådan teori med afseende på jerntillverkninzen, likasom vi: visst icke vilja undandraga Kollegi; vm det beröm det onekligen förtjenar för att åtminstone ; hafva gjort hvad som skett till en reform, som för öfrigt i annat fall hade gjort sig sjelf af en trängande nödvändighet, och som herde .skett redan för många år sedan; men detta hade icke hindrat att, likasom det skett i tallsystemet, erkänna sjelfva principen obetingadt, fastän man ansåge nödigt att bereda en successiv öfvergång, för att icke störta deras existens, som : etablerat sig under skydd af det gamla protibitiv systemet. Nu innefattar i det stallet Kollegii förslag alldeles icke någon början till en fullkomlig näringsfrihet i denna väg, utan förnämligast blott en större frihet för de redan priviligierade. Det är klart, ast om någon till en tid profiterat af sådana inskränkningar, som lagen på en tid uppställt till skydd för några, emot deras medborgares konkurrens, så hafva de privilegierade en rätt, att icke på en gång se sin välfärd hosåad genom hvad man kunde kalla en omstörtning, d. v. s. en hastig öpnad fullkomlig frihet; men de hafva derföre icke någon rätt att -för alltid fordra denna fördel på andras bekostnad, och samhället har emot dem gjort hela sin skyldighet och ändå något på köpet , om det lemnar dem allt det rådrum, som fordras för att draga sina kapitaler ifrån den ena näringen , i fall den endast burit sig genom ett konstladt system, till en annan , som kan bära sig i naturlig väg. Att någon skall förlora genom hvarje förändring i näringsförfattningar, är obe-stridligt, men om detta inkast skulle vara nog till hinder emot hvarje förbättring , så skulle hka litet någon reform i andra skråinrättningar eller någon indragning af sinaekurer i embetsväg kunna ega rum; ty man kan alltid vara säker på att det är någon som för sin egen person och sin familj drager parti af och kanske väl behöfver den inkomst, som fortfarandet af äfven det mest orättvisa system tillskyndat. Ja! hvarenda ny uppfinning i tillverkningsmethod måste till en början tililskynda förlust eller minskad inkomst åt de idkare af samma yrken, hvilka ej ega samma skicklighet eller kunskap. Det är häraf, ordspråket att följa med sim tia uppkommit. Det vore i sanning besynnerlig! om man ville förbjuda nya uppfinningar och bättre verktyger blott för den konservativa välmeningen att skydda dem, som ej hade tillfälle förskaffa sig dylika, mot förluster. Satsen, genomförd, blir dock demsamma med tillämpning äfven till författningarne om jernhandteringen Vi torde nu hafva uttryckt oss nog tydligt fö: hvar och en, som vill förstå meningen, 2UVill man nn am tatalintrvucket af Minarva.