gus på sin tid sade, till komplett evidens bevisar författarens fullkomliga obekantskap mec det ämne, hvarom han företog sig att skrifva — Han?Zskulle säkerligen eljest icke hafva framkommit med en så ytterst både löjlig och orimlig jemförelse, hvars ofelbarhet bordt före komma honom misstänkt vid en flygtig tanks endast derpå, att största bränvinstillverkninger äger rum i landets skogfattigare orter; men icke så, utan tvärtom, vid jerntillverkningen. Och 3:o heter det i den nu någorlunda granskade bästa uppsatsen, som funnits i Minervas hela innevarande årgång: att Sveriges 155,00( bränvinspanror äro helfria; hvilket påtagliger och3ådesto säkrare måste vara eu komplett osanning, som hvarje Svensk bonde alltförväl känner, att han, Gudnås! hvarken får begagna si stor .panna han vill, eller ens bränna å annars tid än andra vissa förut bestämda månader a året... I anledning: af detta sistnämnda sakförhållande, imeddeladt till upplysning. allema fö den oförliknelige insändaren i Minerva, må jemväl till slut fogas den anmärkningen: att in: sändaren ändock kan och bör af hjertat glädj: sig deråt, att åtminstone intet Kollegium, utar Rikets Höglofl. Ständer . omedelbarligen, reglementera tstådganden för bränvins-bränningen. — Och Gud tröste derföre inmsändaret (af hvilken vi härmed tillsvidare tage ett öm afsked) om sig så illa skulle åtbära,. at Sveriges Rike längre får växta på adopterande af principerae för en ändamålsenlig näringsfri het härutinnan, än på införandet af den derpå grundade frihet i åtskilliga andra näringar hvarmed en upplyst regeriag, kanske icke all deles utan medverkan af obehöfliga Kollegie och dylika embetsverk, smart neg torde täcka begåfva Land och Folk! — — Sat saäpienti., x Xx r er —