Vi hafva redan yttrat oss om det olycksaligs
öde, som förf. lägger på äfven förnuftiga, ren-
hjertade, lefoadsfriska qvinner, att ohjelpligen
blifva offer for dylika herrar, ech det på blot-
ta första beskådandet, utan att en sedan och
rätt snart bibragt kännedem om den sköne fre-
starens verkliga moraliska halt kan rädda der
elyckligas bjerta och luga, eller ens hennes lif.
Vi beklaga, om detta i allmänhet skulle
vara qvinnans öde, eller ens någras; må del
tillåtas oss tillägga, att vi beklaga författarin-
nan, om den förnämsta erfarenhet hon eger a!
männernas egenskaper är af det slag, som fört
penseln vid teckningen af hjeltarnes karakterer
i alla hennes romaner, är mer, em sådane
verkligheten utgöra hennes hjeltar. Voltaire
sade väl om fruntimmerna : Toute femme och
vi vilje ej bestrida detta i en viss mening, men
det fianes likväl ännu verkligen qvinnor, som,
äfven med en liflig och varm blod förena nog
starka grundsatser, för att icke till den grac
förälska sig i bloita ytan, att deras hjerta skul-
le brista af passion för en tom, värdelös, för-
derfvad varelse, afven om deras sinnen för et
ögonblick blifvit döfvade och blodet kommit :
mera svallming af den robysta växten eller de
fångande ögonen. xx