vännerna af dess åsigter. Ett försvar N.o 2 har nemligen blifvit till Red. insändt, hvilket läsaren fianer hår nedan. Vi föranleddes till dess införaade både af frågans vigt och deraf, att i denna uppsats visserligen är sagdt allt hvad som kan och bebjfver sigas till försvar för Bersskollegii arbete, och till och med mycket decutöfser. Serskildt torde det vänskapsgaabb emot Kaninercekollegium, som decuti förekommer, sannolikt roa läsaren. Det torde dock icke illa anses af insändaren, om vi efteråt taga oss den friheten att göra några ofö gripliga, ganska korta anmärkaiagar, och om dessa anmärkningar skulle komma att ådagalägga , att försvaret varit öfverflödigt. Arikeln lyder som följer : ?FACTA BEVISA ALLTID MER ÄN LIBERALA FRASER OCH AZSTRACTIONER. (Svenska Minerva.) Uti den anutiliberala tiduingen Svenska Minerva N:o 136 för den 21 sistl. November har en insändare fått på nederlag införa em rent af radikal artikel, benämud: Granskning af erinringar öfver Kongl. Bergs Kollegii förslag till ny smidesförordning. Denna artikel, lika mycket utmärkt för sin brist på sakkännedom och sin: myadiga ton, sem for sin hätskhet mot ett och förkärlek för ett annat Riks-Kollegium,) hade kanske ej blifvit besvarad, och var lika litet föortjent att blifva det, som Minervas partiska recension ef Erinringarn-e i N:o 117, i fall den nemligen stadnat inom kretsen af Minervas få läsare. Men sedan Afienhladet, förmodligen i anstende till den i artikeln inneboende radikalismen), ex nobil: officio reclamerat och i dess N:o 48 för den 24 November repreducerat besagde konstproduckt, såsom i dess tycke utgörande den bästa uppsats som funnits i hela Minervas innevarande årgång; alltså, och på det en större allmänhet ej måste, uti ett för landet vigtigt ämne, i fråga orm egentliga och rätta fö hållanderne af ensidiga interessen missledas och förviltas, terde följande upplysaingar om artikelns rätta skrot och korn böra meddelas. Vill? man till en början uppställa en kort karakteristik af dena ifrågavarande till Minerva insända artikela, kunde densamma ungefär på följande sätt affatlas: att uppsatsen börjar med en osansing i första ordet af sjelfva rubriken, fortgår sedan, på sin med liberala fraser eller blotta; abstraktioner rikt beströdda bana, med beskyllniogar och tillmälen, utan anförande af skäl eller bevis, under det att författaren, liksom med en trasig fana, blindt slår omkring sig med några ifrån Kommerse-Ko legium lånade och till ämnet icke ens hörande ailminna theoretiska satser, invafda med falska uppgifer om de factiska förhållanderne in casu; och slutar ändteligen med 3:ne inom de 6 sista raderna hopade Oossnningear. — — Sic itur ad astra! Men nu härmare till saken och detaljerne, vid granskningen: hvaraf bvar och en oförekomnmen läsare sjelf bäst kam bhedöma, om och huruvida den i bilsket och det sjelfförtroende, som författaren hela Minerva-artikela igenom låtit påskin2, varit em följd af det ifrån KommerceKollegium utgående ojemforligt renare förståndet och statsmannaögat, eller kanske endast begagnats såsom ett nödvändigt vehikel för att dölja hvad som synes hafva brustit insändaren uti oväld, sakkännedom och hofsamhet, vid det tillfälle då han sammeanskref ifrågavarande opus, hvars radikala innehåll och syftning dessutom just är af den egenskapen, att mera mot verka än befordra det af Bergs Kollegium sem det vill synas plaumässigt beredda snara införandet af ändamålsenlig näringsfrihet i jernhandteringen — i fall det nmemligen verkligen skulle hafva varit för och icke snarare emot densamma insändaren trådt i harnesk. Dock 0 ) Såsom em särdeles tillfällighet må här anmärkas, att en Kommerse-Kollegii tjensteman lärer vara sakdrifvare för de 12 med BergsKollegium och med Bruks-Societeten missRR amne?n an J. Lf I to