för hvem eller hvilka han egentligen skrifvit, det må vara insändaren sjelf forbehållet att veta: att det ej ens med något skäl kunnat vara emot Bergs-Kollegii uaderd. förslag till ny smidesforordmong, derom öfvertygas lätt hvar och ena, som om samma förslag och motiverne dertill tager nödig käanedom,. (5e Handlingar angående dels föreslagen friare jerntillverkning vid smides-verkstäder, dels ock reglering af skatten för stångjernssmidet. Stockholm, tryckte på JernKontoretsb kostnad hos H. G. Nordström 1836.) Om man oväldigt och med någon sakkännedom betraktar Bergskollegii nu ifrågavarande förslag, så vill det synas författaren af dessa rader, som skulle ändamålet dermed vara :att med nödig försigtighet och efterhand bereda en i allmänhet fri och oinskränkt jerntillverkning så inom som utom Bergslag, samt att likaså successift, men efter antagne grunder, reglera den hittills tillfälligt ojemna g:undskatten för stångjernssmidet. Kollegium synes ock härvid hafva rätteligen förfarit på det enda sätt, som i dylika fall är verkställbart, utan en deraf omedelbart följande, för egande rätten vådlig rubbming af forut bestående, för mnäringsidkarne, åtminstone dyrbara inbördes rättsförhå!landen; helst emedan Kollegium, som, enligt 10 . i förslaget genast och omedelbarligen velat hafva jernoch stålmanufakturtillverkmingen förklarad fri och oinskränkt vid alla för dess bedrifvande tillåtne verkstäder, deremot i fråga om stångjerastillverkningen (vid hvars bedrifvande, genom en obetankt öfvergång ifrån skråmässigt tvång till obegränsad friket, både omedelbara och medelbara kollisioner eljest skolat uppstå) uti 13 . endast föreskrifvit den ordning, i hvilken samteliga Stångjernsverken, så inom som utom Bergslagen dels genast, dels ock efterhand kunna ötfvergå till samma fria tillverkningssätt, nemligen i den mon, som antalet af härdar enligt den i 7 . uppställde allmänna grund antingen redan äro eller hädanefter blifva läm pade efter skogstillgångarnas allmänt kända förhållauden inom hvarje serskild ort. Det faller sig ganska klart, att Bergskollegium härvid måste få sig förbehållet att medla emellan olika opinioner och motsatta intressen, såvida Kolleginm skulle kunna uppnå det sökta målet, näringsfrihetens införande utan våldsara rubbning i enskilde näringsidkares verkliga eller inbillade rättigheter ech utan menlig inverkan på sidaae kända eganderättsförhållanden, som, uppå privilegier eller författningar angående den de jure äunu icke frigjorda kolhande!n, ostridigt äro eller anses vara beroende. — Om nu emeilertid Bergskolegit så beskaffade förslag, hvaruti ingick uppgiften derom att lösa, men ieke den afförfattareni Minerva rekommenderade konsten att sönderslita de baud, hvaraf näringen varit fjettrad, sådant oaktadt blifvit af Bruks-Societeten, som saken närmast angår, till sina hufvudsekliga principer gilladt; så torde väl åtminstone detia förhållande bevisa något för antagligheten af förslagat: men hvem kan väl derföre undra på, att äfven här, i några speciella fall, småsinnet eller de enskilda intressexa tillika sökt göre sig gällande? Sådant bevisar ju hvarken mer eller min: dre, ån att hvar och en är sig sjeli närmast, och således i första rummet, så godt han förstår, vill so sitt eget förssenta bästa till godo; finnande det helt maturligt, att med det allmännas rätt och basta-är det sedermera icke så farligt? — Härmed vare nu huru som helst. En sanning står dock fast, den nemligen: att det t. ex. sku!ls vara lika ebetänkt eller norraktigt, om man. ville, utan pröfaing eller på grund at ett blott och bart magtspråk, förklara Bergskollegii eller Kommersekol:egii ferslager 1 afseende på näringsfriheten (det ena hvarken mer mer eller mindre än det andra) för fullkomliga mästerverk, som artikelförfattarens 1 Minerva forfarande varit är och förblifver då denne, i sin radikala ifver, utan anförande af något tecken till skäl eller bevis, med högmyndig ton förklarat för lappverk allt, som icke passar in med hans från den inbillade högre åsigten hemtade luminösa hugskott. Tr me I mA RTR VAA