lalför deras sak. Dock! den som har ett privilegium, lemnar det ej godvwiligt, och en fattig privilegieegare håller derpå mycket mer än en rik. . Äfven der, hvarest man har fullkomligare representativa statsförfattningar, såsem i Hannover och konungariket Sachsen, går det ej framåt; hvarför JV eber uti sitt arbete äfven gör reda. Val ordas mycket derom, men man uträttar ej på långt när så mycket och gör der ej så väl, som i Preussen. Af denna erfarenhet tyckes således följa, att af Herremännen är ingen hjelp emot missbruken att vänta, emedan det är just de som draa fördelarne af dem, ech om några regeringsg , 5 gerinäsI lystoe yngre Herremän föra ett annat språk, för att få undar de äldre med ej friska viljor, så räcker det ej längre än tills dessa äro undan, då de påminna sig sina privilegier och förmånerne af att ega dem. Vill man således ej låta arbetsklassen ändra missbruken, d. ä. släppa lös revolutionen; så måste man lemna regeringen så mycken kraft som är nödig, för att blifva oheroende af främmande inflytelse, samt för att oväldigt kunna skipa rättvisan. I Sverge äro vii det närmaste i denna ställning: måtte man ej bringa oss derutur ! Ofvanstående uppgifter om Preussiska administrationens åtgärder äco rätt interessanta; men vill man uppsöka orsakerna till både deras möjlighet och nödvändighet, så skall det befinnas, att de ligga till större delen deruti, att Preussen änvu är på sitt sätt en ny stat. Jemförelsen med Ungern bevisar ingenting emot pyttan af en representatif författoing, emedan det stationära tillståndet i Ungern härleder sig just deraf att det icke kan sägas hafva någon representation, annat än af herremäpn. Hvad BondeStåndets fjerdepart i Svenska representationen för detsamma uträttat, lemna vi derhän; men då Förf. finner det nuvarande tillståndet hos.oss med den stora makt regeringenhär eger; så önskvärdt ifrån den utgånogspuvkt han tagit sig, nemligen förbättringen af arbetsklassens belägenhet, så måste vi göra honom den frågan: Hvad har Regeringen, under de 50 år den innehaft denna stora makt, gjort för att lyfta den arbetande klassen här öfver andra länders Tysklands, Frankrikes, Englands? Svaret ligger i tjenstehjonsoch lösdrifveri-författningarna, i hvad Regeringen gjort för folkskolors utbredande m. m. För ofrigt bafve vi sett, att det finnas åtskillige Författare, som tillhöra den s. k. framtiden och äfven framskymtat i Statstidningen, hvilkas önskan endast går ut på, att förskaffa Regeringen en ännu större makt, och man måste således snart nog lyckönska sig, så länge man endast finner status quo försvarad i de goda tidningarna. RR