AS ÖA AS ORSA OS och han förstår att sätta ett pris på sin verksamhet. Detta pris består just icke i en förhöjd hyra, utan i en bättre utredning och proViantering: norrska sjömannen har begrepp om Comfort pi sjöm. Detta bevisar att han är hemmastadd der, och att afståndet mellaa honom och redarn ej är detsamma som emellan slafven och herrn. Norges frihet verkar välgörande på sjömanneus ordenilighet, det ger honom ett be stamdt mål. Han behöfver ej lemna landet för att söka friheten; han måste tvärtom ofta tänka sig nöjet -tt efter öfverståndna mödor njuta de ras frukier 1 hemlandet, i frihetens hemland omgilven af silt älskade element ech dess talrika vänner. : Sverge är visserligen af naturen danadt för ett handel och sjöfart idkande folk, och åtskillige af dess kuster, i synnerhet Bohus Län och Blekingen, lemna ett sjöfolk, hvilket bättre icke lärer finnas. Men så långsträckt Svenska sjökusten än är, tvingar den likväl icke med samma kraft till sjölifvet, som den Norska. Den Svenska är nemligen icke så djupt sönderskuren och storartad, eger icke så sterila stränder och ett så fiskrikt vatten, är ej så länge isfri och så närbelägen till de större haodelsplaitserne. Detta allt oaktadt, eger dock Sverge mer än tillräckligt af hafvet och dess faror, för att bilda en djerf och skicklig sjöman, ock det är hvarken naturens eller sjömannens vållande, om den sednare nu visar sig med mindre fördel än han fo:dom gjort och alltid borde göra; det är konstens vållande. Naturen har i Sverges sjölif velat inblåsa em lefvande anda, men konsten har roat sig med att binda den. I Sverge har man användt konst, för att framkalla skepp och sjöfart, och konst för att sedan låta de förra ruttna och den sednare förtvina. Flera Svenska regeringar bafva fullkomligt insett vigten af sjöfart för Sverge, och gjort sig en föreställning om samband emel!an kofferdiflottan och örlegs flottan; men olyckligtvis gjorde de sig en noga reda för de olika grusderna till hvarderas existens. Örlegsflottan existerar helt och hållet genom statens förordnande, och hvarje yttring af dess lif är en följd af styrelsens ordonnancer. Handelsflettan åter existerar genom handeln, och den förras öden återspeglar den senares. Regeringens föreställning om försvarsflettans nödvändighet ger henne sitt behof; dess lefvande anda beror af den värdighet och omsorg rege ringen tilldelar henne i jemförelse till landmakten och and:a föremål för regeringens utmaärktare omsorg. Sjofarten i ech för sig sjelf, kan tänkas som ett yrke redan före handeln, men handelsflettans upphof och lif äro helt och bållet handelns; att uppmuntra handeln, detär att uppmuntra handelsflottan, Att gifva fart, d. v. s. friket och ledighet åt handeln , det är att gifva lif åt sjöfarten. Man må aldrig begära, att de handlande för handelsflottan skola göra mer än deras handelsfördelar oundgängligen tor dra; de skola alltid betrakta henne som medel, ej som ändanraål. (Forts. följer.) han snart skulle bli tvungen att vända. Utkommen på öppna fjorden hugfälldes hjelten att låta spådomen gå i fullbordan; årorna vo ro för kerta både utom och inombords, och sjöarne rese ökstocken alldeles å ända. Förf. sökte då binda gossen till ord och afsked, och ett munnkrig uppstod, hvarunder gossen lät förstå, att en norsk sjöman ej brehöfde taga lärdom af en svensk landtjunkare. Då han emedlertid icke kunde bortresonnera sitt gifna löfte, utbrast han i förargelsen: ?ja hvsd vill de göre mej? De vover icke att prygle en Norrmand. När vi ändtligen, genom förenade krafter, men med förlust af en åra, nått andra stranden, och förf. erbjudit hjelten herberge och förplägning tills stormen gått öfver, svarade han, att han blott bad om en åra, och tillade: ingen må sige att jeg var bange för söenm. Svenska Miaerva har i sitt N:o 146 satt i fråga, huruvida Allehandas förutsättuing att en rekiamation af Grefve Woynma varit anled8 mA OL HA oo SS Ma MC 0. AFI DA