delse Bergs-Kollegii förslag i nåder gillas, e medan ali: öfrigt, som Föafattoings-förslage innehåller, endast rörer sättet att öfvergå til en fri och obegränsad tillverkningsrätt inom d tillåtna verkstäderra, eller sättet att utröna, de jerntillverkaren är försedd med nödigt skogs fång, utan andras förfördelande, och sålede blott upptazer underordnade frågor, som icki röra författnings-förslagets hufvudgrunder. Hvac angår förbindelsen för bergslagerna att bibehålla skogaraa för tillverkning af taekjern, torde vara lämpligt tillse, kuru denna förbindelse uppkommit, och om derigenom det ändami vinnes, som dervid åsyftats. Sverges jerntillverkning skiljer sig ifrån Englands hufvudsakligast derutinnan, att England alltid äger sin malm och sin koltillgång på samma ställe, och att outtömligheten af den ena är lika stor som af den andra, Sverge åter har sina egentliga malmtillgångar på några få ställen, men de största kol-eller skogstillgångarna i Orter, som äro så långt aflägsna ifrån de egentelga malmfälten, att, med nu för handen varande kommunikationsmede!, dessa skogstillgångars tillgodogörande för smältning af malmerna icke är möjlig. Under sådana lokalförhållanden hafva föregående tiders lagstiftare ansett vigtigt att bibehålla de närmast omkring malmfälten belägna skogarnes afkastning för begagnande af de der befintliga malmtillgångarna, hvarigenom råämnet, förvandladt till tackjern, lättare kunde bära den nödiga transportkostnaden till de mera aflägsna skogstrakterna, för att der till stångjern förarbetas. För att vinna en på den tiden sålunda vigtig ansedd fördel, uppmuntrades de omkring malmfälten belägna orters innevånare att uteslutande egna sig åt tackjerns-produktion, och i sådant afseende förlänades dessa orters jordegare, såsom ersättning för dem inskränkning, som gjordes i deras dispositionsrätt öfver skogen, dels en icke obetydlig nedsättning i den af jerden utgående skatten, dels ock befrielse från ordinarie rotering. Skyldigheter och rättigheter äro alltså samtidigt tillkomne, och det vill sålunda följa deraf, att upphörendet af det ena, eller af skyldigheterna, bör förutsätta upphörandet af det andra, eller af rättigheterna, som äro Bergslagerna förnenade, och att ingendera af dessa åtgärder kan el!er bör vidtegas uten båda kontrahenterBes begifvande, hvilka här äro de båda Statsmakterne, å den ena, och Bergslagernes samtlige jordegare å den ardra sidan. Ett annat förfarande skulle vara rättsvidrigt, om ock för verkställigheten utsattes en tid af 10 aå 15 år, eller hvilken på förhand bestämd tid som helst. Nyttan eiler skadligheten af dem nu bestående ordningens bibehållande är deremot en serskild fråga, som, oberoende af den förra, förtjenar granskning, och hvartill vi nu öfvergå. Att ett betydligt starkare årligt anlitande af Bergslagsskogarna i allmänhet icke kan förenas med dessas framtida bestånd, derem torde in-! tet tvifvel vara, ehuru sannt år, att, med en förbättrad skogsbushållning, skogarnes årliga afkastping efter 45 a 50 år borde kunna förökas med 20 å 25 procent skog till kolning. (Forts. följer.) Het nvtt hevis aft även utmärkte Toten