delse Bergs-Kollegii förslag i nåder gillas, e
medan ali: öfrigt, som Föafattoings-förslage
innehåller, endast rörer sättet att öfvergå til
en fri och obegränsad tillverkningsrätt inom d
tillåtna verkstäderra, eller sättet att utröna, de
jerntillverkaren är försedd med nödigt skogs
fång, utan andras förfördelande, och sålede
blott upptazer underordnade frågor, som icki
röra författnings-förslagets hufvudgrunder. Hvac
angår förbindelsen för bergslagerna att bibe-
hålla skogaraa för tillverkning af taekjern, tor-
de vara lämpligt tillse, kuru denna förbindelse
uppkommit, och om derigenom det ändami
vinnes, som dervid åsyftats.
Sverges jerntillverkning skiljer sig ifrån
Englands hufvudsakligast derutinnan, att Eng-
land alltid äger sin malm och sin koltillgång
på samma ställe, och att outtömligheten af den
ena är lika stor som af den andra, Sverge
åter har sina egentliga malmtillgångar på några
få ställen, men de största kol-- eller skogstill-
gångarna i Orter, som äro så långt aflägsna
ifrån de egentelga malmfälten, att, med nu
för handen varande kommunikationsmede!, dessa
skogstillgångars tillgodogörande för smältning af
malmerna icke är möjlig. Under sådana lokal-
förhållanden hafva föregående tiders lagstiftare
ansett vigtigt att bibehålla de närmast omkring
malmfälten belägna skogarnes afkastning för
begagnande af de der befintliga malmtillgångar-
na, hvarigenom råämnet, förvandladt till tack-
jern, lättare kunde bära den nödiga trans-
portkostnaden till de mera aflägsna skogstrak-
terna, för att der till stångjern förarbetas.
För att vinna en på den tiden sålunda vigtig
ansedd fördel, uppmuntrades de omkring malm-
fälten belägna orters innevånare att uteslutande
egna sig åt tackjerns-produktion, och i sådant
afseende förlänades dessa orters jordegare, såsom
ersättning för dem inskränkning, som gjordes i
deras dispositionsrätt öfver skogen, dels en icke
obetydlig nedsättning i den af jerden utgående
skatten, dels ock befrielse från ordinarie rotering.
Skyldigheter och rättigheter äro alltså samtidigt
tillkomne, och det vill sålunda följa deraf, att
upphörendet af det ena, eller af skyldigheter-
na, bör förutsätta upphörandet af det andra, el-
ler af rättigheterna, som äro Bergslagerna för-
nenade, och att ingendera af dessa åtgärder
kan el!er bör vidtegas uten båda kontrahenter-
Bes begifvande, hvilka här äro de båda Stats-
makterne, å den ena, och Bergslagernes samtli-
ge jordegare å den ardra sidan. Ett annat för-
farande skulle vara rättsvidrigt, om ock för
verkställigheten utsattes en tid af 10 aå 15 år,
eller hvilken på förhand bestämd tid som helst.
Nyttan eiler skadligheten af dem nu bestående
ordningens bibehållande är deremot en serskild
fråga, som, oberoende af den förra, förtjenar
granskning, och hvartill vi nu öfvergå.
Att ett betydligt starkare årligt anlitande af
Bergslagsskogarna i allmänhet icke kan förenas
med dessas framtida bestånd, derem torde in-!
tet tvifvel vara, ehuru sannt år, att, med en för-
bättrad skogsbushållning, skogarnes årliga afkast-
ping efter 45 a 50 år borde kunna förökas med
20 å 25 procent skog till kolning.
(Forts. följer.)
Het nvtt hevis aft även utmärkte Toten