(Insändt.) Ett nödvändigt ord angående gränsen för Landshöfdingarnas lagstiftningsrätt i bränpinsväg. Under denna rubrik har Red. mottagit en insärd uppsats, hvilken, med mycket skäl, såsom det synes, fäster en ammärkande uppmärksamhet vid en af Landshöfdingen i Jönköping, dr Bergenostråle, nyligen utgifven order. Hr Bergenstråle har, under den korta tid han innehaft Landshöfdingetjemsten, utmärkt sig föl mycken välmening och nit för ordningens bibehållande i sitt län; men man kan ej vänta att han skulle vara lika erfarea lagkarl, som bataljonschef, hvilket också lärer visat sig deruti, att Hr Landshböfdingen icke alltid gjort sig reda för huru långt en Landshöfdings rättigheter att lagstifta sträcker sig, om manm får döm: af de kollisioner, hvari han råkat med hel: socknar och härader af länet, som i Hof. Rätten och Kammar-Koilegium hafva åtskillig alt beklaga sig öfver honom, hvarom ännu ickt är afgjordt, och hvartill vi torde återkomm: vid ett auvat tillfälle. Vi meddela här emeller ud den ifrågavarande uppsatsen: ?Då man läst och omläst, likasom sin kate. ches till eit husförhör, den förlidet år utkom: ne brochyren ef 31 pag. och 65 SS. unde titel: Kong!. Maj:ts nådiga förordning angå Pezrde grunderne för bränvinsbränningen och afgifterne derför, samt om hvad vid försäljnin af bränvin och beskattning derå jaktagas bör och då denna grundlag eller föreskrift dessutor finnes strödd å hvarje minuteringsställe, så bor de ingen förmodas vara okunnig om, hvarefte han har att rätta sig såsom lydig undersåte oc patriotisk bränvinsbrännare, Men det är ick så. Nedan meddelade af en länsman d. 3 Okt. i kyrkorne upplästa kungörelse, utvisa att Landshöfdingen mellankommit med si höga lagstiftningsmakt och öppnat ett till ti och rum obegränmsadt fält för processer i brän