ren. Fråga uppstod till ena början, om dett: tillgrepp kumde anses för kyrkotjufnad; men upplysning erhölls snart, att Tornväktarne, som tiltsättas af Brandförsäkringskontoret, ätven derifrån erhålla aflöning och förses med pelsar hvilka, efter sex års begagnande, tillfalla tornväktarne. — Den pelsen, som stals af Lindberg, tillhörde em annan ternväktare vid namn Torselius, och var begagnad redan i 5 år. — Häral uppstod det besynnerliga förhållande, att tvenne egare till pelsen anmälde sig, mnemligen Brandförsäkringskontoret för ett års förbrukningstid, eller sjettedelen af pelsens inköpspris, utgörande 3 Rdr Bko, och Torselius för hvad som derefter kunde fiwnas af pelsen i behåll, och af Torselius uppskattades till 10 Rdr rgs, deraf Lindberg dock medgaf endast hälften. Torselius förklarade sig emellertid vara mera belåten att få Lindbergs pels 1 stället, emedan han eljest befarade, att få frysa i tormet öfver vintern. Men Lindbergs pels, som ännu ej vid hans arresterande var uttjent, kommer troligen att tillfalla havs efertradare, så att Torselius ej har att af densamma vänta någon fördel: XKanske får han sig en ny-pels i stället; men, i sådänt fall, har kan fått tjena förgäfves för sin första pels. Lindberg, som till binäring sysselsätter sig med lappning och vändning af kläder, har, då han började komma på villostigar, jemväl företagit sig, att pantsätta em hel mängd syrtuter och andra plagg, som anförtrots honom till arbete. — Uti detta företag hade jemväl hans hustru varit delaktig, men om pelsen sade hon sig ej hafva någon kämnedom. Lindberg instämde äfven häruti och uppgaf, att han aldrig haft pelsen hemma, utan direkte från tornet begifvit sig ut for att sälja densamma, hvilket han slutligen verkställt på Holländaregatan. Köparen var en för bonom okänd bonde, som för pelsen betalade 3 Rdr Bko. Ehuru Lindberg och hams hustru redan för en del af ofvanberörde klädespersedlars pantsältning voro till ansvar pröfvade skyldige af Stadens Kämners Rätt , kunde slutligt Utslag icke meddelas, enär ytterligare kommit i degen en syrtut, som de lefvererat till Pantlånekontoret ; hvarföre, jemte det Lindberg pröfvades skyldig till ansvar för stölden, ransakningeas vidare hawdläggning å nyo öfverlemnades till stadens Kämnersrätt. Tisdagen deh 22 Nov. skedde fyra trappor upp uii ett hus vid Drottsinggatan en inbrottsstöld , dervid åtskilliga persedlar tillgrepos. Tjufvarne voro två i sällskap, träffades i förstugan af egaren, som förföljde dem med på gatam, der den ene, förre Hattmakaren Johan Henrik Sandberg ertappades och fanns innehafva, af det stulma, en ljusstake och en toilettspegel, men den andre, som åtkommit bland annat ett fickur, räddade sig med flykten. Sandberg nekade att hafva föröfvat inbrettsstölden, och uppgaf, att en i hans sällskap varande f. d. gardist och korrektionist vid namn Carl Fredrik Molis varit dem rätte gerningsmannen, af hvilken Sandberg, som väntat utanföre på gatan, emettagit spegeln. och ljusstaken. Molis bestred denna uppgift, och påstod, att han icke ens varit i Sandbergs sällskap, oaktadt målseganden sade sig bestämdt igenkänna äfven hozom. Sandberg och Molis hafva begge förut varit vid domstel lagförde och dömde, den förre för slöld och den sednare för två resor snatteri samt innehafvande af dyrk. Någon bestämd bevisning har ej kunnat åstadkommas emot Molis. Två af Sandberg åberopade vittnen hafva väl intygat, att en karl, med samma kroppsställning som Molis och likasom denne, klädd i förskion, den ifrågavarande dagen kommit hem till Sandberg och i hans säll-! skap aflägsnat sig, men kunde ej med visshet!.upplysa, att samme person var Molis. Ytterlii gare har Molis blifvit beträdd med osanning, i så måtto, att Molis förmält sig hela dager d. 22 Nov. oupphörligt befunnit sig hos Skräddarersästaren Lundin, sysselsatt med murararbete, mem så väl Lundin, sem en hans dräng, på vittnesed intygat, att Melis varit flere timmar borta. rn Till inbrottet ansågs hvarken Sandberg eller Molis förvunma. Der sednare kunde icke heller fällas till ansvar för stölden, hvaremot Sandberg dömdes att, i brist af böter, för andra resan stöld straffas med nio par spö undergå uppenbar kyrkoplikt, och derefter i ett års tid hållas till arbete å Landskrona fästBEA See —— a bad OK OR