Den nya Turkiska gesandten i Vien, en ganska bildad man, lefser der alldeles på Europeisk fot. Maa äter vid hans bord med knif och gaffel, och dricker förträffligt champagne, oaktadt han sjelf förtär blout vatten, men detta ock i sådan mängd, att alla vattendoktorer kunnat framställa honom som mönster. På teatern håller han en egen loge, men äfven en egen tjenare, hvilken oupphörligt bringar honom friskt vatten.