la, emedan Jag trott grannlagenheten iorara, att ej, utan behof, öfverlemna åt offentligheten de brydsamma financiella förhållanden, som alltsedsn år 1823, då tillökning uii Hofvet inträffade ), ast rum vid det Kongl. HofStallet. Då Herr HofAuditörea imedliertid icke velat förstå dezna grannlagenhet, utan yrkar, att berörde skä skola af mig framställas, bör jag ej undeslåta att gå denna uppmaning till mötes, helst jag derigenom får ett ytterligare tillfälle att ådaglägga, huraledes det endast varit penningei brist och mitt vid sådant förhållande visade undsceude, som föranledt att min rätt blifvit för så lång tid innestående. Jag vill således i vederbörandes minne återkall;, hurusom, då de till Koagl. HofStallet öfveiiemnade kontanta anslag aldrig voro tillräckliga för bestridandet af nödiga utgifter för personalens aflöving, samt handtverkares och leverantörers betalning, den utväg måste vidtagas, att bereda besparing af det till hästarnes utfodring utaf Rikets Ständer anslagne fourage, för att, genom försäljning deraf, erhålla tillgång till de förstnämnde behofven; men att, då från och med år 1823 flere hästar och ekipager än tillförene måste underhållas ), och fourage-besparingen minskades, utan att de kontanta anslagen erhöllo annan mo svarande tillökning, än sem erfordrades tili aftoning åt tillökte Stallbetjente, en svår pennisgeforlägenhet miste blifva en följd. Förrberörde fourage-försäljningar uppgingo väl under min tjenstetid till 56,325 R:dr, 17 sk. 10 r:st., hvaraf 10.718 R:dr, 1 sk. 8 r:st., allt Banko, uppkommit för sådane öfverskott, hvarföre, enligt 1 f. 8 mom. i högstberörde afskrifnings-reglemente, en kronans redogörare varit berättigad till lösen, och således, i stöd af Instruktionen, med skäl bordt mig tillkomma; mea ändock nödgades styrelsen vid Kongl. HofStallet att, uppå enskildes och egne, hvaribland mitt namn, upplåna penningar såväl uti Banko Diskontverket , som hos flere enskilde personer, utfärda fordringsbevis m. m., och det var likväl icke möjligt att, oaktadt den aldrasträngaste hushållning, i rättan tid liqvidera de i behof varande handtverkare m. fl., hvaröfver flerfaldiga klagomål förspordes. Den afslutade räkenskapen för åren 182! med 1834, hvartill Herr HofAuditören har tillgång, utvisar ock, i följd häraf, att Kongl. HofStallet intet enda ar alltsedan år 1824, eller efter Hennes Maj:t Drottningens höga hitkomst , haft tillräckliga inkomsiter eller kunnat hållas vid magt utan skuldsättning. Under sådane förhållanden är det! lärt begripligt, att uppfyllandet af en dervarande tjenstemans fordran måste stå tillbaka, äfven om jag kunnat öfvervinna det motbjudande, att, på bekostnad af behöfvande personers rätt, utsaga min fördran, så länge jag möjligtvis kunde låta den innestå. Skulle Herr HofAuditören ej anse denna förklaring tillräcklig, utan fordra än vidare upplyssning, skell jag visst icke underlåta att den meddela, och Herr HofAuditörens förmälda äg2ude visshet, att den autoritet jag tjenat hvarken vant eller är i behof af den grannlagenhet jag velat iskttaga, torde derefter öfvergå till fullkomlig motsats! ! ! Sedan jag tålmodigt låtit mig åtnöjas med min fordrans innestående, under förhoppning, att antingen genom ökade anslag af Hans Maj:t Kozsungen, hvarem jag förmodar att Hans Excellens, Herr Grefven och ÖfverHofStallmastaren, som om förhållandet med Hofstallets skuldsatta belägenhet haft kännedom, gjort underdåniga framställommgar, eller, på annat sätt, Statskassan skulle blifva i tillfälle att fullgöra sine förbindelser, såg jag mig slutligen sviken i denna min väntan. Då jag således saknade all utsigt att äga en nödig och mig försäkrad utkomst vid Kongl. Hofstallet, och derjemte uppsades fråe de boningsrum, i det så kallade enkedrottningens hus, dem jag, på grund af muntligt löfte, under hela min tjenstetid hyresfritt fått begagna, återstod för mig ingen annan utväg, än atl lemna en tjenst, dem jag, enligt höga vederbörandes mig sedermera lemnade skrifieliga vitsord, med ordning och skicklighet fullgjort. Emedlertid är det högst påkostande, att, i stället för det jag, efter mensklg beräkning, bordt vänta erkänsla för min beredvillighet at låta mina fordringar innestå, och Stallkassar således befrias från nödvändigheten att ytterlisare öka sina lån och deraf följande ränte