För att sprida ytterligare ljus öiver behandlingssättet af den förbanden varande tvistefrågan och vederbörandes nu framställde åsigter, bör jag icke obemärkt lemna, att Hans Excel-:i lens m. m. Herr Grefve Brahe å Kongl. Stall. kontoret, vid ett tillfälle nyss före mitt afskedstagande, förklarade sig vilja medgifva, att jag skulle få tillgodanjuta afskrifningen för de 2:ne! år, för hvilka räkenskaper då icke voro afslutade, äfvensom att sedermera, under det att min ansökan om utbekommande af min fordran låg oafgjord hos RiksMarskalks-embetet, anbud gjordes, att jag skulle erhålla någon del af samma fordran, om jag dermed wille låta mig nöja, och nedlägga mina påståenden. Lifligt kännande obehaget att nödgas med fordna : förmän lagligen tvista, har jag väl sökt att undvika sådant, äfren med stor uppoffring, och erbjöd mig att åtnöjas med betydlig nedsättning, allenast liqvid med mig godvilligt uppgjordes. Detta mitt erbjudande ville vederbörande dock icke antaga, och en större eftergift å min sida kunde icke stå tillsammans med vården om mine enskilde angelägenheter, helst då mina tillgångar samt omsorgen för en talrik familj ej medgåfvo att på sådant sätt efterskänka mina obestridliga rättigheter, hvilkas innehållande ändock redan ådragit mig betydliga förluster All: detta visar, att, innan jag tvangs att anlita Lagens hjelp, jag gjort alla försök att få saken i godo bilagd, och sådant äfven med uppoffringar större än med någon billighet kunnat ifrågasättas: men det styrker tillika huruledes vederbörande, emot bättre vetande, förneka mig min lagliga rätt och drifva påståenderne, att jag till den yrkade förmånens tillgedonjutande vore helt och hållet oberättigad, ty det synes välligga i temmelig öppen dag, att wederbörande genom de mig gjorde anbud, erkänt mina fordringspretentioners behörighet, ermedan de i annat fall visserligen icke kunnat derhän åsidosätta vården om Kongl. Maj:ts höga rätt, att de erbjudit mig liqvid till större eller mindre del för fordringar, hvilka icke existerade och skulle vara till den grad obefogade, att de nu låta sitt Ombud yrka, att jag bör återbära jemgäl hvad jag för många år sedan erhållit. Skulle min vederpart bestrida rigtigheten af mine uppgifter om de mig gjorde ackordsanbud, anhåller jag ödmjukligen, att till deras bestyrkande få, som vittnen, afhörde Hans Excellens Riksmarskalken m. m. Herr Grefve Brahe, t.f. ÖfverHof-Stallmästaren m. m. Herr Grefve von Essen samit Herr Under-S:åthållaren m. m. Kuylenstjerna, äfvensom jag utbeder, att min efterträdare i tjensten, Herr Fält-Kamereraren Humble måtte såsom vittne höras i detta mål. Slutligen kan jag ej tillbakabålla uttrycken af min innerliga ledsnad deröfver, att personer funnits, de der, i stället att söka åstadkomma en förlikving, erbjuden af mig på så billiga vilkor, att den skulle föranledt till ett emot min lagliga pretention ringa utgifts belopp, beredt en rättegång af så ömtålig beskaffenhet, som den förevarande, der man tillåtit sig de uppenbarligaste försök att förtyda och tillmtetgöra uifåstade för bindelser, hvilka, om de måste hållas i helgd af en enskilde medborgaren, böra anses så mycket mera tryggande, då de äro ingångne på Konungens höga vägnar. Jag är ock fullt forvissad, det försöken att på dylikt sätt vilja undanhålla lönen för redligt uppfyllda pligter och efter godtycke tolka berörde förbindelser, icke, om för hållandet vore kändt, skulle tillåtas af den Konung, som alltid visat sig vara rättvisans vårdare joch derförutan så nyligen och hoögtidligen icke jallenast förklarat Less heliga pligter vara, att hindra enskild godtycklighet att insmyga sig i stället för de lagar, som upprätthålla allmän rättssäkerhet och aktainz för enskild äganderätt, utan äfven ansett sig innerligt öfvertygad, att det icke kan gifvas någon tillfredsställelse inom husliga kretsar, utan kärlek för ordningen, utan viljan att vara rättrådige, samt utan åtlydnad af de allmänna ech serskilda lagar, som bjuda både öfver Folken och öfver deras I Regeringar. I Då jag vädjat till dessa lagar, är jag ock I trygg, öfvertygad att inför Svensk domstol, der Janseende icke gifves till personen, min saks rätt-I visa ej kaa undgå ait vinna seger öfver mina -I vederparters försök att förtyda de uttryckliga förIsäkringar, hvarpå mine arspråk sig grunda. ) I lördags handlades åter målet hos BorgI Rätten och fick då en högst sällsam utveckling,