För att sprida ytterligare ljus öiver behand-
lingssättet af den förbanden varande tvistefrå-
gan och vederbörandes nu framställde åsigter,
bör jag icke obemärkt lemna, att Hans Excel-:i
lens m. m. Herr Grefve Brahe å Kongl. Stall.
kontoret, vid ett tillfälle nyss före mitt afskeds-
tagande, förklarade sig vilja medgifva, att jag
skulle få tillgodanjuta afskrifningen för de 2:ne!
år, för hvilka räkenskaper då icke voro afslu-
tade, äfvensom att sedermera, under det att
min ansökan om utbekommande af min for-
dran låg oafgjord hos RiksMarskalks-embetet,
anbud gjordes, att jag skulle erhålla någon del
af samma fordran, om jag dermed wille låta
mig nöja, och nedlägga mina påståenden. Lif-
ligt kännande obehaget att nödgas med fordna :
förmän lagligen tvista, har jag väl sökt att und-
vika sådant, äfren med stor uppoffring, och
erbjöd mig att åtnöjas med betydlig nedsättning,
allenast liqvid med mig godvilligt uppgjordes.
Detta mitt erbjudande ville vederbörande dock
icke antaga, och en större eftergift å min sida
kunde icke stå tillsammans med vården om mi-
ne enskilde angelägenheter, helst då mina till-
gångar samt omsorgen för en talrik familj ej
medgåfvo att på sådant sätt efterskänka mina
obestridliga rättigheter, hvilkas innehållande än-
dock redan ådragit mig betydliga förluster
All: detta visar, att, innan jag tvangs att an-
lita Lagens hjelp, jag gjort alla försök att få sa-
ken i godo bilagd, och sådant äfven med upp-
offringar större än med någon billighet kunnat
ifrågasättas: men det styrker tillika huruledes
vederbörande, emot bättre vetande, förneka mig
min lagliga rätt och drifva påståenderne, att jag
till den yrkade förmånens tillgedonjutande vore
helt och hållet oberättigad, ty det synes välligga
i temmelig öppen dag, att wederbörande ge-
nom de mig gjorde anbud, erkänt mina
fordringspretentioners behörighet, ermedan de
i annat fall visserligen icke kunnat derhän
åsidosätta vården om Kongl. Maj:ts höga
rätt, att de erbjudit mig liqvid till större
eller mindre del för fordringar, hvilka icke
existerade och skulle vara till den grad obe-
fogade, att de nu låta sitt Ombud yrka, att
jag bör återbära jemgäl hvad jag för många
år sedan erhållit.
Skulle min vederpart bestrida rigtigheten af
mine uppgifter om de mig gjorde ackordsanbud,
anhåller jag ödmjukligen, att till deras bestyr-
kande få, som vittnen, afhörde Hans Excellens
Riksmarskalken m. m. Herr Grefve Brahe, t.f.
Öfver- Hof-Stallmästaren m. m. Herr Grefve von
Essen samit Herr Under-S:åthållaren m. m.
Kuylenstjerna, äfvensom jag utbeder, att min ef-
terträdare i tjensten, Herr Fält-Kamereraren
Humble måtte såsom vittne höras i detta mål.
Slutligen kan jag ej tillbakabålla uttrycken af
min innerliga ledsnad deröfver, att personer fun-
nits, de der, i stället att söka åstadkomma en
förlikving, erbjuden af mig på så billiga vilkor,
att den skulle föranledt till ett emot min lagliga
pretention ringa utgifts belopp, beredt en rätte-
gång af så ömtålig beskaffenhet, som den före-
varande, der man tillåtit sig de uppenbarligaste
försök att förtyda och tillmtetgöra uifåstade för-
bindelser, hvilka, om de måste hållas i helgd af
en enskilde medborgaren, böra anses så mycket
mera tryggande, då de äro ingångne på Konun-
gens höga vägnar. Jag är ock fullt forvissad,
det försöken att på dylikt sätt vilja undanhålla
lönen för redligt uppfyllda pligter och efter god-
tycke tolka berörde förbindelser, icke, om för-
hållandet vore kändt, skulle tillåtas af den Ko-
nung, som alltid visat sig vara rättvisans vårdare
joch derförutan så nyligen och hoögtidligen icke
jallenast förklarat Less heliga pligter vara, att
hindra enskild godtycklighet att insmyga sig i
stället för de lagar, som upprätthålla allmän
rättssäkerhet och aktainz för enskild ägande-
rätt, utan äfven ansett sig innerligt öfverty-
gad, att det icke kan gifvas någon tillfredsstäl-
lelse inom husliga kretsar, utan kärlek för ord-
ningen, utan viljan att vara rättrådige, samt u-
tan åtlydnad af de allmänna ech serskilda lagar,
som bjuda både öfver Folken och öfver deras
I Regeringar.
I Då jag vädjat till dessa lagar, är jag ock
I trygg, öfvertygad att inför Svensk domstol, der
Janseende icke gifves till personen, min saks rätt-
-I visa ej kaa undgå ait vinna seger öfver mina
-I vederparters försök att förtyda de uttryckliga för-
Isäkringar, hvarpå mine arspråk sig grunda.
) I lördags handlades åter målet hos Borg-
I Rätten och fick då en högst sällsam utveckling,