Vi hafva redan i det föregående anmärkt, at
den Skandinaviska halfon, då fråga är om ett
försvarssystem för densamma, kan betraktas så-
som en nästan fullständig ö stat. Men såsom
en ö-stat eger hon dubbla försvarssätt, mnemli-
gen: ett ulvertes på hafvet, och ett invertes
till lands, eller, med andra ord, ett yttre för-
I svar, som utgöres ef en sjömakt och ett inre
ee mm
försvar, som utgöres af en landtmakt. Detta
dubbla försvarssätt grundar sig på det oberäk-
neligt stora naturföreträdet, at: en ö stat aldrig
-I kan anfallas utam att den anfallande makten
-
först måste passera hafvet; och så länge en ö-
stat kan hindra sina fiender härifrån, är den
eangriplig. — Derföre kan hvarje ö-stat, fastän
- mångfaldigt svagare iterritoriala försvarsmedel än
dess mäktiga grannar, höja sig till militärisk
ljemavigt med dessa, ja till och med till öfver-
ON
vigt, når en sådan stat blott kan höja sina mi-
litära försvarsmedel till jemnvigt eller öfvervigt
;I mot grannarnes makt på hafvet. Att denna
I slutsats är fullkomligt rigtig, bevisar Storbritaa-
niens historia: Ensam genom sin jemnvigt och
I omsider öfvervigti maritima angrepps- eeh för-
svarsmedel, förmådde denna stat att hålla sig i
militär jemnvigt först med det mäktigare Spanien
och derefter med det ännu mäktgare Frankrike.
Öm Storbrittanniska staten hade varit en kon-
tinenlal stat, i stället för en ö-stat, så hade den,
efter all sannolikhet, för länge sedan varit ut-
plånad ur de Europeiska staternas antel. Så
som en ö-stat ligger derföre den Skandinaviska
halföns militära jemnvigtspunkter med sina gran-
nar ingalunda på landet, utan på hafvet, och
derföre bör sjö- men icke landimakten utgöra
I högra armen i skapelsen af denna stats försvars-
system.
(Forts. följer.)
le3) Fastän vi tro, att aldrig något hufvudanfall
emot den Skandinaviska halfön kan utföras
På operationslinien öfver Torneå, så anse vi
det lkval nödvändigt, att en depot och va-
penplats anlägges mnågorstädes i Vesterbotten,
eller måkända sydligare, för de armeekorpser,
som kunna blifva skickade till dessa låvgt af-
lägsna trakters försvar, såväl som för den af-
delning af sjömakten, som blir stationerad i
Bottniska viken. Likaledes anse vi för nöd-
vändigt, att den nya väg, som genom Jerut-
land skär halfön, erhåller någon konstbefäst-
ning, om ej af annat, åtminstone af ett eller
måhända flera moatalembertska torn. Denna
väg ligger allt för aefsides, för att någon;
undsättning hastigt kunde ditskickas, och man
kan väl tänka sig möjligheten, att Ryssland
vid ett krig, antingen såsom diversion eller
på alfvar, på samma gång skiekade en korps
från Torneå och en sjöex2aedition från Archan-
gel, för att, liksom med en tång, afknipa den
nordliga delen af balfon med dess vigtiga
och fiskrika kuster. I dessa glest bebodda
och på försvar blottade trakter förmå till och
med små korpser att uträtta stora ting, och
när en gång dessa trakter gått förlorade, blef-
ve det måhanda ej så lätt att taga dem åter.
Deriföre borde åt dem en särdeles uppmärk-!
samhet ägnas. I
Herr Edvard Hevmansson. hvilken i månoa!