Vi hafva redan i det föregående anmärkt, at den Skandinaviska halfon, då fråga är om ett försvarssystem för densamma, kan betraktas såsom en nästan fullständig ö stat. Men såsom en ö-stat eger hon dubbla försvarssätt, mnemligen: ett ulvertes på hafvet, och ett invertes till lands, eller, med andra ord, ett yttre förI svar, som utgöres ef en sjömakt och ett inre ee mm försvar, som utgöres af en landtmakt. Detta dubbla försvarssätt grundar sig på det oberäkneligt stora naturföreträdet, at: en ö stat aldrig -I kan anfallas utam att den anfallande makten först måste passera hafvet; och så länge en östat kan hindra sina fiender härifrån, är den eangriplig. — Derföre kan hvarje ö-stat, fastän mångfaldigt svagare iterritoriala försvarsmedel än dess mäktiga grannar, höja sig till militärisk ljemavigt med dessa, ja till och med till öfverON vigt, når en sådan stat blott kan höja sina militära försvarsmedel till jemnvigt eller öfvervigt ;I mot grannarnes makt på hafvet. Att denna I slutsats är fullkomligt rigtig, bevisar Storbritaaniens historia: Ensam genom sin jemnvigt och I omsider öfvervigti maritima angreppseeh försvarsmedel, förmådde denna stat att hålla sig i militär jemnvigt först med det mäktigare Spanien och derefter med det ännu mäktgare Frankrike. Öm Storbrittanniska staten hade varit en kontinenlal stat, i stället för en ö-stat, så hade den, efter all sannolikhet, för länge sedan varit utplånad ur de Europeiska staternas antel. Så som en ö-stat ligger derföre den Skandinaviska halföns militära jemnvigtspunkter med sina grannar ingalunda på landet, utan på hafvet, och derföre bör sjömen icke landimakten utgöra I högra armen i skapelsen af denna stats försvarssystem. (Forts. följer.) le3) Fastän vi tro, att aldrig något hufvudanfall emot den Skandinaviska halfön kan utföras På operationslinien öfver Torneå, så anse vi det lkval nödvändigt, att en depot och vapenplats anlägges mnågorstädes i Vesterbotten, eller måkända sydligare, för de armeekorpser, som kunna blifva skickade till dessa låvgt aflägsna trakters försvar, såväl som för den afdelning af sjömakten, som blir stationerad i Bottniska viken. Likaledes anse vi för nödvändigt, att den nya väg, som genom Jerutland skär halfön, erhåller någon konstbefästning, om ej af annat, åtminstone af ett eller måhända flera moatalembertska torn. Denna väg ligger allt för aefsides, för att någon; undsättning hastigt kunde ditskickas, och man kan väl tänka sig möjligheten, att Ryssland vid ett krig, antingen såsom diversion eller på alfvar, på samma gång skiekade en korps från Torneå och en sjöex2aedition från Archangel, för att, liksom med en tång, afknipa den nordliga delen af balfon med dess vigtiga och fiskrika kuster. I dessa glest bebodda och på försvar blottade trakter förmå till och med små korpser att uträtta stora ting, och när en gång dessa trakter gått förlorade, blefve det måhanda ej så lätt att taga dem åter. Deriföre borde åt dem en särdeles uppmärk-! samhet ägnas. I Herr Edvard Hevmansson. hvilken i månoa!