h
den, företag eller uuderhandlingar ; — men
svårligen torde om WNationer — Regeringar
— Regeringssätt samt deras inre förhål-
landen och företag — några mera smädliga
och förgripliga yttranden ech omdömen kunna
fällas, an de här ofvanföre upprepade, nemli-
gen: att det umtalade landet vore bragt till
ytterligheten af förtryck? — förslafvadt,
— utan styrelse och utan lagar — plun-
dradt , — härjadt, — utan nåd och miss-!
kund trampadt under fötterna, — samt
dess ädlaste söner mördade. — Ondömet!
om Italiens mera eller mindre lyckliga politiska
belägenhet må, efter olika åsigter, utfalla mera
eller mindre fördelaktigt för den derstädes be-
stående ordningen: — detta tillhör icke den
biifvande nämnden oeh rätten ati afgöra; men
så beskaffade kraft-uttryck blifva alltid oberoende
af den påtagligo öfverdriften i sak, att anse
såsom smädliga och förgripliga i form, då
de tillämpas på en erkänd, lagligen beståen-
de sakernas ordning, , i lämder, med hvilka
riket befinner sigi fredligt och, hvad mera är,
i vänskapligt förhållande.
Jet ofvanmämnda historiska factum oeh den
sednast citerade allmänna målningen af till-
ståndet, likasom de längre fram förekomman-
de specialiteterne, sammazalöpa sedan uti en me-
delpunkt, utgörande artikelns egentliga och all-
männa dåsyfining , — undersökningen, nemli-
gen, om den förmodade framgången eller mot- I
)
gången för en uppresning, eller, för att
nyttja en annan, äfvenväl hegagnad ordvänd-
ning, om frågan: skall en fortsättning afji
de händelser, som timat på andra sidan
Pyreneerna, ega rum, jemväl på andra si-;
dan Alperna — hvilken fråga finnes helt 0-1
förställdt besvarad, med ett: — Vi vilje tro!
och hoppas det. — Detta sålunda yttrade!
Aopp, sammanstädt med de nyss ofvanföre an- !
förde uttrycken: Det är i sanning ztid, att!
feibeten visar sig, — och rmånne mannen:
skall visa sig? — detta inrebår (de använ-
da uttryckems smädlighet och förgriplighet o-!
beräknade) en uppmaning till uppresning,
och en dylik uppmaning åter syftar omek-;
ligea tll osämja med den eller de makter,
mot hvilka den rigtas, så långt nefoligen som
en enskild manus handling kan syfta ditåt, samt!
vore äfvenväl af natur att under ömtåligare
tids- och lokalförhållanden kunna frambringa
osämja, derest den lemnades obeifrad. —
Syftande till osämja med främmande
makter är också, och detta med rätta, en i-
bland de uti 3 4 9 Mom. uppräknade brotts-
lighets-kathegorierne ; ett förhållande hvarpå jag
således, hvad artikelns åsyfining beträffar, ser-
skildt tror mig böra fästa Nämndens uppmärk-
samhet.
Med erköndt och alltjemt bibehållet afseende
på utsigterne för — en nu möjligen utbristan-
de uppresning? — företager sig vidare artikel-
utgifvaren en special-gramskning af ställningen!
inom Italiens serskilda länder och stater, hvil-
kas inbördes söndring uppgifves såsom det en-
da hindret för den från modet, dygderne,
talangerna ech dena sublima uppeffringen,
eljest säkert utgående uppresningen.
Et: hlstoriskt misstag, torde hända, icke u-
tan afsigt framkastadt, då det befinnes lagdt till
grund för en tillvitelse, raå här i förbigående !
antydas. — Den Ainderliga territorial-söndrin-
gen lägges Wiener-Congressen till last, i motsats
mot Nspoleons till politisk och territorial-en-
Aet syftande organisation. Det af honom stif-
tade Konungariket Italien bestod dock eudast
af de fordna Milanesiska, Manmtuanska, Modeni-
ska och Venetianske områdena, jemte de östliga
legsationerna af Kyrkostaten. Savoyen, Piemont,
Genua, Parma, Lucca, Toscana och större de-
len af Romerska staten voro deremot införlifva-
de, och detta, såsom då var förklaradt , oåter-
kalleligen, med Franska Kejsardömet. Neapel
utgjerde, till namnet åtminstone, ett oberoende
rike.
Om Österrike, den Lombardo-Venetianska
Konungarikets beherrskare, säges, att dess väl-
de är oroligt och våldsamt, ty en ny Furste
förmäles alltid vara tvungen att förtryeka si-
na nya undersåter och plåga dem med tu-
sende lidanden.
I
I