RE nn råna rt Rn rn rt tra tan
blott inspekterande, eller både inspekterande och
administrerande embetsmyndighet, arkommer
sedermera på konungens höga pröfaing. flt-
tills är ej allenast olika fängelse, utan äfven o
lika bestyr för samma fängelse ställda under
flere särskilda myndigheter.
Besvarandet af tredje frågan, rörande fångar-
nes sysselsättnisg, fordrar stort utrymme, hvar-
före ock förf. ämnar vid tillfälle till henne å-
terckomma. För närvarande saknas förlagskapi-
tal, och dt är egentligen enskilda förläggare,
som draga mesta nytta af de på statens bekost-
nad underhållne fångar och korrektionister. Fäst-
ningsiångar begagnas dock endast under som-
marn, till byggnads- och renhållnings-arbeten.
Åtskilliga fångar hafva väl vunnit färdighet i
hvarjsbanda arbeten, och bereda sig derigenom
en inkomst; men denna olikhet gifver åt de
på detta sätt sig förkofrande fångar ett slags
tyst företrädesrätt framför de öfriga, och föran-
leder oordningar oeh tvister. Fångarne berde
hkväl, då de ej med allmänt arbete sysselsät-
tas, äga tillfälle till arbetsförtjenst, och deres
arbeten försäljas till förmån för fångkassan, . el-
ler understöd för bräckliga fångar, och någon
förtjenst för tillverkaren. Fängelsernas inrätt-
ning lägga hinder häremot.
Lyckhgt vore, om den tid som nu obegagnad
förflyter för häktade personer, kunde mera an-
vändas till fångsrnes undervisning och till ut-
bildande af deras religiösa känsier. Den frå-
gan torde kunna göras, huruvida protestan-
tismen, såsom mera närmande sig till en för-
nuftsreligion, kan lika djupt och kraftigt inver-
ka på vilda och känslolösa lynnen, som vissa
sekters mera mystiska framställningssätt af tron
cch dess verkningar. Tvifvelaktigt torde förden-
skull alltid bifva, huruvida fångpredikanterne
här i landet kunna uträtta detsamma som en
qväkare uti ett engelskt eller amerikanskt fän-
selse, då fången merendels i denne får en vän,
som för hans skull vedersakar lifvets nöjen och
beqvämligheter. Kommer nu härull begäret att
göra proselyter å ena sidan, och å den andra
hoppet att genom ett förändradt uppförande,
vare sig verkligt eller förstäldt, blifva förtjent
af de från samfund bildade för fängelsernes för
bättring, härflytande välgerningar, hvilka mer-
endels utdelas af deras fängelserne besökande
medlemmar; så torde man lätteligen häri finna
en orsak, hvarföre den på fångarnes själsvård
använda möda icke alltid bär samma frukt bär
i landet som annorstädes. Men fängelsernas
byggnad är äfven i hänseende till denna ange-
lägenhet, högst obeqväm. Samfund till mil-
drande af eländet; de offeutliga fängelserna baf-
va i andra länder bildat sig, och det vore
önskligt , att sådane äfven måtte inrättas i
Sverige.
Straff äre, så inom fängelserna, som annor-
stådes, nödvändiga till bibehållande af ordning
och skick, men i detta hänseende är Jlagstift-
ningen ofullkomlig. Kommendanter, platsmajo-
rer oeh landshöfdingar, skola väl förordna om
streff för minåre förbrytelser; men ej sällan till.
låta sig vaktknektar våldsamheter af gröfre slag.
Inom korrektions-inrattuingarne i Stockholm ut-
öfvas bestraffningsrätten för sådane förbrytelser,
som ej böra af de ordinarie domstolarne upp-
tagas, af styrelsen öfver fängelserna och ar-
betsinrättningarne. Att en extrajudiciel strafrät
måste tillkomma, såväl kommendanterne 3 fäst-
ningarne, sem Konungens Bef.h:de, i afseende
på detentionsfångar, är ostridigt; men rättvisan
fordrar att fångarne fredas för hårdare behand-
ling än de förtjena, och att dem lemnas till-
fälle att anföra klagemål, hvarföre ock straff
listor böra qvartaliter insändas till granskning a
behörig myndighet. Kongl. styrelsens inbland-
ning i bestraffningsrätten nedsätter dess anseen-
de, betager fången ntväg att besvära sig och för-
dröjer straffet, somibör följa genast på förbrytelsen.
Cellsiraffet, ehuru af sig sjelf ett af de svåraste,
kan i våra fåmgelser ej verkställas, emedan cel-
lerna ej äro tillbörligt afskilde. Prygelstraf
fen hafva det gemensamt med spö och nisstraf-
fen, att de förlora i verkan ju oftare de an-
vändas. Olyckligtvis äro lagarne mera öfver-
flödande på straff än på belöning. Det är er
lycklig tanka, att framställa friheten såsem be-
löning, men äfven denna utfaller sparsamt, e-
medan tillfallem till tjenst saknas. Emellertic