MM Ng 0 skydd af en sjömakt, och att den förra alltid förtvinar, i samma mån som den senares styrka och anseende, antingen af invertes eller utvertes orsaker, aftager och försvinner. En blomstrande sjöhandel lägger vanligen grundea till stor penningestyrka hos nationerne, och denna makt utgör ofta em lika tung vigt, som alla de öfriga vigter, hvilka åstadkomma jemnvigt eller öfvervigt i maktens vågskål. Fredrik den Stores påstående: att bland krigförande makter den makten till slut behåller segern, som har den sista dalern qvarifiekan, är i viss mening fu!lkomligt rigtigt. — Ett välberäknadt försvarssystem bör derföre gifva beskydd så väl åt källerna till en stats penningestyrka, som till dess fysiska makt. Men för att känna och imse detta i hela sin vidd, måste man vissefligen hafva en djupare insigt i krigskonsten, historien och politiken, än den man kan hafva förvärfbhfva inveklade i ett sjökrig, hvartill deras kolemialinteressen och handelsförbumd så ofta gifvit. anledning. Hved inflytande det nya transatlantiska statssystemet kommer att yttra på sjöfreder, och hvilka fördelar em ruptur af densa fred, antingen emellan de transatlantiska staterne sje!fva eller emellan dem och de Europeiske sjömakterne, kommer att medföra för Nordens sjöfart ech sjöhamdel, derom kan blott en framtida erfarenhet lemna upplysning. Nordamerikanska frihetskriget blef, då Europas sydliga sjömakter deri invecklades, fördelaktigt för Nordens sjöhandel och sjöfart. Men framkallade icke detta krig också den beväpnade neutraliteten i Norden, och på hved sätt hade väl denna kunnat sättas i verket, i fall de Nordiska makterna den gången sjelfve ägt brist på stora flottor för att aeskydda sin neutrala sjöfart? 14) Den Skandinaviska halföns hamnarika kuster, i synnmerbet de Norska, äro, som bekant är, till stor fördel för den främmande sjöfarten både i krig och fred. I fall Norges hamnrika sjökust vid Skagerrak vore af samma naturbeskaffenhet, som den midtför liggande hamvlösa Danska kusten, så skulle demna omständighet hafva ettstort inflytande på den rordiska sjöfarten under de farligere årstiderne. Huu många fartyg och huru många sjömän hafva icke, umder dessa årstider, blifvit frälsta i de Norska hamnarna? 15) Fastin handelsmarinsrne på den Skandinaviska halfön tillsammantagna knappast belöpa sig till ett större antal. fartyg, än omkring 3000, hvilka i varde väl icke kunna uppskattas till mycket mindre är 6,000,000 silfverspecier, så dana de dock er mängd sjöfolk, hvilket i anseende till duglighet kan sättas i bredd med Europas ech Amerikas allrabästa sjöfolk. Deri äger den Skandinaviska staten ett hufvudmedel, som den aldrig måste lemna ur kbänderna, att försvara sin sjöhandel, sitt politiska anseende och sin andel i herraväldet öfver de haf, som omgifva och beskydda halfön, äfven mot mäktiga rannar. 16.) Endast förmedelst hafvet och en tillräcklig sjömakt förmår den Skandinaviska staten hålla sig i militärisk jemnvigt och till en del öfvervigt mot sina anmars till ea del öfvermäktiga gramnstater. Med Ryssland kommer den i militärisk jemnvigt, så snart den, förmedelst sin sjömakt, kan hindra demna kämpestat ifrån att föra öfver hafvet sina mång faldigt öfverlägsna territoriala anfallskrafter. Mot Preusssa och det Tyska förbundet har Skandinavien, förmedelst sin sjömakt, en militårisk öfvervigt, emedan den kan förstöra dessa staters sjöhandel och hindra deras maritima företag, utan att de kunna utöfva några väsentliga repressalier. Öfver Danmark har den öfvervigt både till lands och vatten, och det så mycket mera, sedan dennma stats Tyska länder icke längre kunna räknas till Danmarks egna stridskrafter. Det är blott med Storbritannien som Skandinavien icke förmår, utan förmedelst främmande allianser, att sätta sigijemnvigt på hafvet. Men detta undantag från regeln förlorar största delen af sina betänkligheter, då man öfverväger de militära och politiska motiver, som för framtiden knyta vänskapsbandet emellan dessa båda grannstater, och att detta band aldrig mera kan upplösas, utan genom alldeles ut