SO OO PE
af tjenstlöshet. Samma förhål!ande kunde ock
gälla för daglönare, handtverkare och andre,
hvilka genom arbete sig sjelfva försörja, enär
insea anmärkning vore mot deras frejd. Un-
dantag kunde ock gifvas. Men för de perso-
ner, som underlåta att skaffa sig tjemst, eller
genom : stegrade lönevilkor, eller öfverdrifna
fordringar motverka föreskrifterne derom, torde
tvång vara af nöden, medelst ålagdt arbete hos
någon person inom socken eller härådet, eller
å arbeishus inom lånet. Mex till korrektions-
hus bör ingen försändas, förr än lättjan urar-
tar till -dandsstrykeri ; — vagabondage , el-
ler uggeri, hvarföre ansvaret torde böra
bestämmas — till tvångsarbete iaom fängel-
se eller :korrektionshus, men alltid på bestämd
tid.
Vanart och vanartad äro nya ilagspråket in-
förda ord; förr talades om vanfrejd och van-
frejdad. - Vanfrejdad Kallas de, som mistat äran,
eller genom vanarande straff mistat vissa med-
borgerliga rättigheter. Vanfrejd medförde ingen
minskning i personhg frihet, men detta gör
vanart. Författningen af 1833 lägger besäm-
ningen vanart å bedrägligt förhållande i all-
mänhet, utan att besinna att läran om bedrä-
geri är en af de : minst utvecklade i vår lag-
stiftning; och författningen skapar dertgenom
en mängd försvarslösa personer. — Förf. visar
här ånyo flere af de många och grofva brister-
na i 1833 års författning, och öfvergår deref-
ter, fast. på ett nog otydligt sätt, till andra huf-
vudfrågan, eller:
2EHura skola utvägarne för korrektionister att
återvinna deras frihet underlättas? Vill man förmå
den, som engång beträdt brottets bana, att deri-
från återvända, så måste man för honom fram-
ställa ett mål, hvilket endast kan uppnås ge:
nom en fortsatt rigtning åt det goda, och ge-
nom ett allvarligt : bemödande att uti ett för-
ändradt uppförande ådagalägga sin bättring.
Staten har lyekligtvis medel att uppställa ett
sådant föremål, enär konungen äger återskänka
förverkad- frihet, och att upphäfva de följder
lagen fastat vid ett befläckadt namn. Om för-
denskull friheten kunde inom våra korrektions-
inrättningar återvinnas, och den skamfläck epi-
tetet vanartad fäster vid för vissa brott straf-
fade personer; kunde aftvås genom ett förbätt-
radt uppförande, är det ingen tvifvel att ju
dessa korrektions-inrättningar skulle närmare
uppnå det afsedda målet; ty svårligen bör man
af dit försända personer vänta den stoicism, att
de söka dygden för dygdens egen skuld. Men
våra korrektions-inrättningar uträtta intet af allt
detta. Väl beröfva lagarne en mängd personer
friheten, för att förbättra dem; men sedan de
genom flere års oförvitligt förhållande ådagalagt
ett stadgadt uppförande, låta samma lagar det
ankomma på enskildas välbehag, huruvida den
förbättrade skall erhålla belöningen eller ej, ty
sällan är :fångstyrelsen i tillfälle att dertill nå-
got bidraga. — Förf. styrker här, att personer
i brist af. försvar hållits inneslutne öfver ända
till 30 år, och genomgår derpå åter en mängd
brister i 1833 års författning, så väl i afseen-
de på personers försändning till häkte eller
korrektionshus, som deras qvarhållande der,
och hvilka brister författaren någon gång finner
af den art, att de synas antyda en viss ange-
lägenhet om försvarslöst folk.
ta Hvad -äro de Svenska korrektions-inrätt-
ningarne? Ställen, till hvilka man försänder ej
allenast till viss tids arbete dömde personer, el-
ler sådane, som begått brott och redan blifvit
straffade, utan äfven sådane som aldrig begått,
och kanske: aldrig ämnat begå brott, men likväl
kunnat komma att inneslutas för lifstiden, till-
sammans med lagvunne tjufvar och skälmar.
Det ovissa tillstånd, hvari de på obestämd tid
till dessa inrättniregar dömda personer sig be-
finna, och: olidligheten deraf, förmår mången
att begå brett, för att få den: ovissa tiden för-
vandlad till viss. Att korrektionshusen också
slutligen skola; öfverfyllas, är klart. Korrek-
tionshuset å Långholmen innehöll 1828 blott
497, men redan 1833 ej mindre än 965 per-
soner, ehuru antalet 1834 ech 1835 af sär-
skilta anledningar minskades, är det likväl åter
i sigande. För öfrigt äro våra korrektionshus
olämpligt bygda, och äga otillräeklig inre be-
vakning, och otillräcklig tillsyn af kommen-
danter och landshöfdingar, som hafva många an-