a a VA nen -Tr delsbalken , så fianer mar der en föreskrift om att söka burskap , och att dervid nämna den handel och näring, eller det hamdtvek, för hvilket man i stadens bok må inskrifvas. Lagstiftaren valde dessa erd för att gifva tillkänna, att sedan man en gång, efter den för handtverks skicklighet i städerne gällande qvalifikation, förstod att utöfva ett handtverk, så kunde fråga ej uppstå om rättighet att det idka, men väl om rättighet till den förmånen att få utöfva det i en viss stad, hvilket åter aniogs icke kunna ske, utan att upptogs till medlem af stadens vällofl. borgarstånd. Vi tala icke om gruaden till detta sednare stadgande, eller att borgarståndet utgjorde en kerporation, som amsåg sig stå i ett slags solidarisk ansvarighet för dess medlemmars konduit iXoch sum derföre icke obetingat kunde antaga hvem som heldst i sitt sköte, vi vilja blott erinra, att erdet söke i nämnde lagrum ej har afseende på idka handtverk, utan på att blifva borgsere, d. v. s. att blifva delaktig af bergarståndets politiska rättighetar, och, om man så vill, få bära dess uniform. Kollegium har förvändt detta förhållande, så att Kellegium ålagt att söka ullstånd för drifvande af fabrik eller7handtverk, och sedan dervid fästat det vilkor, att man inneAåar burskap. Då nu de vilkor, under hvilka slöjd får utöfvas, blifvit af Kollegium med minutiös noggranhet bestämda, så hade ju embetsverkens besvär oeh de slöjidkandes kassa blifrit sparade, om hvar och en fått på sin risk börja handtverkets utöfaing. Skulle då obehörig person företaga sig yrkets utcfning, så är han ju af kollegium ihågkommen med laglig påföljd, och får således sjelf betala fiolerna, och detta är mycket billigare än att aka behöriga skola betala dem för honom. Kollegium kan hafva föreskrifvit all deona sökming i bästa uppsåt, d. v. s. för bevaraude af god ordning men vi förutspå, att de flesta svårligen i dvssa föreskrifter om att anlita auktoriterna, skola se annat än ett försök att skaffa pengar och myndighet åt Kozmersekollegium, magistrater och landshöfdingar. Att gerningsman, sedan han är antagen å socknestämma, skall soka Konungens befallningshafvande om fullmagt, är redan orimligt, men ännu orimligare är kollegii förslag att hva:j2 man, som å landet vill arbeta med egna härder, skall derom söka samma befallningshafvande, och om Svenska folket låter påtruga(sig ett sådant ok, så bör det åtminstone ej mer tala om lejonmerg och frihetsruner. Kollegii förslag afsätter åtskilliga skänknäringsidkase från burskap, och låter i stället Konungens befallsingshafvamde och magistraterme tilloch afsätta hela klungan: det förra eller betagandet af burskap, kan Konuvgen knappast gå i land med, det sednare skall gifva Sverige Polska krogar, med hvars förpaktande den högsta kronobetjeningen gör sig pengar, den lägre bränvin. 6:0 Om de, enligt denna Förordning, idkare af näringsyrken ålagda skyldigheter. De hufvudsaklizaste af dessa skyldigheter äro, i stad innehafvande af burskap, samt i allmänhet betalandet af skatt. Då Kolieg. ålagt alla slöjdidkare i stad, äfven fabrikanter, manufakturister och hallrättsidkare att inaehafva burskap, har Kollegium gjort en ofantlig inskränkning i näringsfriheten, lagt det största hinder för slöjdernas utbredande, motverkat slöjdernas inflyttande till städerna, motarbetat författningens antagande. Kollegium inser fullväl den svårighet, som skall möta burskapssökande från det ögonblick rättigbeten att utöfva yrke beror på lyckan ett vinna burskap. Hittills hafva vi ofta sett att en person, som vunnit Kollegii tillstånd att idka fabrik eller manufaktur, straxt efter sitt antecknande i Hallrätten blifvit hemsökt af en Stadstjenare, som antydt bonom att dagen derpå inställa sig för att aflägga borgareed, och som icke försummat att för detta obudna besvär fordra en Vacker drickspenning. För denna artighetthar idkaren haft att tacka den lilla om Sständigheten att han redan förut eger rättigheten att utöfva yrket; borgerskapets eller vederbörandes artighet innebär således ingenting annat än en anhållan att idkaren ville vara så honnett och bjelpa till att betala stadens utskylder. Men ifrån det ögonblick idkarens rätt till yrket beror af hurskapet, är förhållandet omvändt, nu är idkaren supplikani och det berer af borgerskapet om hans bön blir hörd. Koll. erkänner de hinder skråna lagdt mot idkare, och Kollegium torde äfven känna, att der Ia fgf 12 . bhernatt aldrig da cticklisgaste