tionen hvilade, h. e. det uti denna konstitu
tion utstakade fördrag emellan Konung och
folk : oaktadt denna konstiiution och det uti
den innehållna fördraget redan genom Konven-
tionen i Moss voro erkända och Konungen sig
förbundit att desamma antaga: oaktadt redan vid
armeens första inryckande ett sådant löfte och
erbjudande var af Konungen gjordt uti deklara-
tionen af den 10 Augusti: samt ändtligen oak-
tadt Konuagen uti sin högtidliga Komungaför-
säkian förklarat, att han fann detta fördrag e-
mellan sig och folket, eller Konungens och
Undersåtarnes Rättigheter och Piligter, så
zydligi uti Grundlagen utstakadt att derigenom
tryggades Koaungamaktens enhet och kraft
och tolkets lagbundna frihet, samt Han der-
före antog, stadfästade och bekräftade detsam-
ma såsom orygglig Grundlag; så — alla
dessa löften, erbjudanden, erkännanden, anta-
gandea, afhandlingar, förklaringar och försäk-
ringar oaktadt — dröjde det dock icke länge
forrän å högre ort visade sig symtomer af miss-
nöje med det uti fördraget utstakade omfånget
at Konungamaktens rättigheter. I slutet af 1814
var konstitutionen antagen, men genast vid
1815 års och ännu mera vid 1818 års Stor-
thiag tillkännagaf sig tilivaron af detta missnö-
je genom vägrad sanktion och uteblifven verk-
s ällighet åt lagar och beslut, som skulle sätta
konstitutionen 1 verkställighet, såsom t. ex. la-
gen rörande Norska Adeln och beslutea om
inrättandet af en Norsk orden o. fl. omständig-
heter. Men först vid 3:dje lagtima eller 1821
års Storthing blottade sig missnöjet helt och
hållet, visade sig öeskningarne i öppen dag och
afsigterna i hela sin omfattning. Kenungamak-
tea framkom då, på en gång, med en massa
af propositioner, som, för att nyttja uttrycken
af en representant vid 1830 års Storthing,
angrepo konstitutionem i sina grundvalar, som
ginge ut på ingenting mindre än en helt ny af-
vägning af maktförhållamdet emellan Statsmyndig-
heterne och införandet af alldeles nya principer
i konstitutiomen, uppenbart stridande mot dem,
hvarpå Grundlagen af den 17 Maj och 4 Nov.
var uppförd; eller, med andra ord, som åsyfta-
tade ingenting mindre än ett väsendtligen mytt
fördrag emellae Komung och folk. Och detta
skedde, fastän uti sista af den, d. 10 Nov. 1814,
antagna och besvurga Grundlagen uttryckligt
stadgas: att ändringar, som angå modifikatio-
ner och detaljbestämmelser, väl må kunna
göras i Grunsdlagen, när erfarenheten deraf å-
dagalagt behofvet, men aldrig någon sådan för-
ändring, som strider mot keonstitutionens prin-
ciper och afviker ifcåm dess anda.
Genom det uti Grundlagen den 17 Maj ut-
stakade, d. 4 Nov. stadfästade och bekräftade för -
draget emellan Norges Konung och Norges folk, är
Norska statsförfattningen en inskränkt Monar-
ki. XKonaungamaktens inskränkning och Norges
förening med Sverge under en Konung, äro
de grumdvalar, på hvilka hela konstitutionen hvi-
lar. Grundlagens 1 , hvilken äfven blifvit
upptagen såsom 1 uti den emellan båda Ri
kenas representationer öfverenskorsna riksakten,
utsäger genast detta förhållande. Denna ly-
der ordagrannt: Konungariket Norge är ett:
fritt och sjelfståndigt rike, som ej kan delas
eller afhändas, förenadt med Sverge under en
?Konung, och hvars regeringsform är inskränkt
och ärftligt monarkisk. Men, i fall de
1821 framlagde propositionerne gått igenom,
skulle Konungamakten blifvit ingenting mindre
än inskrärkt. Ty det kan ej nekas, att natio-
nal-representationen, hvilken, evcligt konstitu-
tionen af den 17 Maj och 4 Nov., är egentlige
depositärn af nationalsuveräniteten, och som äf-
ven uti koventionen i Moss behandlades såsom
ensam utöfvare af denna suveränitet, i sådan
händelse skulle bli föga annat än ett verktyg i
Konungamaktens hand; och statsförfattningen
hade i sjelfva verket förvandlats ifrån en in-
skränkt till en oinskränkt monarki, med bibe-
hållande af en representatiom såsom ett machi-
MM MM Mm MM NL ee es bed on AR LA be FA
neri för att bifalla och ge sanktion åt regerin-
gens alla önskningar och för att tillika med
skenet af en folkvilja omgifva och förkläda en-
väldet. Icke allenast skulle det absoluta veto
och ärftliga adelskapet ba föramdrat konstitu-
tionens anda och uti den infört nya principer,
snörrätt stridande mot dem, på hvilka 1814 års
fördrag emellan Konung och folk var grundadt;
Konungens direkta imflytelse och makt hade äf-
aAa dacca mrarageativar tillvammaena AL 6