Uti Westmanlands Läns tidning klagar någon som tcknar sig C. E. Ö. deröfver, att ett parti bomulls och linneväfnader, hvarmed han amkommit till Fahlun i Avgusti 1833, blifvit, oaktadt de voro af Svensk tillverkning från en fabrik vid Tho:shälla, och behörigen förpassade till en handlande Olivenaum i Fahlun, anhållne af Tullförvaltaren derstädes såsom kontraband, och att ehuru Rådhusrätten förklarat Cem fria, hade likväl genom sakens dragande under högre instanser, till Svea Hofrätt och Högsta Domstolen, varorna icke blifvit frigifna till Egarems disposition förr än tre år derefter eller nui sistl. September månad, sedan både Hofrätten och Högsta Domstolen fastställt Rådhusrättens utslag, utan att Egaren fått någon ersättning för den förlust, som blifvit honom på sådant sätt tillfogad genom enfald och missförstådt tjensienit. Det syneslika hårdt, att behöfva vänta tre år för att få afgjordt, huruvida en vara är kontraband eller icke, som anmärkningsvärdt att en Tullijensteman skall kunna obehörigt angripa lofgifna varor, utan at kännas skyldig ersätta Egaren dess förluster deraf. Vi antage nu saken, sådan den refercras i Vestmanlands Läns tidning.