Uti Westmanlands Läns tidning klagar någon
som tcknar sig C. E. Ö. deröfver, att ett parti
bomulls och linneväfnader, hvarmed han amkom-
mit till Fahlun i Avgusti 1833, blifvit, oaktadt
de voro af Svensk tillverkning från en fabrik
vid Tho:shälla, och behörigen förpassade till en
handlande Olivenaum i Fahlun, anhållne af Tull-
förvaltaren derstädes såsom kontraband, och att
ehuru Rådhusrätten förklarat Cem fria, hade lik-
väl genom sakens dragande under högre instanser,
till Svea Hofrätt och Högsta Domstolen, varor-
na icke blifvit frigifna till Egarems disposition
förr än tre år derefter eller nui sistl. September
månad, sedan både Hofrätten och Högsta Dom-
stolen fastställt Rådhusrättens utslag, utan att
Egaren fått någon ersättning för den förlust, som
blifvit honom på sådant sätt tillfogad genom
enfald och missförstådt tjensienit. Det synesli-
ka hårdt, att behöfva vänta tre år för att få af-
gjordt, huruvida en vara är kontraband eller icke,
som anmärkningsvärdt att en Tullijensteman skall
kunna obehörigt angripa lofgifna varor, utan at
kännas skyldig ersätta Egaren dess förluster der-
af. Vi antage nu saken, sådan den refercras i
Vestmanlands Läns tidning.