til samhallets valstand aro de, som adia arbe-
tet? Månne alla dessa distinktioner och fö-
reskrifter, som vid hvarje steg låta den som
vill arbeta äfven till afsalu, kärna, att han är
en mer än andra beroende man, skola öfverty-
ga honom, att arbetet i och för sig sjelft är he-
derligt? Det gifs en method för landtbruket,
som är den bästa af alla, emedan den icke bloit
är ett vilkor för alla andra, utan äfven den
enda, som utan förening med någon annan än-
dock icke slår fel, det är methoden att — ar-
beta, d. v. s. att uppbryta, rödja, ägna, di-
ka, plöja, så och skörda oförskräckt. När man
i ett land vill uppmuntra landtbraket, så upp-
muntrar man först och främst denna meihod,
och om Sveriges jordbrukare i denna stund för-
må att förse landets behof, så är det till följe
af denna method. De arbeta, de göra sig en
ära af att visa hvad deras händer förmått, och
de hedras för det de mycket arbetat, icke för
den stora konsten, ty denna är i Svege ännu
myckei ringa. Denna method hade berdt an-
vändas på slöjderna, och alla händer rsältas i
rörelse, på det man måtte bringa saken derhän,
att medborgarne täfla — icke om konst, — u-
tan om arbete.)
Och för slöjdernas idkare, hvad har Kolle-
gium gjort, för att höja dem till frihet, till o-
beroende, till jemnlikhet i rättigheter med sta-
tens mest oberoende medborgare? Kollegium
har upphäfvit, d. v. s. föreslagit att upphäfva
skråna. Detta var något, men just ieke myc-
ket. De yrken, som befinna sig under skrå,
äro icke rätt många. Med en ny arbetsme-
thod, med en förändring i fabrikatet , kommer:
man förbi skrået. Dessutom egde Kollegium !
rätt att meddela frihet till handtverk under
Hallratt, och skråna voro således de facto re-!
dan upphäfva, samt hafva dessutom opinionen
så cmot sig, att de finna vedersakare inom sitt!
eget sköte. Kollegium hade blot beböft utgif-!
va en förtekning på de yrken, som lyda under )
Hallrätt, jemte tillåtelse att utöfva dem utan!
ansökning, och dermed hade skråväsendet haft:
ända. Imedlertid skall afskaffandet af skrå all-
tid tjena att öka aktningen för slöjderne, och!
att afskaffa den hårda och osedliga regime, som !
följes vid lärlingars inöfvande. Men hur mån-
ga fjeurar har Kollegium ej i skrånas ställe
pålagt den nöringsidkande? Ty att några af dem fun-
nos, förut är ingen ursäkt. Koilegium har in-
skränkt idkares val af ort för dess yrke; Kol-
legzwum har ålagt idkare ett lirdomprof, som!
medan det för mången är umbärhgt, hk-
väl genom dess ringhet kastar ett åtlöje på he-!
la den slöjdidkande klassen; Kollegium bar
lagt alla yrken under auktoriteterna, och gjort
några så beroende, att de äro i sämre ställming
än vanliga tjenstehjen, ty . dessa hafva dock
est af lagen bestämd: kontrakt; Kollegium
har i författningen om slöjderna inblandat stad-
gar om sådane vilkor och förbindelser, hvilka
med slöjderna i och för sig sjelf platt intet haf-!
va alt skaffa, såsom förbindelsen att ega bur-
skap, att betala skatt o. s. v.; Kollegium har
dragit tvisterna om yrkens utöfning under dom-
stolarne och lagt dem nnder de exekutiva em-
betsverken; Kollegium har ingripit i husbon-
des och arbetares rätt att sjelfva bestämma vil-
koren i deras kontrakter, och slutligen har
Kollegium hehandlat de personer, som tjena i-
nem yrkena, nära nog lika med korrektions-
hjen, och på ett sätt, som står i fullkomlig strid
med alimänna lagens aktning för personlig fri-
het. I korthet, Kollegium her satt den slöjd-
idkende klassen i ett beroende af de allmänna
) Vist eget land, och måhända ännu oftare
fräramande länder, framställa ofta exemplet af
frunivereer, som, af olyckan drifae ur en högre
i ställning 1 samhället, finna sig i sitt öde med ett
mod och framför allt en tilltagsen arbetsamhet ,
som sällan träffas hos qvinnor af lägre klassen.
Det är de förras ädlare uppfustran och för-
miga af reflexion, som säger dem, att ar-
betet är det enda medel mot armodet, som
icke vanhedrar. Derest nu ett sådant bättre
fruntimmer, låt vara till och med en grefvin-
n2, innan olyckan. nått henne, finge det in-
fallet aut tillverka en öfverloppsvara, skulle
då derna vara i handel anses som kontra-
band, eller kanske skola vi af olyckan lära
att arbetet är till — för våra synders skull?
Huru arbete inom vårt fattiga land anses,
vittna blamd annat åtskilliga annonser af un-
gefär följande lydelse: ?Eiu bättre mans barn,