Iran Kants Dekanota aehnition. DEN DEMOKRATISKA PRINCIPEN I ITALIEN. (Ur ett Fransyskt blad.) Vi sågo för icke långe sedan det fallna, förtryckta, förnedrade Spanien med en skenbar 1esignation böja sig under oket. Sedan en Fransk invasion med våld sökt förjsga de idder, som Franska revolutioneu dit infört, tycktes Spanien återtaga träldomens bojor, för att bära deia för alltid. Men de, som trodde sådant, bedrogo sig. Det står icke 1 menniskans förmåga ati qväfva utvecklingen af en grundsats ; revolutionen för ett ögoabhick hämmad, har åter hopknutit sia ked på det ställe, der den afbrutits; Spanien borjar äter se till mötes en framtid af ära och frihet, och ehuru det, så till sägandes, famlar i mörker och med osäkra steg på sin väg, är det likväl stadt derpå. Sedan flera år tillbaka kan man upptäcka betydliga hkheter melan Spaniens och Italiens politiska skiften. Likasom Spanien har Italien emottagit det fruktbara fröet af Frankrikes kosmopolitiska utsade; de revolutionära försök som tvänne gånger på 15 år gjorts i Spanien, bafva funnit efterföljd i Italien; desta sisthämndas bemodanden att eröfra friheten, har på lika sätt qväflss genom en främmande invasion, och, likasom Spauaien, bar det åter måst böja sig under despotismens arm. ; Nu är frågan: skall en fortsättning af de händelser, som timat på andra sidan Pyreneerna, ega rum jemväl på andra sidan Alpeine? Vi vilja tro och hoppas det. De Italienska tolken hafva kommit i rörelse genom det aflägsna dånet af brutna kedjor, som föres till dem af västanvinden, och några obestimda symptomer tyckas gifva vid handen, att gruuden till en fruktansvärd skakning hvilar iaom dessa stumma och til utseendet så lugna samhällen. Det är i sanning tid, att friheten visar sig, för att återgifva hfvet åt denna döende nation. Bragt til yterligheten af förtryck, lika förslaf vadt, lika sönderslitet, lika olyckligt som Irland, u an styrelse och utan lagar, plucdradt, härjadt, träffidt i sitt innersta genom sina ädlaste söners mördande eller landsförvisning, trampadt under fö:terna utan nåd och miskund, tyckes Italien ha hunnit till gränsen af olyckor och nesa. Det väntar knäböjande att Gud skall skicka det ett fo:k, eller en man, som sbefriar det. Folket har uteblifvit; månne mannen skall visa sig? I denna sakernas ställving tyckes det ej vara olämpligt, att kasta en hastig blick på de anledningar till framgång eller motgång, som en nu möjligen utbristande uppresning kunde hafva för sig; att söka utreda de hinder, dem man kunde ha att bekämpa, som ville försöka skaffa sitt fädernesland fribeten.. Det förnämsta hindret ligger onekligen i halföns territorialsöndring, och i de staters olika intrssen, hvaraf hon består. Detta hinder är måhända det enda, ty det är ej mod, ej dygder och talanger, ej sublima uppoffringar, som fattas Italieu. , Napoleon hade, med sitt djupa förutseende, grundlagt ett rike af detta namn, sammansatt af de stater, emellan hvilka hatet och afundsjukan voro som mest brinnande, emedan de fordom utgjort de Italienska republikerva. Under en gemensam styrelse, hård kanhända, men upp-, lyst, försvagades den gamla oenigbetens surdeg dagligen allt mer och mer, då Wienska kongressen oförmodadt med våld sänderbröt denna välgörande organisation, som förr eller sednare skulle ha åstadkommit Italiens politiska och territoriala enhet. — Låtom oss granska de söndringar, Som de sista traktateraa åstadkommit. I:alien innehåller för närvarande det Lombardiskt-Venetianska-Konungariket, det Sardinskeaj, Storhertigdömet Toscana, Hertigdömena Parma, Lucca och Modena, Kyrkostaten, Konungariket båda Sicilierna, samt den lilla rennhlilken Son Marino. havrtetured hland alla