genom strafMlagarnes hot. Ty hederns fordrar
kan ej afvisas; den måste — tillfredsställas.
Den är oäkta, om den icke höjer sig öfve
straflagar, och öfver allt hot. Och vore de
väl önskansvärdt, om all hederskänsla kunde
förvandlas till oäkta, för att göras laglydig
Men den tillfredsssälles, när den upplyses, dess
rättmätiga fordringar godkännas och dess miss-
tag tilirättavisas. Den fege, som förtjent er
skymf, änskönt icke genom en efter lag straff-
bar handling, underkastar sig ogern2 en opi-
nionsyttring, som bekräftar skammen ; men han
anlitar förgäfves laglig domstol, att aftvå den.
Skymfen qvarsitter, om ej opinionen en gång
försonas. Den hederlige mannen, oförtjent an-
gripen, kan lära att nöja sig med ett öppet
rättfärdigande inför män af heder, som förkla:a
all anna upprättelse öfverflödig. Utan al!tstö-
rande af rättvisans gång och samhällslugnet.
skulle härmed vinnas, hvad man lärer hafva
vunnit genom de utländska conduite-nämnder-
na, hederskäoslans tillfredsställande och heders-
affärers biläggande. Vere då icke detta en
önskansvärd frukt af just sådana sammankom-
ster, som här egt rum och emot hvilka man
så högt nitälskar?
En kamrat hade blifvit angripen i en till allmänt
embetsverk ingifven, således offentlig handling,
med klagan öfver ett förfarande, som icke eg-
nade den befattning, han innehade, eller den
egenskap, hvari han, vid upptagande af ett lån
på utländsk ort, visat sig, eoligt hvad ordala-
gen i den klagande borgemärens skrift uttrycka.
Den angifnes kamrater funno sig, i fäderneslan-
dets och tjenstens namn, sjelfve förolämpade
häraf. De ville veta, hvad den angifne kunde
säga till sitt försvar. Hade han icke sjelf bordt
vara angelägen att inför dem förklara sig, om
han funnit sig oförskyldt angripen dch önskat
sin heder rävfärdigad? Af hans tystrnad, det är
sannt, borde kamraterne icke just ana något för-
delakugt. Men skulle de väl deraf sluta till en
gifven nödvändighet att fördöma hans handling?
Då de ville höra hans förklaring bör det väl
fast mer antagas, att de önskade se honom ur-
skuldad. Och om detta inträffat ; huru skulle
man då ogillat deras omtanka att öfvertygas om
hans oskuld? Motsatsen inträffade; angifvelsen
kunde icke förnekas. Afven det omdöme, som
derefter yttrades och hvarigenom den anmgifna
handlingen förklarades vanhederlig, lemrades ej
blott för tillfället obestridt, utan den handlande
instämde så vida i detta omdöme, att han för-
klarade sig vilja derefter rätta sig.
Att frågan om tillbörligheten af dylika opi-
nionsyttringar äfven innefattar frågan om tillbör-
ligheten af den skada, som derigenom kan till-
fogas, lärer väl vara af sig sjelf klart. Om för-
verkad aktning ej kan förenas med åtnjutande
af vissa fördelar; så måste antingen den rättmä-
tiga opinionen tiga, eller ock dessa fördelar
sättas å sido. Att man förlorar, hvad man ef-
ter en rättvis opmiom ej kan behålla, synes
vara i sin ordning, Men låt opinionen vara
falsk ; blir den icke, det oaktadt, lika mäktig?
och huru försvarar man då dess makt?
På intet sätt kan den frsvaras, om man lå-
ter den inkräkta på sarahöllsmaktens område.
En orättvis opinion, utgången från hvem som !
helst: Sör kunna trotsas, och den trotsas i!
sjelfva verket af den sanna hederskänslan; och
ällan kan det hända, att denua icke innan kort :
illtvingar sig aktning. Opinionen har sitt
illbörliga område; men detta område har
ek sin tillbörliga gräns. Samhället skall
örja derför, att gränsem icke får öfver
kridas. Vare långt derifrån, att opinionen
kulle få väpna sig med tvångsmakt! Hotar
len att använda våld; då måste lagen träda i-
nellan. Kamrater, som uppsäga tjenstgöring
ned en kamrat, eller på hvad annat sätt som a
eldst söka tvinga honom till resignation, måste
ona sitt försök vanmäktigt, och de måste af-
genus tuktan röna en allvarlig tillrättavisning , D
nm de våga skrida till våldsamhet. Det ar!
og, att den, hvars uppförämde de bedömt, må- si
e hålla till godo deras omdöme, sem dock
ed sin egen kraft snart krossar honom, i fall
et är välförtjent, mena som, i annan händelse,
anmäktigt emot honom, föga långsammare å-
rfaller tungt på dem sjelfva.
Hvad mevlig verkan opinionsyttringen, under
essa vilkor, kan medföra, må man ej begära att
rebygga, omdömet må vara sannut eller falskt.
ar begäre det ej; ty man försöker dock för-
fves det omöjliga. — Och häröfver klagar ej
np tänkande. Opinionens makt är underord-i