och fördelaktigare sysselsättningar skul:e deri-
genvm underkastas ännu betydligare förluster.
Regeringarne kunna vara förvissade, att deras,
så kallade undersåtare, äro ojemförligt bättre
underrättade om dessa saker, än de sjelfve nå-
gonsin kunna blifva det. Det är för dem icke
möjligt, de må nu göra allt hvad de förmå,
att uppmuntra en klass af produkter, utan att
på samma gång och genom samma åtgärd ned-
stämma krafterna hos andra; och deras obe-
stridliga skyldighet är det alltså, att afhålla sig
ifrån all meliankomst i individernas laghga nä-
ringsföretag. Men — laglighet grundar sig yt-
terst på a!las likhet inför lagen; och detta kan
ech bör vara regeringens bestämda svar på alla
obetänksemma och obehöriga yrkanden, att erhålla
fördelar för vissa persooer, eller näringsföretag,
på andras bekostnad. — Vi böra anmärka, i
förbigående, att denna lära blifvit väl försvarad
i eit förtjenstfullt arbete, som är utgifvet i Berlin
af Preussiska Kongl. Geheime-Rådet Hr Schmalz.
Han säker deri: en?verkligt nyitig fabrik har
miet behof af uppmustran eller understöd af
Staten. Det är alldeles. icke nödvändigt att
stimulera menniskorna för att förmå dem att
förskaffa sig en- vinst; och hvarje fabrik, som
för att upprätthålla sig har behof af understöd
från Stacens sida, är obestridligt skadlig, ty
skdant är alltid en säker förutsägelse att den
ej medför någon verklig vinst för någon, och
att det derpå medlagda arbetet kunde bättre
användas i en annan närigsgren. (Economie
politique par Schmalz. Tom II. pag. 144).
Ehuru klara dessa principer äro, bar Preus-
siska regerivgen likväl icke haft nog klokhet
att fullkomligt handla derefier. Man vet att den
befordrat landets industri ansenligt under sed-
nare tiderna, genom lossamdet af handelns och
närimgaraes band. Men besynnerligt nog, är
det bkväl ändå sannt, att den, glömsk af hvad
Preussiska nationen förut lidit till följd af sam-
ma orsak, nu åter försöker, att bilda ett Preus-
siskt, eller med andra ord ett kontinental-system i
norra Tyskland. Napoleon antog detta system
mer såsom ett medel att skada Eugland; men
Preussiska kabinettet tyckes snarare anse det
såsom den säkraste källa till rikdom. Det
försöker att genom tullreglering skapa och uti-
vidga vissa grenar af industrien. De öfverdrif-
na tullafgifterna, till exempel för socker, hvilka
fördubbla priset på denna vara i Preussen och
Frankrike, hafva der föranledt flera öfverlögg-
ningar för sockertillverkning af betvexter. Så
långt har systemet lyckats; men betrakiom blott
följderna. Det socker, som Preussen importie-
rade från Vestimdien och Brasilien blef till stö:-
sta delen inköpt genom utskeppning af Schlesi-
ska och Brandenburgska linneväfoader; och
utförseln samt produktionen al dessa artiklar
ha precist aftagit i förhållande till minsknin-
igen å importen af den artikel, hvaremot de ut-
byttes! Följden af allt detta är ändtligen den,
jatt af hvarje riksdaler, som Preussarne betala
för socker, går hälften bert, för att sätta bet-
växternas producenter i stånd till att forifara
med en edling, som icke betalar kostnaderna;
och att hvarje rundstycke i dertill användt ka-
pital och kvarje dertill begagnad arbetare blif-
vit dragen från andra sysslor och arbeten , som
forut — utan all serskild uppmuntran — gåf-
vo en vacker vinst åt den, som företog dem
och dessutom stater en god inkomst! Så-
dant år 1 många stycken det system, som
Preussen nu söker, att med all makt påtruga
de mindre Tyska staterna. Kunna vi väl un-
dra på deras ovilja att emottaga en sådan väl-
gerning ? : .
Men det synes vara öfverflödigt att göra Sig
besvär med flera bevis öfrer detta slags dårskap.
De som advocera för skyddsåtgärder och it-
skränkninsar i handeln, begagna sig af det skä-
let, att ex. sidenfabrikationen i England
skulle genom dessa medel hemtat hela sin till-
varo; men vi tage 055 den friheten påstå, att
detta skäl är högst illa grundadt. Denna fabri-
kation var i gång redan långt innan restrik-
tionssystemet börjades och var redan på em
ganska fast fot; den hade gjort betydliga fram-
steg innan någon enda af de föreskrifter, dem
man tillskrifver dess framgång, någonsin voro
påtänkta. Men — vi fråge: om det ock verk-
ligen vore så som de vise herrarne såga: hvad
vore det då? Sidenvä ras örbjudande till
införsel kan ju blott : Så vi antin-
gen icke hade medfkratt dfiBarssi T illverknin-
Igen lika fördelaktist 7soffts andra, Sv ller att vi
—————— . rr ;mpp er oo O2KhW å2- H H KH 3 Z;R6HtTVbNDNSNN
ee
v ve OT