kapitaler använde 1 alla de näringar, hvilka 1idkas
aXnder inskränkningssystemets skydd, böra bil-
igt tillerkännas en tid, för att kunna utan för-
luster draga dem derifrån, och för att bereda sig
på dena fria täflan , som med utlänningen deraf
uppstår — men detta är ock allt, hvad de
kubna fordra. Det skälet, att afsteg någon gång
blifvit vid ett eller aonat tillfälle tagna från de
sunda principer som biuada industriens frihet,
kan aldrig antagas såsom giltig, för att forifara
i ett system, hvilkxet mer än tillräckligt visat
sig vara fiendtligt mot nationernas verkliga in-
tressen, eller för att änou längre afligsna tiden
för dess slutliga afskaffande, och för antsgandet
af ett bättre. Att handla efter en sådan
princip skulle vara, att föreviga de värsta
törvillelser och absurditeter; och det vore ytterst
stridande emot all god regerings och lagstiftnings
ändamål.
Det är likväl sällan Regeringarne kunnat be-
skyllas, att allt för hastigt hafva antagit den fria
handelsprincipen. De hafva till största delen
varit benägne att lyssna till sofismer och origti-
ga framställningar af dem, som för att upprätt-
hålla ångra vissa privilegier, öfverdrifva de för-
luste som naturligtvis måste mer eller mindre
blifva en följd af hvarje engång infördt förbuds
återkallande. Vi: äro ibland dem, som undan-
bedja oss alla hastiga och blett af nyck fram-
kaliade nyheter, men vi skola aldrig förkasta en
klar och tydlig förbättring, för det att några få
individer hafva, eller på satt vanligea är förhål-
landet, inbilla sig hafva en fördel uti bibehållan-
det af sakernes bestämda ordning. Det är Re-
geringens pligt, at så tillställa sakerna, att de
mindre intressena sammangjuta sig i det allmän-
nas; att mågre få individers fördelar underkastas
allas; och det är hvarken förnuft eller mensk-
lighet deri, att en hel allmänhet lider på det ett
litet antal individer må profitera at några i verk-
ligheten ofördelaktiga hanterdingar. Sådant har
likväl i allmänhet hittills varit systemet i de fle-
sta nyare stater och knappast lärer någon kun-
na göra sig begrepp om den ytterlighet, hvartill
detta förvända och oförnuftiiga bruk hos de fle-
sta natiouer stundom blifvit sträckt, och huru
obetydligt, huru foga talrikt ofta antalet af det
vinnande partiet ibland dem varit, under det att
hela nationen förlorat. Engelsmännen kunna
med full visshet uppskatta till en förlust, mycket
ötverstigande en million pund sterling, blotta
mskränkhingen uti införseln af Svenskt, Norskt
och Finskt trävirske, hvarigenom de frivilligt å-
draga sig sjelfva en förstörande röta i sina bo-
ningshus, för att derigenom tillika göra de såg-
qvaroar i Canada och de fartyg, som aavandes i
Nord-amerikanska handeln och hvilkas värde
icke öfverstiger en million pund, mindre produk-
tiva för deras egna egare. De förbjuda raffine-
radt socker från kolonierna och införa det såle-
des i ett mer skrymmande och lattförderfvadt
tullstånd, på det att vinsterna for några
få socker-raffinaderier skola blifva allt mer
förminskade. All slags egennytta bör anses
obehörig; men ingen synes oss mer skamlig
mer förkastlig, (just dertöre, att den är så to-
lererad), som dåj en monopolist yrkar ett lagligt,
orubbligt intresse på hela allmänhetens bekost-
nad. (Seuiors Lectures on the mercantile The-
ory, pag. 46).
Alen utan att hålla oss vid sådane, i ögonen
fallande invändningar, är det till öfverflöd be-
visadt, att de förluster och olagenheter, som
vållats af förändringar i handelsförfettningarne,
då det vant i fråga att antaga handelsfriheten,
alltid blifvit öfverdrifoe. — — — — —
Alla de stora industrigrenarne inom staterne
bero på jordmånens och klimatets egenheter el-
ler på folkets själskrafter och egenskaper: all-
deles icke på tullregleringarna. Hvad har man
väl då ait befara genom alla införselförbuds af-
skaffande? Vi, Evgelsmän, t. ex. utföra pro-
dukter af hvar och en bland våra förnämsta
manufakturer , såsom bomull, ull, jern, läder,
m. m., till hvarje afsaluwplats i hela verlden ; så
att möjligheten af de dermed förenade näringe-
nes skada genom importtilfåtelsen alldeles icke
kan kotama i fråga. Medgifvande likväl, att
några iniändske arbetare derigenom möjligen kun-
de nödgas att förändra sysselsättning, är det
nödvändigt att erinra huru nya, motsvarande
arbetskällor skola uppstå; så att den totala ef-
terfrågan efter deras arkete derigenom alldeles
icke förminskas; ty antagom, att under ett fritt
handelssystem vi importerade en del af de siden-
och linveväfnader, som nu tillverkas hos 038
sjelfve, så är det likväl tydligt, enär Framsmän-
2 ffisakhaenn a Må TE TT ss - 0 42