Svenska Minerva innehöll i Fredags en opihionsyttring uti den Schantziska frågan, hvars författare, enligt egen uppgif: bor på landet. Det förhåller sig med Minoervas aruklar från landet eller af någon jordbrukare 1 Götha rike o. s. v., ungefär som med dem, som i Allgem. Zeitung lasas ?från Ryska eller Polska gränsen, att de vanligen röra kinkiga ämnen, och gifva tillkänna hvad klockan är slagen. Imedlertid har den ifrågavarande Minerva-artikeln ett stort intresse deruti, alt den sägerl. mycket mer, än vederbörande på någom annan l: vag förut Ulltrott sig säga! a Hr v. Sehantzs kamrater hafva uppgifvit or-: saken till deras missnöje med honom vara hans. underlåtevhet, efter låne-operationen i Stettin, att betala på utsatt tid och efter skedd anmaning, oaktadt storre delen af lånebeloppet, som j Hr Gosselman i Stettia fått emottsga, blifvit genast, vid begses ankomst hit, Hr v. S. återstäldt. — Om man härvid, å ena sidan, bör medgifva, att då Hr v. Schantzs egenskap af Svensk Officer, och befattning för tilifället såsom kavaljer hos Hertigen af Leuchtenberg, gjorde dei nära nog till en nödvändighet för Hr Bergemaan — såsom Svensk Konsul — att lemana det begärda penningebiträdet, Hr v. S. var skyldig att betrakta denna affär som en hederssak, och således att, kosta hvad det ville, upprtylla sin förbindelse punktligt, samt att hans raktlåtenbet häraf var så mycket mera tadelvård, som har genom Hr Gosselmans inbetalning hade största delen af beloppet i sina häader, — måste iman dock, å andra sidan, erkänna att saken, betraktad i sin enkelhet, endast utgör en försäumlighet, som ej sällan händer, utan inverkan på medborgerligt anseende. — Jag kan alltså ej föreställa mig annat, än att denna omständighet allena ej måtte hafva varit anledning till de så kallade Elfvas missnöje. Med en kamrat, som man älskar och värderar, kan man icke gerna vilja bryta, endast derföre att han icke på dagen betalar en förfallen skuld; och sannolikt skulle derföre Herr v. S. Kamrater, om de ej äg! andra skäl till missbelåtenhet med honom, sökt hjelpa honom ur sin pekuniära förlägenhet, i stället för att vilja begagna en deraf inträffad följd, för att blifva kamratskapet qvitt. — Den låga insinuation, som förekommer i en Tidningsartikel, eller att Herr v. S. bortgång önskades, endast för det tillfälle till avancement skulle beredas de Elfva, kan jag icke inrymma i milt sinne, — i synnerhet sedan man skrifvit mig ifrån Stockholm, att de nästan alla skola vara kända för heder och duglighet. — Insinuationen kan i allt fall endast gälla dem, som äro yngre i tjenst än Herr v. S. — Om dessutom en så dålig bevekelsegrund varit deras motiv, hvarfore just då vända sig emot derr v. 5., som i följd af sin anställning uti H. M. Konungens och H. K. H. KronPrinsens Staber bordt supponeras kunna påräkna beskydd af dessa Höga personer, och icke hellre emot någon äldre Kamrat, sem icke ägt dylika företräden? — Man har äfven yttrat sig med bitterhet emot de Elfvas demarche, ur den synpunkt, att man ansåge hvarje sammansättning iwmom korpser farlig, både i och för sig sjelf och såsem exempel. — Går likväl simmansättovingen derpå ut, att vaka öfver Kamraters uppförande, eller rättare hvad man i Fransyska språket kallar Conduite, så är jag sångt ifrån att ogilla den, ty den innefatter då en högst nödig moralisk koutrell. — Jag har visserligan icke så flaggande begrepp om Esprit de Corps, som de Elfva i deras första förklaring utvecklat; icke eller godkänner jag en sådan Esprit, som åsyftar att sätta krigaren öfver etler utom andra medborgareklasser; men den Esprit de Corps, som går ut på, att väcka och underhålla ädelhet i tänkesätt och uppförande, samt ogilla och klandra alla öfverträdelser af hederns lagar, är och måste alltid blifva berömvärd. Se der hvad som måhända innefattar en naivare bekännelse, än man förut sett i tryck. Det skall således vara Herr von Schantz öfriga conduite, menar författaren från landet, som varit orsaken till kamraternas beslut. Men hvarföre kan då icke uppgifvas, hvari detta bestått? Det är just sådana obestämda maktspråk lagarna velat förekomma, som stödja sig på för2 19 rr Ar NM FFL 1 Tp nn. av RR -— MM MM ON MN