Svenska Minerva innehöll i Fredags en opi-
hionsyttring uti den Schantziska frågan, hvars
författare, enligt egen uppgif: bor på landet.
Det förhåller sig med Minoervas aruklar från
landet eller af någon jordbrukare 1 Götha ri-
ke o. s. v., ungefär som med dem, som i All-
gem. Zeitung lasas ?från Ryska eller Polska
gränsen, att de vanligen röra kinkiga ämnen,
och gifva tillkänna hvad klockan är slagen. I-
medlertid har den ifrågavarande Minerva-arti-
keln ett stort intresse deruti, alt den sägerl.
mycket mer, än vederbörande på någom annan l:
vag förut Ulltrott sig säga! a
Hr v. Sehantzs kamrater hafva uppgifvit or-:
saken till deras missnöje med honom vara hans.
underlåtevhet, efter låne-operationen i Stettin,
att betala på utsatt tid och efter skedd anma-
ning, oaktadt storre delen af lånebeloppet, som j
Hr Gosselman i Stettia fått emottsga, blifvit ge-
nast, vid begses ankomst hit, Hr v. S. åter-
stäldt. — Om man härvid, å ena sidan, bör
medgifva, att då Hr v. Schantzs egenskap af
Svensk Officer, och befattning för tilifället så-
som kavaljer hos Hertigen af Leuchtenberg,
gjorde dei nära nog till en nödvändighet för
Hr Bergemaan — såsom Svensk Konsul — att
lemana det begärda penningebiträdet, Hr v. S.
var skyldig att betrakta denna affär som en he-
derssak, och således att, kosta hvad det ville,
upprtylla sin förbindelse punktligt, samt att hans
raktlåtenbet häraf var så mycket mera tadel-
vård, som har genom Hr Gosselmans inbetal-
ning hade största delen af beloppet i sina häa-
der, — måste iman dock, å andra sidan, erkän-
na att saken, betraktad i sin enkelhet, endast
utgör en försäumlighet, som ej sällan händer, utan
inverkan på medborgerligt anseende. — Jag kan
alltså ej föreställa mig annat, än att denna om-
ständighet allena ej måtte hafva varit anledning
till de så kallade Elfvas missnöje. Med en kam-
rat, som man älskar och värderar, kan man ic-
ke gerna vilja bryta, endast derföre att han ic-
ke på dagen betalar en förfallen skuld; och san-
nolikt skulle derföre Herr v. S. Kamrater, om
de ej äg! andra skäl till missbelåtenhet med
honom, sökt hjelpa honom ur sin pekuniära
förlägenhet, i stället för att vilja begagna en
deraf inträffad följd, för att blifva kamratskapet
qvitt. — Den låga insinuation, som förekom-
mer i en Tidningsartikel, eller att Herr v. S.
bortgång önskades, endast för det tillfälle till
avancement skulle beredas de Elfva, kan jag
icke inrymma i milt sinne, — i synnerhet se-
dan man skrifvit mig ifrån Stockholm, att de
nästan alla skola vara kända för heder och
duglighet. — Insinuationen kan i allt fall en-
dast gälla dem, som äro yngre i tjenst än Herr
v. S. — Om dessutom en så dålig bevekelse-
grund varit deras motiv, hvarfore just då vän-
da sig emot derr v. 5., som i följd af sin an-
ställning uti H. M. Konungens och H. K. H.
KronPrinsens Staber bordt supponeras kunna
påräkna beskydd af dessa Höga personer, och
icke hellre emot någon äldre Kamrat, sem icke
ägt dylika företräden? — Man har äfven ytt-
rat sig med bitterhet emot de Elfvas demarche,
ur den synpunkt, att man ansåge hvarje sam-
mansättning iwmom korpser farlig, både i och
för sig sjelf och såsem exempel. — Går likväl
simmansättovingen derpå ut, att vaka öfver Kam-
raters uppförande, eller rättare hvad man i
Fransyska språket kallar Conduite, så är jag
sångt ifrån att ogilla den, ty den innefatter då
en högst nödig moralisk koutrell. — Jag har
visserligan icke så flaggande begrepp om Esprit
de Corps, som de Elfva i deras första förkla-
ring utvecklat; icke eller godkänner jag en så-
dan Esprit, som åsyftar att sätta krigaren öf-
ver etler utom andra medborgareklasser; men
den Esprit de Corps, som går ut på, att väc-
ka och underhålla ädelhet i tänkesätt och upp-
förande, samt ogilla och klandra alla öfverträ-
delser af hederns lagar, är och måste alltid
blifva berömvärd.
Se der hvad som måhända innefattar en nai-
vare bekännelse, än man förut sett i tryck.
Det skall således vara Herr von Schantz öfriga
conduite, menar författaren från landet, som
varit orsaken till kamraternas beslut. Men
hvarföre kan då icke uppgifvas, hvari detta be-
stått? Det är just sådana obestämda maktspråk
lagarna velat förekomma, som stödja sig på för-
2 19 rr Ar NM FFL 1 Tp nn. av -
RR -— - MM MM ON MN