Ngt 1 ensiilda hushalningen, skulie kunna vara
dåraktigt och förvrängdt i fråga om samhället,
det vill såga, för hela antalet af de individer,
som bebo en serskild trakt af landet!
Vi befare lika litet, att någon vill gå så
långt i sina påståenden, att anse den handel,
som olika trakter af ett land föra med hvaran-
nan, såsom skadlig för någotdera af dem; och
hkväl är det alldeles icke friheten att handla
med hvarandra, som föran!eder till handels-
gemenskapen emellan två serskilda orter, utan
deremot det skälet att alla och en hvar finna
sin fordel deraf. Om å någondera sidan man
fann, e!ler blott inbillade sig, att deana handels-
gemenskap medförde en förlust, skulle den hka
säkert taga en ända, som om de voro skiljde
från hvarandra af obestigliga berg och ofarbara
moraser. Och då det så är, då det städse
blifver befordrandet af egna fördelar och ingen
ting annat som inleder och bibehåller indivi-
derna i deras inbördes handelsföretsg, hvad har
man väl då att befara om man gifver samma
frihet åt handelsgemenskapen emellan eget land
och de främmande, som emellan egen landsort
och de öfriga orterna? Om handeln t. ex.
emellan England och Frankrike vore hka fri,
som emellan Londoa och Newcarsle, är det
otvifvelaktigt att den skulle förblifva hka in-
skränkt som nu, så vida icke Engelsmännen så
väl som Fransmännen funno det vara deras ge-
mensamma fördel att utvidga sina inbördes
bande isföretag.
Men, säger man, den enda klass hvars
fördel derigenom befordras, vore i sådaut fall
förbrukarens (consumentens); och producenten
skulle deraf blifva svårt förfördelad.
Det finnes likväl alltför litet grund för den-
na åtskillnad emellan ixateressena. Hvar och en
är förbrukare; och förbrukning är, hvad man
må säga, det enda slutet och målet för pro-
duktionen. Deraf följer således, att förbrukar-
nes interessenm äro alldeles enahanda med hela
menighetens. A!lt som befordrar dem, måste
derföre leda till det allmänna bästa, till detta
allmänna välstånd, hvars befo.dran bör vara
föremålet för all lagstiftuing.
Då man förändrar ett inskränkt haudels-
system till ett friare, förlora visserligen några
individer derpå, alldeles såsom de skadas der-
genora att nya tillverkningsmethboder eller kraf-
sMigare machinezier införas. Det är dock tyd-
likt, att detta lidande kan i hvarje fall icke
sträcka sig längre än till en tvungen förandring
1 sysselsättning och häringsfång; ty det ar lätt
visadt, att till hrad grad som en eftergift elier
ett totalt upphäfvande - af inskränkniogen i en
produkts införsel-förhud eller införsel-pålagor
också kunde minska efterfrågan af dess pro-
duktion hemma i landet, måste der, i samma
proportion, uppstå efterfråganv efter något annat
slag af produkter.
1:o Då en inskränkning göres i införselfrihe-
ten af något slags vara, som förut fått intagas
i landet, stiger naturligtvis dess pris i samma
mån den är allmännare behöflig och inoländska
producenten har således en fördel deraf; men
hvad denne vinner är tydligt på hans medbor-
gares bekvstnad: och det är dessutom af en o-
betydlig vigt; ty ökade kapitaler dragas då till
denna rörelse och priserne bringas derigenom
snart till den jemnvigt, som endast erbjuder en
varlig arbetsförtjenst for producenten. Nu är
det g:nska möjligt, att denna jemnvigt kan va-
ra alldeles identisk med den, hvari priserna sto-
do före inskränkvingens påbjudande; men san-
nolikt skola de komma att stå högre. Om det
forra förhållandet imträffar, skall en ringa, men
dock alltid någon förlust deraf blifva följden,
och ingenting är genom inskränkniogen vunnet:
ty då vi upphöra att importera från utlännin-
gen, måste vi äfven upphöra att sälja och ut-
sända något till honom, emedan exporten nu i
alla fall nåste vara svarande emot importerna.
Allt hvad som således hela företaget åstadkom-
mit, har varit en öfrerflyttning af kapital! till
en näringsgren ifrån de andra. Den likhet i
skydd, hvartill hvarje medborgare är rättvisligt
keråttigad, har blifvit bruten; ökningen i en nä-
ringsgren måste hafva medfört andras nedtryc-
kande, som förut vore lika fördelaktiga; och
ingen verklig tillväxt har derigenom blifvit fram:
bragt i landets kapital, icke heller har derige-
nom någon större lättnad vunnits, att använda
detta kapital med säkerhet och fördel.
Men 1 de flesta fall blifver priset på en ar-
tikel, som förut blifvit införd i landet, icke det-
samma, sedan denna artikel blifvit förbjuden till