(Insändt. ) Till mina mustascher, N öppna, min mun, för att tacksamt lofsjunga Ei skröplighets — döljande prydnad du bar! Mustascherna — ack! dessa tunnsådda, unga, De tepperhets skyltar i fredliga dar. I Jag häpnar med skäl för den metamorfosen, Som hela min varelse undergått sen Jag slutat processen med ungen till gåsen; Ja, koappast jag sjelf kan mig kärna igen. i Profilen är otäck, och likaså facen! ) Bid speglar och väsner ohöfligt mig ssgt. j Allt dö!jes nu dock af den ädla mustaschen, Som troget kring käkens vakanser står vakt. Min skägglösa lipp, han fick kyssar så sällan: I För bitter han var iyckte flickorna visst; Men redan mustascherna kommit emellan, Jag lider på dessa sötsaker ej brist. Jeg ännu med grämelse minnes de tider I Skjutsbönder och hållkarlar gåfvo mig hin. Nu ser jag blott på dem — mustascherna vrider, Och dundrar en kötuted — och segren är min. I köpstads mamsellernas hjertömma tycken Jag stigit i värde väl bundra procent. O, tack vare Eder, magnetiska smycken, Som deras försmältende blick på mig vändt! I skänken mig mod till de lärde mig sälla At prata i saker, som jag ej förstår. M:n fattas mig ord for att tankarne ställa, Så fingrar jag Eder och mumlar och — går. Ja, käraste hjertans mustascher — i Eder Jag lefver, jag röres och äger gestalt! Er undergång äfven min egen bereder — Farväl då med lärdom, respekt och med all! Tillväxen fördenskuld i frukt och i blomma! Mitt värde det växer i Eder också. Och kring det misslyckade, råa och tomma Hos själen och kroppen som skyddsenglar stå! — I början af Oktober inträffade i Qvedlingburg de personer, som efter öfverenskomme!se borde erdålla praktisk undervisning uti ZierHanewaldska sättet att fabricera hvitbetssocker. Deras emdömen öfver vigten af de hemirgheter hvaraf de blifvit delaktige, utföllo mnaturhgtvis ganska olika. Den ene hade väntat att blifva dfverraskad med eit kemiskt trollmedel, en anvnan fann Herrarne Hanewalds inrättningar ännu i barndomstillståndet, och trodde sig annorstädes RR sett bättre; em tredje tadlade, att Herrar Z. H. med socker förstått helt annat än reRadt toppsocker, och tyckte att, om man icke vann 10 procent raffinad, så var ej hellar mycket vunnet genom den nya methoden, Pluralitetens omdöme var likväl billigare, och utföll hufvudsakligen så, alt den nya processen väl