Ingen hatver större kärlek än att han låter
sitt lif för sina vänner. Joh. 15: 13.
Gud3: Son hafver förlossat oss genom det att
ban med sitt ord och sitt exempel lärt oss hu-
ru vi skola lefva, så att vi utgå utur syndens
fängelse, och genom det att han besegrat de
fender, som hålla oss fångna.
Job. 13: 15. Jag hafver gifvit eder efterdö-
melse.
Joh. 16: 33. Varer vid en god tröst, jag
bafver öfvervunnit verlden.
Fr. 168 — 171. Namnet Jesus är vår Fräl--
sare gifvet, då han såsom ett menniskobarn på.
åttonde dagen efter sin födelse omskars, enligt
Isgen. (Luc. 2: 21.) Det betyder en frälsare
och saliggörare och är till sin betydelse det
soavema namn, som Josua. Liksom Jesua var
sänd att föra Israels barn in i Kanaans land,
si är och Jesus sänd att föra oss in i Guds
rike.
Han är kommen i verlden att frå sa och sa-
liggöra alla menniskor ; man? de som icke tro
på henom, låta sig icke af honom frälsas och
saliggöras. Han hafver återlöst alla; men de
som blifva qvar i syndens fängelse, komma icke
till den salighet, som han beredt hafver. Joh.
1: i!, 12, Han kom till sitt eget, men hans
ezza annammade honom icke.
Fr. 172 — 173. Namnet Christus är ett
grekiskt ord, som på hebreiska heter Messias
och betyder den smorde och invigde. Höga
emhbetsmän i gamla testamentet invigdes till sitt
kall. med smörjelse. Jesus hade tvenne embeten
att utöfva i sin antagna menniskonatur. Han
är oss af Gud gifven till vår profet, öfverste
prest och konung. Till dessa embeten säges
han af Gud bhfvit smord eller invigd då hans
menskliga natur undfick gudomlig kraft att för-
valta dem.
Flera exempel skulle lätt kunna gifvas på
författaren3 genialiska sätt att behandla sitt äm-
ne, såsom definitionen på straff: det onda man
lider för det onda man gjort — på synd: af-
evikelser från Guds lag — på last: vanan att bry-
ta mot något visst bud, och mångfaldiga dylika.
Men vi anse det anförda vara nog för att för-
må den för religionsundervisningen intresserade
läsaren till en närmare bekantskap med sjelfva
boken. Han skall det öfverallt finna denna ta-
lang, som visserligen ej utan långvarig öfning
och religiös känsla kunnat förvärfvas, att på
det mest tillfredsställande sätt nedlåta sig till
det yagre slägtets begrepp. HRedighet, tyd-
lighet, lätthet i stil och en denna för-
fattare egen fyndig karthet uti de för utan-
läsning ämnade svaren skola säkert göra plig-
ten att lära sig utanlexor betydligt lättare för
barnet, och hos den mera hogade blifva ett nö-
je, der det förut ofta var en plåga. Noterne
aro gamska väl afpassade efter den egentliga ca-
techesen och kunna anses såsom en läsebok i
kristendomen för de första begynnarre, som
under en skicklig lärares ledning måste blifva
högst nyttig. Med sparsam hushållning har
författaren anfört bibelspråk; men dessa förtje-
ne också genom ett strängt urval namnet af
dicta probantia. Med skäl kan man i följd här-
af önska att författarens aktningsvärda afsigt måt-
te blifva uppfylid, och denna bok antagas af
föräldrar och lärare för forsta kristendomsun-
dervisningen. Då Luthers lilla cateches bhf-
vit lagd till grund måste den utgöra en ganska
ändamålsenlig förberedelse för den större hos
Oss sanktionerade caiechesen.