Ingen hatver större kärlek än att han låter sitt lif för sina vänner. Joh. 15: 13. Gud3: Son hafver förlossat oss genom det att ban med sitt ord och sitt exempel lärt oss huru vi skola lefva, så att vi utgå utur syndens fängelse, och genom det att han besegrat de fender, som hålla oss fångna. Job. 13: 15. Jag hafver gifvit eder efterdömelse. Joh. 16: 33. Varer vid en god tröst, jag bafver öfvervunnit verlden. Fr. 168 — 171. Namnet Jesus är vår Fräl-sare gifvet, då han såsom ett menniskobarn på. åttonde dagen efter sin födelse omskars, enligt Isgen. (Luc. 2: 21.) Det betyder en frälsare och saliggörare och är till sin betydelse det soavema namn, som Josua. Liksom Jesua var sänd att föra Israels barn in i Kanaans land, si är och Jesus sänd att föra oss in i Guds rike. Han är kommen i verlden att frå sa och saliggöra alla menniskor ; man? de som icke tro på henom, låta sig icke af honom frälsas och saliggöras. Han hafver återlöst alla; men de som blifva qvar i syndens fängelse, komma icke till den salighet, som han beredt hafver. Joh. 1: i!, 12, Han kom till sitt eget, men hans ezza annammade honom icke. Fr. 172 — 173. Namnet Christus är ett grekiskt ord, som på hebreiska heter Messias och betyder den smorde och invigde. Höga emhbetsmän i gamla testamentet invigdes till sitt kall. med smörjelse. Jesus hade tvenne embeten att utöfva i sin antagna menniskonatur. Han är oss af Gud gifven till vår profet, öfverste prest och konung. Till dessa embeten säges han af Gud bhfvit smord eller invigd då hans menskliga natur undfick gudomlig kraft att förvalta dem. Flera exempel skulle lätt kunna gifvas på författaren3 genialiska sätt att behandla sitt ämne, såsom definitionen på straff: det onda man lider för det onda man gjort — på synd: afevikelser från Guds lag — på last: vanan att bryta mot något visst bud, och mångfaldiga dylika. Men vi anse det anförda vara nog för att förmå den för religionsundervisningen intresserade läsaren till en närmare bekantskap med sjelfva boken. Han skall det öfverallt finna denna talang, som visserligen ej utan långvarig öfning och religiös känsla kunnat förvärfvas, att på det mest tillfredsställande sätt nedlåta sig till det yagre slägtets begrepp. HRedighet, tydlighet, lätthet i stil och en denna författare egen fyndig karthet uti de för utanläsning ämnade svaren skola säkert göra pligten att lära sig utanlexor betydligt lättare för barnet, och hos den mera hogade blifva ett nöje, der det förut ofta var en plåga. Noterne aro gamska väl afpassade efter den egentliga catechesen och kunna anses såsom en läsebok i kristendomen för de första begynnarre, som under en skicklig lärares ledning måste blifva högst nyttig. Med sparsam hushållning har författaren anfört bibelspråk; men dessa förtjene också genom ett strängt urval namnet af dicta probantia. Med skäl kan man i följd häraf önska att författarens aktningsvärda afsigt måtte blifva uppfylid, och denna bok antagas af föräldrar och lärare för forsta kristendomsundervisningen. Då Luthers lilla cateches bhfvit lagd till grund måste den utgöra en ganska ändamålsenlig förberedelse för den större hos Oss sanktionerade caiechesen.