RR
undervisade 10 a 12 barn, eller så många som
möjligen kunna inrymmas i hans stuga vid
Horms gata. Att Prosten O. tillimnade en
bättre skola, hörde jag väl berättas; men när
och huru det skulle ske, visste ingen att berät-
ta. Kanske skulle Prostens löfte om 30 tuw-
aor spanmåls anslående, gifvet: redan vid hans
tillträde, ändiligen gå i fullbordan? Något så-
dant behöfves sannerligen, ty hvad Sven Jons-
son med guds nåd kan uträtta, kan icke ens
sagas stå i vida fältet, ty hans fält ar icke
vidt.
Hvad införandet 1 Matrikeln angår, så hade
jag deri icke ringaste del och var derom okun-
nig ända till ett år efter bokens utgifvande, då
någeno gjorde mig derpå uppmärksam. Denna
uppgift är så:edes af euahanda skrot och korn
med de öfriga.
Herr Odhner talar om en entrepenad-
auction för uppbyggandet på Axtorp af det
tillämnade skolhuset. Om Hr OO. hade godt
minne, skulle han sannolikt icke vidrört denna
omständighet. Han skulle då erinrat sig, att
det var han sjelf, som hade inseende öfver detta
byggnads-företag, men att det alldeles icke blef
verkställdt efter kontraktet, ehuru Hr O. an-
vände sina bona officia för att förvilla syneför-
rättningen, och jag, för att undvika gral, slut-
hgen godkände arbetet.
Hvem som tvingade församlingsboerna att
framköra takteget till huset på Axtorp, vet jag
icke, ty jag fanns då icke på orten. Kanske
hade Hr O. någon hand den; ty det skedde
den tiden, då han ännu nitälskade för företaget.
Skälen, hvarföre jag icke kunde förena mig
med ägaren af Alunbruket, voro mångahanda,
utom det redan så ofta anförda, att en tvungen
och ständig presterlig tjenstgöring icke stod att
förena med ett vederbörligt upptyllande af skole-
lårarens pligter — eventuel tjenstgöring var
sldrig stridande mot min id. — Bruket var
vid samma tid utbjudet till salu; och jag kun-
de icke veta, om en ny ägare skulle vara hugad
att kalla brukspredikant. På en dylik omstän-
dighet, på till och med ett möjligt nedläggande
af bruket, skul!e således hela min stiftelses
oförändrade bestånd bero? Det är ju klart,
att en eventuel och icke med bestämda inkom:
ster försedd tjenst kan indragas; och i en sådan
händelse skulle Axtorps skola hafva äfven in-
dragits, eller ock min disposition ändrats. De
bestämda och fonderande skulle till sin exsi-
stence bero af det obestämda och ofonderade!
— Hela förslaget var något lättsinnigt, snart sagd
hufvudlöst. Det tillgreps i nödens stund, utan
att man besinnade, att i en framtid skulle möj-
hgen antingen Kongl. Resolutionea eluderas, el-
ler ock mitt testamente brytas.
Men detta må vara nog om Hr O:s uppgif-
ter och projecter. Jag vill icke längre uppe-
hålla läsaren med deras analysering. Jag få
förklara, att jag, oaktadt alla motgångar, oak-
tadt sjelfva de vackra Odhnerska aafallen mo
min karakter, ännu år villig att fullfolja mir
föresats om en skoleinrättning på Axtorp oci
således icke, såsom min andelige antagonist s
vacsert insinuerar, blott sökt en förevändnin;
att komma från mitt löfte. Ett bevis på denn;
min beredvillighet ligger i det försök, som ja;
efter den Kongl. Resolutionens emanering gjor
att deruti vinna någon ändring. Den stund de
lyckas mig att kunna få saken ställd så, att der
vågorlunda svarar mot hvad jag anser oundvik-
ligt för ett godt resultat, är jag färdig att ful
borda min afsigt angående skoleinrättningen
Sjelfva det obehaget att vid dess styrelse få at
göra med en man, sem oförsynt anfallit mir
karakter i det offontliga, skall icke afhåll:
mig, ehuru jag tillstår, att det i början efte
anfallet förekom mig motbjudande.
Er O. försmår till och med icke alt småt
skämta med min svenska. Jag tillstår, att mir
språkbildoing hvarken är presterlig eller e
gentligen svensk, emedan jag tillbragt min mest
och verksamma tid utom fåderneslandet. En
gelskan är snart sagdt mitt modersmål; oci
mången, om ej Hr O. vet, att sedlighet he
ter på engelska, ej moral, utan (pluralt) no
rals, hvaraf mitt uttryck meraler härleder sig
Det kan i alla händelser vara lika godt som
afvel af skog.
Jag skulle önska, att detta finge vara mit
sista afsked både till Hr O. och den: omtalt
vännen, som skall hafva gjort mig så mång