e
I
123 Juli tänkte den 30 Mars om samma
Åriteter ach — tidningar.
ektionen. I mina ord, Sadana alven Ilr W(Cl-
ser tilltrott sig att skrifva dem i protokollet,
igger ingenting Ihera, än attjag möjligen kun-
le blifva nödsakad antaga annan lärare än en
rest, till dess jag lyckats hos Kongl. Maj:t
itverka meritberäkning. Detta var ett med-
sifvande, på det skolan skulle kunna öppnas
nom den tillämnade tiden;l men det inne-
var ingalunda någon ändring i grunderna
ör min stiftelse för kommande tider. Hvad
ag förebrår mig, är att jag underskref protokol-
et utan att nagelfara ordalagen och se efter
uruvida min, för alla församlingsboer, som
vilja och wille förstå mig, ganska väl bekanta
anka var nog tydligen uttryckt, den nemligen
att skolan skulle få öppnas, äfven om jag ännu
icke vid den tiden hunnit få min underd. an-
sökan om meritberäknring bifallen. Hvarje oin-
ressered läsare, som vill se på sammanhanget, j
och framför allt som vill jemföra det med mitt
både förut och efteråt ådagalagda tänke- och
bandlingssätt 1 denna fråga, måste erkänna, att
detta är den enda naturliga förklaringen af dessa
erd, på hvilka Hr O. bygger en så svår an-
klagelse emot mig — ban skall med ett ord
finna, att mitt löfte är 1 moralikt afseende lika
litet bindande, som i legalt. Om jag, för till-
fället och medan jag annu sjelf kunde kontrol-
lera utnämningen, ville tillåta ett afsteg från de
grunder, dem jag stadgat för skoleinrättningen,
så bevisade detta ingalunda, att jag var hugad
att helt och hållet afstå från dessa grunder:
Jag erkänner, att jag icke trodde, det mån un-
derd. ansökan skulle kunna slutligen afslås; och
denna öfvertygelse, som Hr O. sjelf, fast på ett för.
mig förolämpande och vanställdt satt; berättar:
sig veta att jag hyste, borde hafva ledt honom att
inse rätta meningen med mina ord — om khan
velat förstå dem.
nm Pm nt PA
- AA All RR KR
Nu har emedlertid inträffat den mig alldeles
oväntade händel:en, att min underd. ansökning
blifvit definitift afslagem; och jag har derigenom
ansett mig föranlåten — och, äfven morgliskt
berättigad — att för närvarande ändra min fö-
resats, hvartill äfven möjligen det bemötande
jag rönt, kunnat i någon mån bidraga; ty hvem
är så fullkomhgt otillgänglig för obehag öfver
misshandlingar, att den icke någon gång öfrer-
flyttas från person till sak? Hr O. har tillåtit
sig anmärkningar om min karakter, i ganska
hög grad kränkande; han har frågat, huru
en man med karaktär, han vill icke ens!
säga med heder och ära kan
återtaga ett löfte. Herr O. vill således icke
tsla om beder och ära, då han talar om mig
och mitt handlingssätt? Denna betänklighet
Iskall vä! härleda sig från hans afsky för den
lodygden, att en gång säga ett, en annan gång
ett annat — offentligen ett och i hemlighet ett
lannat? — Påminner sig Herr O., att han stått
i flere års brefvexling med en vid namn A.
Waksson? Tror han, att bemälte Waksson
förstört Hr O:s bref, då de till största delen
rörde förslag om en offentiig inrättning, som
låg :honom (W) om hjertat? Minnes Herr O.
lett sitt bref af den 30 Mars 1836? Ehuru Hr
10. säger, att han, för församlingers skull,
ansett sig skyldig att skrifva detta bref, hvaraf
len afskrift skall tagas och förvaras, cch ehuru
det således knappast kan anses för ett enskildt,
konfidentielt bref, är jag ändock nog delikat
att icke vilja trycka det, utan Herr O:s eget
tillstånd; i sådant fall skall Skara Kontisteri-
um och andra auktoriteter få se, hvad deras
nitiske förfäktare i tidningarna för den 22 och
aukto-
Jag uppmanar Hr O.
att tillåta kungörande af detta, om ej hel-of-
ficiella, åtminstone mer än halfofficiella bref;
laet skall visa verlden åtskilligt, angående både
t min och andras
a
,
karaktär? — jag vill icke
säga heder och ära. Allt, hvad som rör en-
skilda affarer, vill jag icke offentliggöra. Den
-löfriga bretvexlngen skulle kunna visa, huru man
-I anse sig böra behandla en person, straxt innan man
ro oS-
finner sig föranlåten att, oombedd och utan al
personlig anledning, uppträda med andeliga be-
Itraktelser om henom, sådane t. ex. som i det
-linförda.
femte Aftonbladet för den 22 och 23 Juli d. å.
Jag inskränker mig till det, hvarå
skrifteliga bevis kunna företes, för att ieke följa
Hr O:s exempel och berätta, hvad som endast
-I muntligen är afhandladt, och hvilket den exe
llika väl kan neka, som den andra kan uppgif-
va det. Man råkar då så lätt ut för att stöta
sis med 8.de budet i katekesen, hvarå jag hör