Nndast Sall et iUItel StyCKE iran daCKCOl
Af Herr ZVaksson har Red. blifvit anmo-
dad införa följande:
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Sistliden sommar, under det jag en längre
id var frånvarande från staden, framträdde i
Aftonbladet en kämpe för Skara Konsistorium
med en ganska lång, advokatorisk och, vid ett!!
lygtigt betraktande, för mig graverande diatrib
den redan ventilerade frågan om min foöresats,
tt. i Horns församling inrätta en folkskola. Så
snart jag vid höstens början återkom till Stock-
holm, beslöt jag afgifva ett svar på anfallet;
och detta skulle hafva skett äfven utan Miner-
vas uppmaning. Ått det dröjt något, kommer
sig af åtskilliga orsaker, i synnerhet af väntan
på några handlingar, som jag ansett nödiga. I-1
medlertid synes mig, att dröjsmålet icke möjli-
gen kan vara ofördelaktigt för någon annan än
mig, och att således både Minerva och andra
kunnat vara obekymrade, till dess det föll mig
lägligt att svara.
Man må vända och tyda Herr Prosten Odh-
ners skrift, huru man behagar, så skall dock
ingenting derutur blifva fullkomligt tydligt, mera
ån hans harm deröfver, att jag icke wille låta
beqväma mig att anslå lön till en Adjunkt åt ho-
nom, eller till en Brukspredikant åt egaren af.
Carls Aluabruk. Jag inser visserligen, att det
skulle för honom och andra Pastorer i Horn
hafva varit en ganska vacker lättnad, om nå-
gon kunnat finnas beredvillig att anslå fond till
aflöning åt en prest, som han och de kunnat
få nyttja i den dagliga tjenstgöringen i försam-
lingen (han låg ofver mig i början , att han
skul!e få kalla en adjunkt, sem tillika skulle
blifva skollärare på Axtorp, och sedermera att
denna befattning skulle få förenas med Saeella-
niei); men efter någon dylik medgörlig testator
må han se sig om; jag åmnar icke låta bruka
mig dertill. Hans stora mitälskan för det skö-
na målet har dock ledt honom något för långt
in i det löjliga, då han med så gudelig mine
anropar Sverges jurister att af barmhertighet lå-
na honom handen till att icinga mig till den
tilltänkta stiftelsens fullbordande. Herrar juri-
ster äro dock förkloka, för att blanda sig i ett
dylikt förerag, hvilket af bvarje domstol måste
afvisas med förakt, af ett ganska enkelt skäl,
eller att jag, Gudi lof, ännu lefver. Denna
lilla, för Hr O. förargeliga, omständighet skall
genast påminna om ett af lagens enklaste bud,
nemligen att en person kan ändra testamenten,
så ofta han vill.)
OA —-—-— - mm
) Jag vet allt för väl, att Herr O. i sedna-
re tider ifrat för en icke presterlig lärare och
sökt förmå mig att ändra min ditposition der-
hän, att en dylik måtte få antagas. Detta för-
slag har jag enständigt satt mig emot; och om
grunderne för min vägran vill jag icke nu ut-
breda mig, utan i stället införa den underdåni-
ga ansökan eller förerd, som samtlige Horns
församlings fastighetsegande ledamöter afgifvit —
NB. med undantag af Pastor — och hvilket
ovedersägligen visar, att och kvarföre en van-
hg skollärare, utan anspråk och utsigt på amnan
befordran, icke kan uppfylla ändamålet. Herr
QO. vet, att jag icke låter beveka mig i denna
punkt; och hans yrkande derpå är således ena-
handa med ett motarbetande af hela förslagets
framgång; och han motarbetar den af det skäl,
att han icke får ställa saken så, som han fin-
ner för sig förmånligast. Kanske drifves har
dervid af harm, kanske ock af ett ännu icke
utslocknadt hopp att genom motgången slutliger
tvinga mig till det verkligen önskade målet.
Församlingsboernes underdåniga skrift lyder så-
landa: