ke de aldra bäste; åtminstone bland de bäste
som kunna fås.)
Under dessa förhållanden finnas ganska be-
tydliga fördelar på ärftlighets-priucipens sida
Valet af högsta embetsmannen, om han skal
väljas, måste öfverlemnas antingen åt parlamen
tet eller åt folket. - Skadligheten af att åt der
lagstiftande organen ölverlemna valet af der
högsta administrativa organen, är så gilven, at
vi tro, att det aldrig på allvar varit påtäakt
Det skulle vara det verksammaste af alla påhitt
att uppfylla den korpsen med partier, att upp
tända förderfliga passiorer och att upptaga le-
damöternas simnen med allt annat saarare än lan:
dets bästa, hvars bestyrande, äfven i de min-
sta detatjer, är deras stora och högvigiga pligt.
Val genom folket är kanske mindre uppfylldt a
farur. Men den agitation, hvilken måste upp:
stå genom ett så vigtigt val, som det af statens
öfverhufvud, äfven för några få år, och hvil-
ken griper in i hela massan af nationen och
är åtföljd af allt det lycksockerifjesk, alla de in-
triger, alla de vanställende rykten, alla de smä-
delser och all dena split, som det åstadkommer,
har en ganska ofördelaktig verkan på allt ädel
i folkets sinnen; hvaribland lugn och harmoni,
under känslan af att borgen för god styrelse lig-
ger tryggad i dess egna händer, i högsta grad
befordra all sorts lycka — i förmögenhet, i
bildning, i sedlighet och i alla lifvets behag.
Om Konungea af Egland någonsin blifver
klarsynt nog för att se, att han i högsta måtto
missförstått sitt bästa, då han stödt sig på er
förderfvad aristokrati, och en förderfvad kyr-
ka, såsom de båda kryckor, utan hvilka han ic-
ke kunde siå, och att han kan med trygehe
bygga på de fasta grunderna för folkets väl
hvilka ligga i hans kall; då skall han intags
en vida upphöjdare ställning i samhällsbyggna-
den, än han hittills gjort. Han skall känna,
att han regerar i sitt folks förnuft och omdö-
me; hvilket är ett pilitligare stöd än att regera
i dess hjertan, hvarom han hittills hört så myc-
ket snack, och det så meningsiöst. P. R.
(Red. anm.) Detta sladder om att regera i
undersåtarnes hjertan har gjort mera ondt, än en
mänvgd andra landsplågor tillsammantagna kunnat
åstadkomma. Hela föregifvandet är antingen ett
smicker, eller ock innehåller det blett uppgif
om en blind känsla; ty icke kan man vilja
inbilla oss, att hvarje gumma, som bor i rikets
aflägsnaste vrå, och aldrig sett en Konung, kan
hysa en på verkiig känsla, ännu mindre på öf-
vertygelse grundad kärlek? Antingen är således
denna en fullkomligt blind kärlek, en sorts vid-
skeplig dyrkan — ochi det fallet år det föge
smickrande att vara dess föremål — eller eck
är den blott diktad af dem, som vilja ställa sig
in. Det löjligaste är, att dessa försäkringar om
regering i folkets bjertan utdelas äfven åt an-
dra än fursten sjelf, det vill oftast säga sådana
om hvilkas tillvaro den stora hopen har inger
kunskap, om ej genum almanackan och — de-
betssedeln.
) Huru detta allt kan förenas med den mening
— hvari Förf. anförer anekdoten om Georg I!
och Hardwicke, wmå han sjelf tillse. Georg:
bitterhet öfver ministerväsendet kom ickt
deraf, att det var ett aristokratiskt parlament
som kontrollerade minister tillsättningen, elle